För några år sedan hade jag en spellista vid namn ”sånger att förstöra mitt liv med”. Den fanns bara i mitt huvud och bestod bara av två låtar, och ingen av låtarna var nog nån låt jag kunde förstöra mitt liv med, inte just då i alla fall, och listans namn var nog mest en …
Författararkiv: Daniel
Om ”sanning”
Så var det söndag igen, så dags för nästa inlägg. Den här gången blir det något jag mest har funderat på litegrann i helgen så ursäkta dom kanske lite ofärdiga tankarna. Ni som hänger lite på twitter och/eller har någon koppling till EFK känner kanske till Pastor Jean Kabuidibuidi, som i veckan blev utvisad från …
Om att få skuldkänslor över att inte vara perfekt
Förra helgen var jag i Stockholm. Därför blev det aldrig något inlägg då (eftersom jag kom på det på söndag kväll när jag satt på bussen hem och kände inte att jag hann slänga ihop något då, det skulle ändå inte blivit bra). Inte för att det inte blir så mycket denna veckan kanske, då …
Fortsätt läsa ”Om att få skuldkänslor över att inte vara perfekt”
Om att leva i den bästa av möjligheter
Kollade på Mr. Nobody för ett par veckor sen, och nej, ni som vill se filmen behöver inte oroa er för att jag avslöjar handlingen, även om jag i efter nästa kommatecken berättar ”grundkonceptet”, vars grundkoncept (se?) är att man får se lite glimtar ur huvudkaraktärens liv, men inte samma liv utan olika liv beroende …
”Kanske är man ärligast på kvällen när man är lite trött”
Stötte på ovanstående citat för ett tag sen. Det stämde ganska bra överens med ett oskrivet (men påtänkt) inlägg här, så tänkte att nu när jag vet att det bara inte är som tänker såhär så får jag väl ta och skriva om det då.
Om varför man köper antologier om ”kärlek”
Som någon kanske noterade så köpte jag en konstig bok nu i höstas, ”The New Psychology of Love”. Eller den är väl kanske inte så konstig i sig egentligen, det är nog snarare jag som tyckte att det kändes lite konstigt att köpa en antologi om psykologi och kärlek.
Om att ta ”ledigt” en helg
Jo precis. Sitter hemma hos föräldrarna hemma i Mullsjö och njuter av lugnet. Har nyss kollat färdigt på den småmysiga ”I rymden finns inga känslor”, så det enda som återstår för idag nu är att göra iordning sig för sängen och hoppas att det jag börjar känna av i näsan inte är en förkylning.
Om att vara paradoxal
Det här ska handa om något som i mina ögon är ganska mänskligt, att vara paradoxal. Eller motsägelsefull låter kanske lite snällare, för egentligen vågar jag inte kalla någon annan, eller inte ens mig själv, i alla fall inte när jag säger det ”högt” såhär, ett ord med så negativ klang som paradoxal.
Det här med att behöva vänta…
Gick och lyssnade på Arcade Fire’s ”We Used To Wait” på vägen hem från skolan häromveckan, en låt som jag för övrigt spelade sönder för något halvår sedan, och när jag gick där slogs av hur delar av texten stämmer in på mitt liv och vad jag saknar ibland. Nu är det väl visserligen så att man alltid ”tolkar in” lite av sig själv i låt-texter, men jag tycker i alla fall det är ganska klart hur låten handlar om hur digitaliseringen har gjort oss stressade och i vissa fall förvirrade över vilka vi är.
Kina – Dag 30: Ett sista ögonblick
Ooooh, boy. ”Hittade” precis det här inlägget, och det är väl dags nu antar jag, så här kommer det kombinerade slutinlägget, varsågoda.