Dag 21: Ett annat ögonblick

Hmm, jag hade ju ett ögonblick jag tänkte skriva om för ett tag sen, men det blir nog inte det ögonblicket den här gången heller. Istället gör jag en repris på ett av ögonblicken jag nämnde i förbifarten i mitt inlägg om mina bästa minnen.

Jag har inte kollat så mycket på bilderna från mina föräldrars besök och/eller min systers semester i Kina det senaste halvåret faktiskt. Så det var mycket känslor och minnen som kom tillbaka när jag satte mig och kollade igenom fotona igen för att ”hitta minnen” till inlägget om minnena. Men i slutändan var det ändå en bild som hängde med mig längst. En bild som faktiskt fick mig ringa hem till min mamma och berätta hur mycket jag verkligen uppskattade deras besök i Taiwan. Det var den här bilden:

En bild på min familj
Min lillebror, mamma och pappa.

Det är inte någon vidare bra bild egentligen, bland annat så är ju pappa ur fokus, men den betyder mycket för mig ändå. För den har fångat ett av dom bästa ögonblicken från min tid i Taiwan.

Som jag redan nämnt så togs bilden när vi var på en av mina favorit-”restauranger” i Hsinchu (Xinzhu/新竹), en restaurang som låg ganska nära universitetet. Det var en mackrestaurang som visserligen var en två-tre gånger dyrare än många andra lunchrestauranger men som hade riktigt goda mackor och vars ägare var väldigt trevlig och pratade väldigt bra engelska, vilket var ganska skönt då jag när jag var där snabbt och enkelt kunde beställa en macka och vara klar med det utan att behöva tänka på hur jag skulle formulera mig för att bli förstådd.

Just den här dagen, vilket var andra dagen mina föräldrar var i Taiwan, så gick vi till just den här restaurangen. Jag tror vi hade tagit en tur på min skola och grannskolan först och när vi ändå gick förbi den här restaurangen så tänkte jag att vi kunde ju ända äta där, eftersom jag anser att man måste äta där minst en gång i alla fall när man besöker Hsinchu och Tsinghua. Jag kan tänka mig att det fortfarande var mycket känslor hos mig, eftersom familjen var ganska nyanländ, och det är kanske därför fotot och det här ögonblicket betyder mycket för mig.

Jag minns också att mina föräldrar och lillebror gillade restaurangen, jag vet till exempel att dom även försökte äta där när jag var och hämtade min syster på flygplatsen, men det var något problem då så dom fick tyvärr aldrig äta där en andra gång, och om jag inte har fel så minns i alla fall min mor fortfarande restaurangen och dess goda mackor. Även det betyder mycket för mig, att jag fick hjälpa till att ge ett intryck vidare, speciellt eftersom det var till personer som är väldigt viktiga för mig.

Så det här är ett ögonblick jag minns, den här stunden när jag fick sitta där med mina älskade föräldrar och min underbara lillebror på en mackrestaurang och vänta på några av dom godaste mackor jag ätit, även om kanske att dom smakade så gott berodde på sällskapet och den glädje jag upplevde den dagen, och känna värmen, både från restaurangen (vi satt precis framför grillen), solen och min familj.
Det är nåstan så att jag vill spendera lite tid iväg från min familj igen, bara så att jag kan uppleva den värmen jag kände när jag återsåg dom igen.

Ps. Jag ursäktar mig för alla möjliga stavfel/syftningsfel/grammtikfel/andra konstigheter, jag brukar vänta en dag innan jag publicerar något jag skrivit men den här tiden orkar/ids jag inte, tyvärr. Ds.

Dag 17: Ditt bästa minne

Åh hjälp. Det här blir inte lätt. Jag har inte så mycket bra minnen tror jag. Eller jag har ju tillfällen jag då tänkt ”åh, det här är nog det bästa jag gjort” precis efteråt, men dom har jag glömt bort med tiden (jag ångrar mig så mycket att jag aldrig haft disciplin att skriva dagbok). Så jag vet inte.

Åh hjälp. Det här blir inte lätt. Jag har inte så mycket bra minnen tror jag. Eller jag har ju tillfällen jag då tänkt ”åh, det här är nog det bästa jag gjort” precis efteråt, men dom har jag glömt bort med tiden (jag ångrar mig så mycket att jag aldrig haft disciplin att skriva dagbok). Så jag vet inte.

Men om jag ska ta något specifikt minne så skulle det nog vara något från min och min systers resa i Kina, eller från veckan innan, när mina föräldrar och min lillebror var och hälsade på mig i Taiwan (Insåg precis att jag missat att lägga upp bilder från dom andra tre dagarna dom var där, får fixa det nån dag).

Fast samtidigt så tror jag att jag skulle ha svårt att välja ut ett enda minne från dom veckorna. Varken från när mina föräldrar och min lillebror var där, för det är dom små minnena från dom dagarna som gör mig gladast, som den gången när jag och min familj åt varma mackor på en av mina favoritrestauranger utanför skolan. Ett tillfälle när jag fick visa min familj en liten del av mitt liv där borta, och dom fick dela mitt liv lite med mig.

