Om varför man köper antologier om ”kärlek”

Som någon kanske noterade så köpte jag en konstig bok nu i höstas, ”The New Psychology of Love”. Eller den är väl kanske inte så konstig i sig egentligen, det är nog snarare jag som tyckte att det kändes lite konstigt att köpa en antologi om psykologi och kärlek.

Hej allihopa. Har varit lite tyst här på sistone, men tänkte göra ett försök att skriva lite här igen. Men då jag tycker mitt liv i allmänhet är ganska tråkigt kommer det bli mer tankar och funderingar. Så så länge jag kan kommer jag försöka skriva ned lite tankar då och då, och publicera ett ”tanke-inlägg” varje söndag kväll. Vi börjar lite lätt med ett lite konstigt men redan färdigskrivet inlägg, så får vi se vart det här tagen vägen senare.

Som någon kanske noterade så köpte jag en konstig bok nu i höstas, ”The New Psychology of Love”. Eller den är väl kanske inte så konstig i sig egentligen, det är nog snarare jag som tyckte att det kändes lite konstigt att köpa en antologi om psykologi och kärlek, speciellt om man inte har den som kurslitteratur (vilken den faktiskt används som märkte jag när jag sökte lite på nätet efter den).

Men å andra sidan är ju det här inte min första bok på ämnet, för citatet i inlägget Dag 5: En definition av kärlek är faktiskt taget direkt från min nya boks förlaga, antologin ”The Psychology of Love” som kom ut 1988, vilken jag köpte begagnad för något år sedan nu.

Men till ”frågan”, varför köpa två stycken akademiska antologier om något så oförklarligt som kärlek då?
Jo, därför att böckerna ganska snyggt tar upp dom flesta vetenskapliga teorierna om kärlek, vare sig det handlar om klassificeringssystem (vilket en systematisk människa som jag gillar) eller bästa sätt att studera och forska om kärlek (okej, just det kapitlet kanske jag inte läst så noga, och kommer nog inte att göra), för ”kärlek” är inte alltid så oförklarligt som man kan tro.

Det blir lite kort och spretigt ibland med 16 olika personer med olika idéer och funderingar i samma bok får jag väl erkänna, men att sitta och läsa om andra personers teorier om detta högst komplicerade ämne finner jag faktiskt väldigt intressant, speciellt när dom ofta är uppbackade i någon slags forskning. För i vissa kapitel känner jag igen mig och inser att jag inte är ensam eller cynisk och bitter medans andra kapitel har fått mig att inse att jag kan vara ganska smalsynt ibland (både på ämnet och kanske rent generellt).

Ett kapitel som är speciellt viktigt i första boken är redigerarens Sternbergs ”Triangulära Kärleksteori” (som jag faktiskt hörde talas om först på Betel, fast lite Mark-ifierad), vilken första gången jag läste om den ”bekräftade” mina tonårsfunderingar över den ”känslosamma/passionerade” delen av kärlek och den mer ”intellektuella/-närhet” delen av kärlek (mina/författarens namn) samtidigt som den introducerade för mig en tredje ”lovande” del (författarens namn, egen översättning), vilken jag kanske inte riktigt hållt med om, men insett att jag inte bara kan förkasta sådär. Alla dess tre delar bör enligt författaren återfinnas i en relation, vilket inte låter helt omöjligt eller hur?

Ett annat intressant kapitel är ett av Alan Lee där han går igenom sina ”Kärlekens Färger”, också en ”tre-delad” teori, fast som handlar mer om den varierande synen på vad kärlek är för olika personer. Med grundsynerna att kärleken är känslosam (Eros), bygger på en djup vänskap (Storge) eller att kärleken är ett spel (Ludos), och sedan en tre-fyra undertyper som ligger mitt emellan ovanstående grundtyper är den här förklaringsmodellen, även om den kan låta självklar och lite löjlig, ganska intressant. Inte minst när man läser beskrivningarna på dessa tre kärlekstyper och deras ”mittimellan”-typer, vilka alla känns trovärdiga och tänkvärda.

