Jasså Jul?

Nu gäller ju inte titeln länge eftersom julen nu har kommit och passerat och under denna tiden har jag faktiskt har märkt av lite julkänsla. Men titeln stämde väldigt väl dagarna före jul då jag inte hade någon julkänsla alls, hade inte ens fått idén att lyssna på någon julskiva, förrän typ 23:e då jag hittade “Jasså Jul?” på spotify. Sen dess har jag dock varit på Julfirande, Julfest och Amerikansk Spelkväll i julens tecken. Dessutom har jag fått en julklapp.

All credit för titeln går till Galenskaparna och After Shave. Deras julskiva Jasså Jul? [spotify.com] kan man nästan till och med lyssna på nu efter jul, i alla fall Nya Julevangeliet [spotify.com].

Nu gäller ju inte titeln länge eftersom julen nu har kommit och passerat och under denna tiden har jag faktiskt har märkt av lite julkänsla. Men titeln stämde väldigt väl dagarna före jul då jag inte hade någon julkänsla alls, hade inte ens fått idén att lyssna på någon julskiva, förrän typ 23:e då jag hittade “Jasså Jul?” på spotify.

Saknaden av julkänsla hade nämligen inte fyllts alls av julfesten för oss ubytesstudenter den 18:e, vilken kanske inte var världens bästa fest, men jag tycker däremot inte som I:arna att det var helt bortkastad tid. Kvällen kan enkelt sammanfattas av att jag träffade lite nytt folk och pratade lite med människor jag sett och bara hälsat på innan, kollade på dansande och dramatiserande Taiwaneser, åt några olika sorters mat och lyssnade på en kille som i en halvtimma skämtade ganska grovt om Tiger Woods otrohet. Det där med att träffa människor är väl också egentligen är meningen med “festerna” här, så att vi utbytesstudenter ska lära känna varandra bättre så att man inte känner sig helt ensam. (Foton från kvällen återfinns under fotofliken).

Under juldagarna (24 – 26) infann sig lite julkänsla sig då jag var på Koinonias Julfirande och också Koininias Julfest (två olika saker). Det först nämnda var på julaftons kväll, alltså i torsdags, och var i huvudsak ett möte/show med lite jullovsång, sketch/drama och vittnesbörd av Dino (en av dom coolaste Taiwaneserna på Koininia minst sagt). Därefter var det charader/pictionary/dylikt i lag och på något sätt vann laget jag var med i, vilket ledde till att jag nu har en snygg “cal” t-shirt (“cal” är förkortningen för UC Berkeley, ett universitet i Kal-ifornien där Koininiafolket kommer från). Efter det var det lite sötsaker, typ små formar med grädde och frukt i, några pralinburkar och den av mig nu älskade guavan.

När väl kvällen var över så gick jag hem och sov och efter en tidig fredagsmorgon med modern fysik spenderades eftermiddagen (dvs. 12 framåt) i biblioteket görandes läxor. Observera att läxorna inte skulle vara inne förrän idag, onsdag. Nä, jag vet inte heller riktigt vad som har hänt men det verkar som att jag börjar lära mig att göra saker i tid. På fredagskvällen var det Koininias julfest som jag passade på att gå på för att fördriva tiden och träffa människor igen. “Julfest” innebar helt enkelt fler lekar, bland annat typ “om du håller med gå till det där hörnet” fast med true-or-false och påståenden och i “lag” och Cardboard Camelot, vilket jag antar är en Gracepointlek*, som helt enkelt går ut på att man i olika lag tejpar ihop en en rustning av kartong runt en person som sedan får gå igenom ett kuddgatlopp.

Efter dessa två dagar tog jag mig en välbehövlig god natts sömn och efter en lugn och skön förmiddag gick jag till min kameraaffär för att kolla lite på en mindre kameraväska. Min fotoryggsäck (Kata DR-467) är toppen, men jag vill ha något mindre och slänga över axeln när man ska till Koninia eller ner på stan. Blev väldigt vänligt bemött i affären av den engelskspråkiga tjejen som brukar hjälpa mig, som så fort hon fick syn på mig kom fram och sa “Hej. Trevligt att se dig, det var ett tag sen.”, precis så som en kund ska bemötas. Efter att ha kollat lite på väskan jag redan hade kollat ut (Crumpler 5 MDH) så beslöt jag mig för att tänka lite mer på det, bland annat för att dom bara hade växkan i grått/rött och blått/orange.

Därefter gick jag vidare till Koininas “Amerikanska speleftermiddag” men när jag kom fram dit, två timmar “för sent”, var dom nästan precis klara, dom hade bara ett jenkatorn att förstöra med en handduksboll först. Eftersom jag inte hade något bättre för mig så stannade jag ändå kvar ett tag för att hjälpa dom att plocka iordning föreläsningssalen/aulan där Koinonia hade hållit hus dom senaste dagarna. Därefter gick jag hem och tog det lugnt och skönt, precis som sig bör på Annandagen (“… eller någon annan dag” för att citera Claes Eriksson).