Eller när vi var i Taipei och kollade på Taipei’s konserthus och Chiang Kai Shek Memorial och senare var uppe i Taipei 101. Tillfällen när jag tillsammans med min familj kunde utforska lite mer av världen där borta på andra sidan jorden. Men även det minns jag inte för vad vi såg, utan för vilka jag fick se det med.

Samma sak med resan i Kina med min syster. Visst, vissa saker var imponerande, som dom många templen vi tittade på, både utanpå och inuti. Men det var ändå dom små sakerna där som jag uppskattar mest, som våra pauser Starbucks. Eller min födelsedag i Bejing, då febriga lilla jag först fick lite Pleasant Goat-presenter av min syster, för att sedan få en kort guidning av närmaste storgatan och den ”lokala” bokaffären av min syster som hade utforskat medan jag legat nedbäddad. Eller bara den den gången vi träffade Christopher och Yujie (och Yujie tyckte en 40-årig puma skulle passa mig).

Så det blir inget bästa minne. Bara en massa små minnen här ovan, och även om dom kanske inte alla platsar som ”bästa minnen”, så är dom i alla fall bra minnen, om inte ”bättre minnen”. Så det får duga. Hoppas ni är nöjda så.

Fast å andra sidan, muren var ganska mäktig.

2 rätters middag och läshuvud

Ja, nu har brormin och hans tjejer åkt. Saknar dem alla =)
En skön bror, trevlig svägrami och en urgullig brorsdottra är aldrig fel.
Sen kan man ju fråga vad dom har gjort här hemma igentligen… i lördags lagade dom mat, laxgryta med ris, och igår… lagade dom mat HELA dagen. Rådjursgryta med potatismos med ingefära. Supergott!
Och just det, igår var det förrätt (sparris) och efterrätt (chokladmousse med bitar av mörk choklad och solrosfrön), värsta lyxmiddagen. Lite avundsjuk på brors med svägras matlagningskunskaper måste jag säga.

Sen idag var det att köra igen. Och jobba igenom teorihäftet och körböckerna för att ha något att göra däremellan. Döm av min förvåning när jag frågar om morgondagens lektioner och får som svar ”Oj, det var bara en lektion imorgon, det måste gått bra framåt då”. Så jag har väl hjälp av mitt ”läshuvud” där också antar jag.

Sen var jag och lämnade tillbaka böcker på biblan, och lånade 4 skivor när jag ändå var där. Coldplay – Parachutes, sent jag vet, men orka leta efter en medelmåttig skiva, Säkert! – Säkert!, har lite svårt för Hello Saferide men gillar svenska singer songwriters, Markus Krunegård – Markusevangeliet, efter att ha hört hans hit på radion i en vecka tänkte jag ge hans skiva en chans och sist men inte minst, bandet jag gillar men tröttnar på efter en halvtimme varje gång jag lyssnar på dem, Death Cab for Cutie, måste ju ge deras nya, Narrow Stairs, en chans ju.

För övrigt så är minnen också trevliga. Kom precis på ett förrut, om hur någon (någon) konsulterade mig för hur man kunde vinna ett ”hejdåkrig”, eller var det ett ”kramkrig”? Iaf så fick det mig att le litegrann, det var tider det.

Angel With No Wings

Ett av mina första inlägg min på ”blogger blogg” (som inte användes alls knappt) var låttexten till Kexin Maxs ”Angel With No Wings”. Köpte skivan för en 14 kr senast när jag var hemma (megahertz utförsäljning) och fastnade för låten igen. Den säger faktiskt allt och tar upp många av mina krav på en framtida flickvän.
T.ex. att hon ska…

  • …vara relativt smart och kunna tänka klart (”I wanna girl with a college head, not some dizzy mind”)
  • …kunna nöja sig med lugn (”So come on back when you can make some tea, and read [a book]”
  • …vara kristen med allt vad det tillhör (”[R]ead Saint Augustine”)
  • …vara sig själv och kunna ha ett mål (”[S]he flies with strings attached”)
  • …ha en sund tanke om kärlek (”Who said romance is a chosen thing, maybe it chose you”)
  • …vara normal och inte tro att hon är perfekt och ha allt (”Who said there’s someone perfect waiting in the wings, perfection isn’t you”)

Juppz. Bättre kunde jag inte sagt det själv

Jag kan en väldigt rolig lek. Man är tio personer i ett rum…

… eller rättare sagt sex personer utan något liv =)

Regler:
Reglerna är ganska enkla (så länge man läser dom och inte _antar_ att det är fem personer det handlar om eller dylikt *hinthint*)
Varje person ska helt enkelt i ett inlägg på valfri blogg först skriva ned dessa regler. Sedan ska personen skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Efter att ha skrivit ned dom sex sakerna väljer personen helt enkelt ut sex nya personer och skriver ned deras namn. Sedan är det bara att lämna en kommentar på deras blogg att dom har blivit utvalda att delta i denna eminenta lek. Enkelt som paj.