Så, man köper antologier om kärlek för att man är intresserad av att se hur andra tycker och för att försöka förstå sig på hur andra tänker, utan att det blir för flummig och allt för mycket ”jag tror att…”, utan istället funderingar som har någon slags grund i verkligheten (även om många studier i böckerna först och främst är gjorda på collegestudenter, men ey, jag klagar inte jag är också fortfarande där).

Dessutom är dom roliga att ha i bokhyllan. Visst, ingen har lagt märke till dom än så länge. Men jag tänker bara om någon ser dom nån gång och kanske blir intresserad, så räcker det och om jag får låna ut nån av böckerna nån gång så blir det en bonus att jag kan få sprida vidare lite av mitt analytiska intresse av kärlek.

Dag 15: Dina drömmar

Oj, hjälp. Det här ämnet hade jag glömt. Det betyder alltså att jag inte har tänkt ut något här i förväg alls (vilket jag har gjort på många andra ämnen, även innan jag börjat skriva eller ens kommit till ämnet rent ordningsmässigt). Det är dessutom ett ganska svårt ämne…

Oj, hjälp. Det här ämnet hade jag glömt. Det betyder alltså att jag inte har tänkt ut något här i förväg alls (vilket jag har gjort på många andra ämnen, även innan jag börjat skriva eller ens kommit till ämnet rent ordningsmässigt). Det är dessutom ett ganska svårt ämne…

Men okej. Jag vet inte om jag har några större drömmar faktiskt. Jag minns dock att jag en gång skrev ”Min dröm är en vacker kärlek” på knackig kinesiska på en whiteboard en gång, och det kan väl stämma, även om jag där satsade mer på att få till något poetiskt än att faktiskt skriva något om mina drömmar.

Men några mindre drömmar jag har nog allt. Jag drömmer faktiskt om en vacker kärlek, men säg den som inte gör det på något vis, antingen en kärlek till/från en annan människa, eller en djupare kärlek till Gud. Just nu drömmer jag nog själv mest om en flickvän eller något sånt, men det där svänger ju lite fram och tillbaka.

Sedan drömmer jag om framtiden, om vart jag vill och tror att jag kommer att hamna. Jag drömmer om att jag en dag kanske hamna i Kina och göra något vettigt där. Fast samtidigt drömmer jag om att en dag hitta ett ”riktigt hem” här i Sverige, en plats där jag kan leva och vara till nytta för mina medmänniskor, och förhoppningvis ha något utvecklande att göra på dagarna.

Jag dagdrömmer också ganska mycket, och har alltid gjort. Nuförtiden dagdrömmer jag dock mest om framtida situationer och vad som kan hända där, tänker på vem som kommer att säga vad och hur jag reagerar på det. Fast oftast så dagdrömmer jag om dom dåligaste utfallen i varje situation, så jag försöker sluta att dagdrömma om sånt jag en dag kanske hamnar i, eftersom det bara gör mig nervös.

Så såhär efteråt kanske jag tar tillbaka mitt uttalande om att jag inte har några stora drömmar. Dom är bara inte så konkreta, utan mer ställen jag vill hamna en dag, och vem jag kommer hamna där med. Eller dagdrömmar om vad det värsta som kan hända i framtiden är. Så jag antar att jag drömmer önskedrömmar och mardrömmar om framtiden helt enkelt.

Dag 5: Din definition av kärlek

Dagens tema är något som jag tycker är väldigt intressant, vilket många vet, men jag ska ändå försöka hålla mig till ämnet så mycket jag bara kan och hålla det på en okej längd. Tack och lov är frågan ganska specifik ändå, det frågas inte efter ”Vad är kärlek” utan vad jag personligen definierar som kärlek.

Okej, let’s do this.
Dagens tema är något som jag tycker är väldigt intressant, vilket många vet, men jag ska ändå försöka hålla mig till ämnet så mycket jag bara kan och hålla det på en okej längd. Tack och lov är frågan ganska specifik ändå, det frågas inte efter ”Vad är kärlek” utan vad jag personligen definierar som kärlek, så detta gör det ju ganska mycket lättare, men detta till trots känner jag att jag ändå måste börja med att ruta in det här lite.