Sen i söndags hände det inte så mycket speciellt alls, utan då var julen helt enkelt slut. Så jag gick till biblioteket och gjorde lite mer läxor (vad händer med mig egentligen?) för att sedan gå till den lilla foodcourten precis utanför skolan för att äta lunch i en av dom lite mysigare mataffärerna där, gillar dom två som arbetar där, ägaren och en till antar jag, dom är alltid trevliga och pratar litegranna med en. Därefter gick jag till kameraaffären igen beställde min helsvarta 5 MDH som jag (läs: jag och min moder) nu hade bestämt mig för, dock “prutade” jag ner priset först med en 20 kr. Därefter tog jag en tur till Chiaoda’s bibliotek för att plugga lite mer innan jag gick hem och tog kväll. Dock blev det inte riktigt natt när jag tänkte mig.

För när jag lite över midnatt i princip var klar med allting innan sängdags utan att byta om till pyamas (läs: underställ) så knackade det på dörren. Lite konfunderad öppnade jag dörren och där stod min rumskamrats flickvän och en av hennes väninnor. Så jag släppte vänligt in dom och fick nästan direkt frågan av min rumskamrats flickvän “Har Carlos [min rumskamrat] nämnt något om att han är sjuk?”, “Eh, nej sa jag lite konfunderad”, “Jo, han slog i huvudet i fredags natt och har legat och sovit sen dess. Du kanske inte har märkt det, du kanske trodde det var en vanlig bakfylla?”, “Jo,” svarade jag “kanske det, han har ju varit illamående…”. Hade faktiskt inte ens märkt att han hade sovit så mycket ens eftersom jag hade varit iväg på olika ställen på lördagen och söndagen, men det var nog sant.

Så efter lite väntan medan flickvännen gick och pratade med Carlos vänner för att försöka klura ut vad som hade hänt så konstaterade vi, som nu inbegrep blivit flickvännen, väninnan och två av Carlos vänner, att det antagligen var en hjärnskakning (yrsel, sömnrubbningar, illamående, osv.) och att det var bästa att köra honom till sjukhuset så dom fick undersöka honom. Så efter lite övertalning, som i början bara möttes av en vägg av “mañana, mañana”, så fick vi, eller snarare dom andra, tillslut upp Carlos ur sängen och in i väninnans bil, och sen dess har jag inte sett honom eftersom det verkar som att sjukhuset ville att han skulle stanna några dagar. Så nu är jag ensam i mitt rum nån vecka, inte för att jag märker någon skillnad förutom att jag inte har en sovande rumskamrat på morgonen. Dock innebar det att att jag kom i säng mycket senare än planerat och jag har inte lyckats fånga sömnen sen dess tyvärr, men i kväll kan jag förhoppningvis lägga mig i tid.

Har dessutom nu fått min första och antagligen enda julklapp för i år (föräldrarna kommer ju inte förrän nästa år ;)). Så ett stort tack Lotta, det både värmde och fick mig att skratta högt.
Detta betyder också att det Taiwanesiska postsystemet funkar, så vill ni skicka ett kort eller något är det fritt fram. Adressen finns på “Om Daniel” sidan.

Men det var det. Hoppas ni andra har haft en härlig Jul och att nu får ett Gott Nytt År! (Både ett Gott Nyår och ett Gott Nytt År).

*Gracepoint: Församlingen i Kalifornien som står bakom dom kristna skolgrupperna på UC Berkeley och där med också Koninia Hsinchu

Att Råka Räka eller Gone Shrimping

Även om det nu var en och en halv vecka sen måste jag bara skriva om när jag var och räkade (egen översättning för “shrimping”). Förra fredagen (alltså inte den som var nu, då var jag på julfest, mer om det senare, kanske) så gick jag som vanligt på Koinonia, det vill säga den kristna skolgruppen här, och när programmet var över sa dom att “Nu ska tjejerna baka, och killarna ska [något]. Vilka killar vill följa med och [något]?”.

Kolla där, två fyndiga rubriker på ett inlägg. Vad duktig jag är.
Även om det nu var en och en halv vecka sen måste jag bara skriva om när jag var och räkade (egen översättning för “shrimping”).

Förra fredagen (alltså inte den som var nu, då var jag på julfest, mer om det senare, kanske) så gick jag som vanligt på Koinonia, det vill säga den kristna skolgruppen här, och när programmet var över sa dom att “Nu ska tjejerna baka, och killarna ska [något]. Vilka killar vill följa med och [något]?”. Eftersom jag inte förstod vad dom hade sagt frågade jag Andrew och fick svaret att dom skulle åka och räka (“shrimping”) och han undrade om jag ville hänga med, och vem tackar nej till lite kvällsfiske med killgänget?