1. Jag har blivit av med en fobi genom att INTE utsätta mig för den, nämligen hissrädsla. Har inte åkt så värst mycket hiss på senaste åren (den senaste gången jag minns att jag var hissrädd var när jag var i Barcelona för några år sen). Sen nu i somras på pappas jobb där jag sommarjobbade så var det en hiss för att komma in, och inte inte vilken hiss som helst utan Hissen som antagligen startade min hissrädsla (man får inte gå för nära dörren får då fastnar hissen, och om man går för nära i precis rätt/fel ögonblick så fastnar hissen helt totalt tills nån hisstekniker kommer). Dock hade jag inga problem alls att åka hissen nu i somras, snarare tvärtom, det var en trevlig och lugn stund för mig själv.

2. Jag gillar att gå barfota på vintern mindre stunder. Helst när det är skare och man kan gå på snön utan att falla igenom. Det är svalt och skönt och på sitt sätt ett slags ”självplågeri” fast på ett snällt sätt. Det får en helt enkelt att inse att man lever och att man har det ganska bra (när man inte är ute och springer barfota i snön då det vill säga).

3. När jag ska ringa och klaga på något så tänker jag ofta igenom vad jag ska säga och vad jag ska svara om dom inte är tillmötesgående eller om det blir problem så jag inte tappar bort mig helt om jag skulle bli arg eller sur. Visserligen är jag väldigt snäll när jag väl ringer och eftersom det oftast inte blir något vidare fel så brukar samtalen bli väldigt snälla och jag brukar inte behöva säga något av det jag tänkt ut att säga.

4. Jag har från att vara en sporthatare gått till att tycka innebandy och fotboll med vänner är ganska trevlig. Jag har också för chansen att vinna (eller förlora) en hundralapp per termin börjat springa och är nu uppe i 2-3 ggr i veckan. Jag menar en hundralapp och lite prestige mot syrran? Vad har hänt med mig…

5. Dom flesta har vårkänslor och höstdepressioner. Jag har vårdepressioner och höstkänslor, iaf har det varit så dom senaste 3-4 åren. Anledningen tror jag är det lite jobbiga våren för fyra år sen (gjorde slut med Lisa och hade skuldkänslor hela våren och sommaren).
P.g.a. detta är jag dock väldigt nyfiken på denna våren eftersom det hittills varit väldigt bra och att jag är på ett helt nytt ställe som jag älskar.

6. Jag vägrar att lyssna på musik som spelas allt för mycket på radion och musik jag inte upptäckt själv (eller fått en personlig rekommendation om). Detta har väl i princip både bra och dåliga sidor, men mest bra. På så sätt orkar man med mer musik och man får lite kvalitet i det mesta.

Okej, det var väl det…
Om Lisa, Linnea, Los, Petter, Kajsa (det var väl alla med blogg?) vill göra detta får dom det. Annars strunta i det. Jag har iaf haft kul funderandes på vad som är mysko/speciellt med mig.

Sakta men säkert…

…inser jag att jag sakta men säkert verkar bättra mig.
Är inte riktigt vid målet än men jag är på väg nu iaf.
Snart kanske jag kan vistas ute bland människor igen 😉

Dock har jag fortfarande samma första reaktion, glädje och mycket musik…
hmm, undra om det är bra eller inte

till er som undrar vad det handlar om, fråga så får ni se om ni får svar. det är inget allvarligt iaf

Uppdatering: Hmm, jag tror jag börjar bli frisk, yaaay!

Ika i rutan

Idag påminde maja mig om ika i rutan.
Jag fick sån otrolig vilja att kolla på det så bara av nyfikenhet så kollade jag på pirate bay om den gamla torrenten jag tagit ned innan (men tagit bort) låg kvar och det gjorde den, och det var fortfarande en seed!
Så gissa vad jag har på min dator nu =)
(Om någon vill ha så säg till så kan jag seeda, tar nog bort rarfilerna om nån vecka eller så)

Men Ika är så underbar. Min första tanke var att citera Ika här. men efter att ha sett på en halvtimma (av totalt 1½ timma) så har jag för mycket att citera… det går liksom bara inte…

Men minnen har jag. Nämligen att jag älskade Ika, jag vet inte varför för det är ju helt mysko (och helt ”fel” för ett litet duktigt barn som jag ändå var (faktiskt!)).
Sen kommer jag ihåg skelettet och nån våningssäng också… och hennes helt underbara dialekt, försökte komma fram till vad det var idag men det gick inte… lite göteborgska var det nog iaf…

Aja, Ika är i mitt hjärta för evigt.

Senare tillägg:

först och främst älska denna kommentaren på introt som finns på youtube:

Jag hade helt glömt denna del av min barndom men nu vet jag i alla fall var jag fått både min kvinnosmak och musiksmak ifrån.

Bäst!

Sen hittade jag detta: (klicka… HÄR)
Och kolla, Åke står till och med som medverkande, svår roll han har visserligen.

Ika Nord artist
Åke skelett
Jon Terje Svendsen dirigent

Och för er tvivlare. Ja! Det är i år! Wooo!
(Nån som vill till götet 28 april?)