För ordet kärlek är ju väldigt brett, för om vi ska ta ordet ”älska” som verbformen av ”kärlek” så finns det ju hur många olika saker som helst vi ”älskar”, allt från fotbollslag till partner till någon högre makt. Så för att specificera det här lite kommer allt här i att handla om kärlek i relationer till andra människor (och i någon utsträckning den där högre makten). Här tänker jag också helt krasst, lite utifrån mitt förra inlägg idag, också helt enkelt konstatera att kärlek alltid är ett val, och även om ni kanske har lite svårt att hålla med mig, så tror jag ändå att ni kan hänga med på vad jag kommer att säga.

Så för att ge min definition av kärlek. Lite av definitionen är redan påbörjad, som att kärlek är ett val. Det är ett val att lova att vara där för en annan människa, att säga att ”om du behöver mig, kommer jag vara där, så mycket uppskattar jag dig, att jag väljer att lova detta”. Kärlek är i mina ögon ett val att visa omsorg, ett val att ge lite av sig själv och sin tid till någon annan, för att man vill ge personen detta, även om den kanske inte alltid förtjänar det. Kärlek är ett val av att ge av sig själv.

Om vi sedan ska specificera oss lite mer, till det där som många kallar ”romantisk kärlek”, det där som får folk att säga att dom vill leva med varandra resten av livet, så tror jag det är samma sak där faktiskt. Under gymnasiet så hittade jag en bok av John Gray, en fortsättningsbok på hans kända ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”. Jag måste säga att jag inte riktigt gillar hans generaliseringar, men just den här boken hade en mening som fastnade hos mig som löd ungefär ”Det finns tusentals människor där ute du kan leva ett lyckligt liv med, ditt uppdrag är att välja ut en”.

Det är lite min åsikt om romantisk kärlek idag. ”Romantisk kärlek” är att hitta någon som man känner vill spendera resten av livet med och dela sin glädje och sin sorg med och bry sig om lite extra. Jag vet att det låter väldigt öppet och på sitt sätt är det är det väl det också, men det är ju inte helt slumpmässigt för det, för man har ju ändå vissa ”krav eller önskningar” för att det ska bli så bra som möjligt, som i mitt fall huvudsakligen är att hon är kristen, stabil, omtänksam, självständig och så vidare.

Men vart kommer då förälskelsen, eller snarare limerensen (egen översättning), in då? Det där som så många andra kallar kärlek? Ja, under ”kraven och önskningarna” skulle jag säga. För vissa är förälskelse, limerens eller passion väldigt viktigt. Men i slutändan är det ett val dom tar, ett val där dom väljer att lyssna på sina känslor. Och hur står jag när det gäller förälskelse/intresse? Jo, jag tycker väl inte att det är något fel i det, för det går ju snabbare att lära känna en ny människa om man är intresserad av den. Men jag vet inte om jag skulle säga att det är det viktigaste på det stora hela, även om det självklart spelar en roll.

Så för att sammanfatta: Kärlek i relationer är ett val, ett val att ta hand om och vara där för den andra. Vare sig om det är en vän, eller en partner. Det viktigaste är att man vågar ta ett val, och sedan vågar stå och arbeta för det.

Det här är mitt femte försök att skriva ned det här, dom fyra första blev alldels för osammanhängande eller svarade inte på själva frågan bra alls. Men om man är intresserad av att läsa dom också, dom tar upp lite historik över hur jag tänkt, lite mer vetenskapligt vad som är vettigt och så vidare, så säg till så löser vi det.

Dag 5: En definition av kärlek

Since love cannot be reduced to feeling or behaviour, it falls under the rubric of personal judgement. This judgement by the individuals concerned may draw upon feelings and behaviors by themselves and/or the potential loved ones, but its essence is a cognitive decision by the individuals that they love another.