Utanför shrimpingstället
Utanför shrimpingstället

Så efter lite packningsbekymmer så åkte jag iväg med Kens bil och tre till studenter, två doktorsstudenter och en masterstudent, mot räkningsstället. Pratade på vägen lite med dom andra studenterna på engelska och försökte även med lite kinesiska, vilket gick ganska bra ändå, vissa saker förstod dom i alla fall. Och med lite hjälp av Alan och en av doktorsstudenterna som kartläsare hittade vi också tillslut till räkningsstället efter att kört förbi det två gånger. Stället var en lite större “affär” vid vägen med genomskinliga plastdraperier ut mot vägen.

Så började vi att räka
Så började vi att räka

Så efter att resten hade kommit så fick vi våra små små mesiga metspön, lite bete i form av miniräkor, och fick skrida till verket med att räka. Vilket helt enkelt innebar att man tog två av dom små miniräkorna, satte dom på var sin av dom två krokarna längst ut på linan, tog en stol och satte sig vid poolen, började meta och väntade på napp. Det hela var alltså som metning, men i en pool, där man vet att det finns räkor modell större. Så där satt jag, tog lite kort, pratade lite med grannarna som sig bör när man sitter och metar.

Personerna som satt/stod mitt emot
Personerna som satt/stod mitt emot

Pratade bland annat med en kille som också han hade en Nikon-kamera, fast en D5000, och som också han hade köpt en fast “normallins” veckan innan, fast han hade köpt en Sigma 30mm/1.4 istället för Nikonvarianten. Pratade också lite med Hubert och fick reda på att han faktiskt var uppväxt i USA men hade kinesiska föräldrar, från Kina och inte Taiwan då. Så jag känner ändå att jag börjar få lite koll på vilka av Koinoniafolket som kommer varifrån nu, det vill säga vilka som är amerikanska asiater och vilka som är från Taiwan ursprunglingen.

Mina två samtalspartners i grönt och randigt till vänster i bilden
Mina två samtalspartners i grönt och randigt till vänster i bilden

Dock var även denna typ av fiske inte något för mig. För medan alla andra drog upp räka på räka så satt jag bara där och stirrade ner i det mörka vattnet utan någon fiskelyckaalls, och det slutade med att jag var en av dom två personerna som när vår tid var över inte hade fått en enda räka, hade bara fått två små löjliga krafsande av räkor som stal mitt bete. Men å andra sidan så slapp jag ju då att behöva hanskas med dom äckliga sakerna, för levande saker med en massa benpar och blött hårt skal är inte min grej.

Samling framför räkgrillen
Samling framför räkgrillen

Därefter så lades dom fångade räkorna och extraräkorna, som man kan köpa till om man är en pessimisstisk grupp som hyr stället, i grillnät för att grillas i grillugnarna som stod i delen av fiskestället som låg närmast vägen. Jag åt dock ingen räka eftersom jag inte gillar skaldjur värst mycket och eftersom dom andra sa att dom mest åt dom för att dom skulle gå åt och för att dom hade “fångat dom själva”, för “så goda vad dom inte ändå”. Därefter bar det iväg hem till skolan igen och efter lite virrande runt skolornas olika portar, som nu var stängda för natten, så kom jag tillslut hem till min säng och kunde sova.

En closeup på dom stackars liven
En closeup på dom stackars liven

Nanliao

Efter rekommendation från min rumskamrat och Rocky så blev jag förra helgen sugen på att åka ut till Nanliao, Hsinchus hamn, och cykla den av Hsinchu Stad promotade “vackra 17-kilometerssträckan”. Dock var det ganska grått och tråkigt den helgen, så jag sköt på det till en helg med vackrare väder. Så i lördags gick jag upp efter en god natts sömn och tittade ut genom fönstret och insåg att solen sken. Visst, det var inte t-shirtvarmt, men det har det ju inte varit senaste månaden.

Insåg precis att det var en två veckor sen jag skrev något här senast. Det har helt enkelt varit lite för mycket annat sen dess. Inte i skolan utan även på andra vis. Men whatever, nu ska jag berätta vad jag gjorde senaste helgen.

En båt i hamnen
En båt i hamnen

Efter rekommendation från min rumskamrat och Rocky så blev jag förrförra helgen sugen på att åka ut till Nanliao, Hsinchus hamn, och cykla den av Hsinchu Stad promotade “vackra 17-kilometerssträckan”. Dock var det ganska grått och tråkigt den helgen, så jag sköt på det till en helg med vackrare väder. Så i lördags gick jag upp efter en god natts sömn och tittade ut genom fönstret och insåg att solen sken. Visst, det var inte t-shirtvarmt, men det har det ju inte varit senaste månaden. Så efter frukosten så hoppade jag på bussen till stan (tog tvåan istället för ettan för att ta en promenad på den vilda sidan så att säga) och bytte där till buss 15 mot stranden (eller ja, hamnen om vi ska vara mer exakta).

