Dag 12: Vad som finns i din väska

Jag har många väskor. Sex stycken för att vara exakt, en bag, en resväska, en vanlig ryggsäck, en fotoryggsäck, en fotoväska och en axelväska. Men eftersom det jag tror titeln är ute efter är typ ”handväska”, så tar vi bara axelväskan (även kallad ”the man bag”) och fotoväskan. På så sätt borde flest bli nöjda.

Är det kanske dags för nästa inlägg nu då? Louise som började efter mig är ju före mig nu med en ganska bra marginal, och så kan det ju inte hålla på. Så, här är nästa inlägg!

Jag har många väskor. Sex stycken för att vara exakt, en bag, en resväska, en vanlig ryggsäck, en fotoryggsäck, en fotoväska och en axelväska. Men eftersom det jag tror titeln är ute efter är typ ”handväska”, så tar vi bara axelväskan (även kallad ”the man bag”) och fotoväskan. På så sätt borde flest bli nöjda.

Så, min Golla Denim Deniman axelväska brukar/är tänkt att innehålla detta:

Väska och prylar
Deniman med innehåll. Klicka på bilden för en ännu större bild.
En (eller ibland två) av mina Moleskine Cahiers.
En Pilot Hi-Tec-C Coleto 3 Color Multi Pen, laddad med 0.5mm stift-, röd gel- och blå gel-insats.
Ett Pentel Hi-Polymer Ain Eraser suddigum.
Min Daycraft tankebok med medföljande svart uniball Signo DX 0.38mm.
Kollegieblock för anteckningar.
Min HP Mini 5101 bärbara dator.
Min Microsoft Bluetooth Notebook Mouse 5000.
Min Samsung Galaxy Spica.
Ipren (kvar från sjukdomsperiod i somras).
Desinficerande våtservetter (vana kvar från Taiwan).
En pocket (ingen med på bild, eftersom jag inte läser något just nu).

Min fotoväska, en Crumpler Five Million Dollar Home, brukar allt som oftast innehålla det här:

Väska och fotoprylar
5MDH med innehåll. Klicka på bilden för en ännu större bild.
En av mina Moleskine Cahiers (den blå).
En Pentel Slicci (tyvärr 0.3mm efter att min 0.4mm blev stulen av misstag)
Min D90 med normalzoomen (18-105mm f/3.5-5.6).
Mitt walkingobjektiv (35mm f/1.8).
Min kamerablixt (SB-600).
Extra batteri till kamera.
Extra batterier till blixt.
Fjärrkontroll till kameran (ML-L3).
Putsdukar + Lenspen.
En minneskorthållare i rosa innehållande ett extra minneskort.

Om jag inte är på fast-objektiv-humör that is. Då byts normalzoomen ut mot 85mm f/1.8 och blixten ut till 50mm f /1.8 istället (till höger i bilden)

Ibland får också polarisationsfiltret från Hoya följa med (nedre högra hörnet) eller kanske min relativt nyköpta Lightscoop (bredvid polfiltret).

Ursäkta bildkvaliten på andra bilden, hade bara mobilkameran kvar när systemkameran ville vara med på bild. Å andra sidan är det ju ett bra exempel på skillnaden mellan en bra digitalkamera och en halvtaskig mobilkamera.

Dag 11: Dina syskon

Ja, då ska jag berätta om mina syskon nu då. Det här tycker jag själv är ganska intressant, men samtidigt har jag lovat mig själv att inte bli för ingående, både för min egen och mina syskons skull =)

Ja, då ska jag berätta om mina syskon nu då. Det här tycker jag själv är ganska intressant, men samtidigt har jag lovat mig själv att inte bli för ingående, både för min egen och mina syskons skull =)

Vi börjar med Systrami, eller Charlotte (inte Charlotta) som hon heter, fast hon kallas Lotta allt som oftast. Lotta är min storasyster, nio år äldre än vad jag är (årgångsmässigt) och hon är ”färdig”-utbildad medianånting med lite extra i användarvänlighet eller något sånt. Hon är också den som bland annat är skyldig för mitt asienintresse, för det är hon som fick mig börja kolla på konstiga japanska filmer och inse att det fanns många intressanta filmer utanför Hollywood och vår ”filmbubbla” här i västvärlden. Men så delar vi båda också ett allmänt filmintresse så det kanske inte är så väldigt konstigt. Hon bor dessutom i Göteborg, vilket är jättebra om man gillar staden för då har man plats att sova och även ibland tips vart man ska gå när man är där. Hon är även bäst på födelsedagspresenter då hon oftast hittar eller gör något roligt/praktiskt, som en bok om Svärje när man är på andra sidan jorden och börjar glömma bort sitt hemland.