— Bernard I. Murstein – A Taxonomy of Love

Dag 2: Din första kärlek

Ja, det börjar som sagt inte enkelt. Dessutom tyckte jag till en början att det var konstigt att ”Din första kärlek” låg före ”Din definition av kärlek”. Men efter lite eftertanke så måste jag nog säga att jag finner det faktiskt ganska vettigt trots allt. För min absolut första kärlek är verkligen inte vad jag anser kärlek vara idag.

Ja, det börjar som sagt inte enkelt. Dessutom tyckte jag till en början att det var konstigt att ”Din första kärlek” låg före ”Din definition av kärlek”. Men efter lite eftertanke så måste jag nog säga att jag finner det faktiskt ganska vettigt trots allt. För min absolut första kärlek är verkligen inte vad jag anser kärlek vara idag. Ska jag vara ärlig tror jag aldrig mina förälskelser har varit något jag kallat för kärlek.

Men för att gå till ämnet då; eftersom jag inte kan göra saker som alla andra och älskar att prata (och skriva) så tänkte jag inte sluta vid första första kärleken, utan gå igenom mina tre första kärlekar lite kort. Vad som gjorde dom till kärlekar då och, i alla fall för dom första två, vad som gör att jag inser idag att det aldrig var ”kärlek”.

Vi börjar med min första första kärlek. Hon hette Lisa och gick på scouterna med mig när jag gick i låg/mellanstadiet någon gång. Såhär i efterhand så tror jag hon var den där söta tjejen som alla gillade. Hon hade vågigt hår, ett vackert leende och ett härligt skratt, eller det är i alla fall så jag minns det. Självklart berättade jag aldrig för henne hur ”jag kände”, det vågade jag inte. Men jag skrev faktiskt ett brev till henne, ett ganska löjligt brev tror jag, men det brevet slängde jag i en hylla i matbutik någonstans om jag inte minns fel.

Såhär i efterhand så inser jag självklart att det där inte var något som liknar ”kärlek”, eller det insåg jag redan när jag kom upp i tonåren, men före det var detta riktig ”kärlek” för lilla jag, även om jag hela tiden, oberoende på vem jag gillade, någonstans visste att det aldrig skulle bli något oavsett.

Min andra första kärlek hette också Lisa. Vid det här laget, vilket var när jag precis hade börjat gymnasiet, hade jag slutat att fundera på om den populäraste tjejen i klassen var kär i mig, det var inte intressant längre. Så istället började jag få känslor för dom jag gillade att umgås med och var intresserad av att lära känna närmare. Så jag blev helt enkelt kär i Lisa, min före detta klasskamrat från högstadiet som nu hängde i samma kyrka som jag. Hon var ganska söt hon med, men på ett annat sätt, och även om jag inte heller den här gången vågade berätta mina känslor för henne rakt ut så slutade det ändå på något vis med att hon klurade ut det och vi var tillsammans en förvirrad månad eller två. Därefter sprack det, och jag vet väl fortfarande inte riktigt varför, kanske var det för att jag aldrig egentligen var kär i henne, utan bara lite småförälskad och allmänt ”kär i kärleken” istället.

Jag vet att det kan vara lite småprovocerande och känsligt att säga att detta inte heller var kärlek, men jag tror ändå jag vågar säga det. I alla fall var det nog inte det för mig. Det var snarare bara ett intresse, och en kärlek för att jag ville vara kär, utan att behöva göra någonting för det.

Så för att avsluta med tredje första kärleken. Eller jag vet inte om det var tredje första kärleken, för den har funnits där ganska längre, möjligen redan innan den andra första kärleken. Men det var inte förrän efter gymnasiet som jag insåg att jag hade haft den. För efter att ha känt Ida, en gammal vän som hade flyttat från min hemstad när jag var 13 sådär, i den viktigaste tredjedelen av mitt liv så klurade jag äntligen ut vad den där outgrundliga anledningen till att jag hade ”behållit” kontakten med henne var. Denna insikt kom dock för sent, som alltid, så vid det laget befann hon sig redan på andra sidan jorden och ganska snart efteråt hittade hon en pojkvän. Så även här sa jag aldrig något, och har faktiskt inte sagt något förrän idag (nästan).