Cykeln jag hyrde
Cykeln jag hyrde

Väl framme möttes jag av en ganska tråkig och blåsig hamn med inte så värst mycket folk. Den lokala marknaden var lite smådöd och dom flesta som var i hamnen var antingen i, eller på väg till eller ifrån, hamnens stora fiskförsäljningshall, vilken jag nu inser att jag glömde ta kort på. Men eftersom det var cykling jag var ute efter så köpte jag en korv och lite doufu till lunch och försökte därefter hitta cykeluthyrningen. Efter några “Zu zixingche zai nali?” (租自行車在哪里), eller ja, alla jag frågade trodde jag sa något om Hsichu så det var kanske inte alls det jag sa, så hittade jag äntligen till en affär där dom snabbt och enkelt plockade fram en nästan ny mountainbike till mig som jag fick hyra för 150 TWD (~33 SEK).

Första delen av cykelvägen vid havet
Första delen av cykelvägen vid havet

Därefter bar det av söderut och åh vilken känsla! Att få sitta på en skön mountainbike och bara rulla och känna vinden (som jag senare insåg var en medvind) runtomkring mig, riktigt skönt och avslappnande. Efter lite förvirring hur vägen fortsatte efter första parken var jag nu på väg mot den där konstiga väderkvarnen jag hade hört talas om. Det hände faktiskt inte så mycket på vägen ned. Jag hade kameran runt halsen mest hela tiden med kitlinsen så jag cyklade ganska lugnt framåt och stannade här och där för att ta ett foto eller två. Dom bästa fotona har jag lagt upp här på hemsidan så det är bara att klicka på foton här ovan och Nanliao. Märkte ganska snart dock att skönheten runtomkring vägen var inverst proportioneligt mot hur långt man cyklade och att ju längre man kom desto mer bilvägar och betonghus i horisonten (den motsatt havet alltså) blev det.

Grattis till mig!
Slutet på 17-kilometerssträckan

Tillslut kom jag då fram till väderkvarnen och sanddynerna. Vid detta laget var dock det mesta andra ganska tråkigt, på ena sidan gick en tråkig skitig strand som växlande mellan sandstrand och stenstrand och på andra sidan gick en bilväg och bakom vägen började husen som i horisonten växte till höghus. Men, jag hade iaf cyklat mina 17 kilometer (eller 16 insåg jag senare att det var, cykeluthyrningen låg en kilometer från början på den utmäta sträckan). Så efter några foton på omgivningarna så hoppade jag på cykeln för att cykla tillbaka, för att inse varför cykelfärden söderut hade varit så trevlig, för helt plötsligt hade jag världens motvind, uschuschusch säger jag bara. Men jag hade 17 (16) kilometer att avverka innan jag kunde andas ut. Så jag packade ned kameran och kämpade mig tillbaka.

Stora Regnbågsbron
Stora Regnbågsbron

På vägen tillbaka såg jag mer folk än på vägen ned. Verkade som att det var en del som log åt den där dåligt tränade europén som fick kämpa som bara den medan dom bara gled fram. Men aja, jag var faktiskt inte så bitter, jag visste ju skadeglatt vad dom sannolikt hade att vänta på vägen tillbaka. Dessutom så gick dom sista (första?) fem kilometrarna inte längs med havet så jag slapp den största delen av motvinden i slutet. Så det var faktiskt nästan lite trevligt igen att cykla dom sista fem kilometrarna. När jag kom tillbaka till hamnen så lämnade jag tillbaka cykeln, sa nej till “ett billigt foto” på mig och nån affisch och gick och kollade på alla drakar som flög runt i hamnen. Självklart var det en perfekt dag för drakflygning! Kan tänka mig att drakaffären tjänade storkovan den dagen.

Vacker drake i hamnen
Vacker drake i hamnen

Efter lite drakfotografering så var det dock dags att bege sig hemåt och på vägen äta mat. Så jag åkte in till stan igen och funderade på att ta en pizza eller något för att fira min cykeltur, men eftersom jag inte hittade någon passande pizzeria, fanns bara en med panpizzor att ta med, så blev det istället en 大麥克 (Stor Maike, gissa vad det är förnågot) innan jag hoppade på tvåan igen för att åka hem till universitetet nöjd och glad.

Bonusbild: Downtown by Night
Bonusbild: Downtown by Night

Ja, det var min helg det. Vad gjorde ni för roligt förra helgen?

Jag provade med att infoga större bilder mellan styckena den här gången. Vad tycker ni om det? Mer eller mindre lättläst/roligt att läsa?