Här tänkte jag dock inte avsluta med att förklara hur detta inte är kärlek. För jag tror inte jag kan avvisa det här så enkelt. Visst, jag och Ida har växt ifrån varandra senaste åren och kärleken har därigenom försvunnit, men en relation byggd på en vänskap, som även om den kanske inte är jättenära i alla fall är ganska självklar och kravlös, undra om inte det är det jag tänker att en kärlek är idag (men mer om det senare).

Så ja, då var ännu ett mastodontinlägg avklarat. Förhoppningsvis kommer jag kunna hålla mig i skinnet lite bättre i fortsättningen. Men nu vet ni i alla fall hur mina tre första kärlekar gick till, om ni nu var intresserade av att höra om dom.

En liten sak också. Om ni finner något av det här intressant så kommentera gärna, så jag vet om det är någon idé att fortsätta. Dessutom så får ni gärna säga till vad ni tycker om tempot, både i föregående inlägg och i omröstningen till höger. Hej.

Love Letter

Kollade precis på Love Letter.
Tänkte köra ett kort asiatiskt ”filmmaraton” på två filmer och tog denna först. Dock gick mina planet i stöpet ganska snabbt… varför? Därför att efter ha sett en sånhär film så ska man inte förstöra det med en till, speciellt inte om det enda man har kvar är actionfilmer eller typiska clichékärleksfilmer (enligt nordostasiatiska mått då).

Det var en helt underbart vacker film.
Som jag läste lite kort på imdb precis, ordet som är viktigt i denna filmen är på något vis ”redemption” (finns ingen bra svensk översättning på det ordet kom jag precis fram till).
Jag tänker inte säga något om filmen om någon vill se den, men jag kan säga att den imponerar.
Karaktärerna är inte ihåliga stereotyper och allt är inte frid och fröjd, och absolut inte så som det borde vara, på något sätt.
Och även om det är ett romantiskt drama är inte kärleken sockersöt och perfekt, snarare tvärtom på något vis. Mer jordnära och så som kärlek och relationer brukar vara, speciella och med brister här och var.
Jag var också på väg att säga något om slutet, men kom fram till att jag inte kan göra det utan att förstöra. Så det enda jag säger är att det är ett passande och vacker slut, som trots att det är en cinematiskt vacker och kritikerrosad film knyter ihop allt bra, något som vissa ”konstfilmer” inte riktigt lyckas med.

Det ligger mycket i denna filmen, och om ni får chansen att se den så gör det. Om ni inte får chansen så säg till mig så kan jag nog låna ut den till er.

Just det, alla kommentarer om filmen the love letter kommer tas bort med omedelbar verkan, bara så ni vet

Kinesiskatenta. Klar. Hitta något med talet 3. Klart.

Gick på 2h.
Känns lite konstigt att det gick så fort… men antagligen gick det bra. Det kändes bra iaf.
Kan dock inte skriva längre, konstant skrivande i 2h gör min hand trött och min handstil ser ut som kinesiska (haha, vad rolig jag är).
Men klar är det, så nu är tentap slut på ”riktigt”, för oss kineser iaf.

Sen var det tonår igår. Karins mamma vad där och pratade om kärlek och relationer (hon är barnmorska så det blev lite ”mer än så”, dvs snack om sex också).
Diskuterade lite frågor i en killgrupp när philip tyckte jag skulle säga dom viktigaste tre sakerna jag tycker hos en tjej, kom fram till att jag faktiskt har just 3 ”krav”, Omtänksam, Självständig (”ska kunna stanna hemma själv när jag går på hockey” som Philip sa) och Stabil. Sen har jag ju mitt eviga fjärde krav som är lite mer förhandlingsbart också, hon ska spela piano (ganska bra på det också).
Talet tre är bra helt enkelt (räknar inte mitt sista krav som seriöst).