Nästa syskon i ordningen är min Broder, Sebastian, eller Basse som han kallas då och då. Basse är sju år äldre än mig (nästan på dagen) och Civilingenjör med Villa, Volvo och Vide. Vide är dock ingen ”Vovve”, utan en halvårig liten brorson. Han är gift med en Johanna och har förutom halvåringen också en treochetthalvåring som heter Alice. Allt detta gör att min bror är väldigt bra att ha, eftersom han redan gått igenom allt jag har haft och (förhoppningsvis) kommer att ha bakom och framför mig dom närmaste och senaste fem åren. Så från honom kan man få allt från pluggtips till tips för hur man hittar en tjej, eller ja, jag har inte vågat fråga om tips om det sistnämnda men han skulle nog hjälpa till om jag frågade. Även Basse och Johanna har gåvan för att hitta bra presenter, fast då oftast i formen av små pikar, som i böcker om hur man är en ”Riktig Man”, diverse träningsredskap, böcker om hur man lagar mat när man flyttar hemifrån eller saker jag behöver när ger mig ut och springer igen.

Sista syskonet i ordningen är min Lillebror Samuel. Han kallas inget speciellt nuförtiden men gick när han var yngre ibland under smeknamnet Samin. Min lillebror är elva år yngre än mig så han är den jag tar igen allt på när det gäller retsamheter min storebror utsatte mig för när jag var liten (även om jag såhär i efterhand kan inse att jag nog var den som retades mest även innan Samuel kom). Han är också den enda i familjen som delar mitt intresse för dataspel något djupare (eller så är det tvärtom), även om han har lite mer tålamod när det gäller att grinda i MMORPG:er än vad jag har. Han har också ganska bra musiksmak i form av intresse för bra techno/house och alternativ rock, och är en väldigt bra trummis (så bra att han överraskade mig senast jag hörde honom). Så min lillebror, även om han börjar närma sig åldern därifrån uttrycket ”fjortis” kommer ifrån, tycker jag är en mycket vettig och trevlig ung man som kan gå långt.

Det var mina syskon det. Några frågor?

Dag 10: Vad du hade på dig idag

Okej, efter påtryckningar i formen ”När kommer nästa inlägg egentligen?” och liknande kommentarer (du vet vem du är) så får jag väl fortsätta nu då. Fast ska jag vara ärlig så har det inte varit något medvetet break, utan det har bara blivit så, mycket annat att göra på lovet (som att ha lov helt enkelt). Men här kommer mitt första modeblogginlägg i historien!

Okej, efter påtryckningar i formen ”När kommer nästa inlägg egentligen?” och liknande kommentarer (du vet vem du är) så får jag väl fortsätta nu då. Fast ska jag vara ärlig så har det inte varit något medvetet break, utan det har bara blivit så, mycket annat att göra på lovet (som att ha lov helt enkelt). Men här kommer mitt första modeblogginlägg i historien!

Så, detta är vad jag har på mig idag!

Jag i vardagskläder
Dagens kläder. Klicka på bilden för en ännu större bild.
Framför ögonen har jag mina Armani-glasögon (visserligen bara Emporio…). Måste bara påpeka att om ni tycker håret ser helt ofixat och tråkigt ut, så är det för att det är det. Skägget är dock helt nyansat, dock vag inte helt seriös när jag gjorde det.

Därefter på överkroppen har jag en av mina älskade t-shirtar som jag köpte i Taiwan i en affär som heter Giordano. Den här lyder ”The soul of man is immortal and unperishable.”, ett citat av Plato jag väl håller med om, medan den andra har en kort biografi av Søren Kierkegaard.

Däröver har jag en Adidasjumper (jo, det heter faktiskt så i min värld) som är köpt på Intersport, och ja, roligare än så blir det inte (men snygg är den).

På benen har jag, som alltid, ett par Jeans. Den här gången är det ett par Jeans från Esprit, köpta på deras outlet i Hong Kong, och upplagda med hjälp av min kära mor (då alla jeans alltid är för korta för mig).

Ja, det var det. Några skor hade jag inte på mig vid fototillfället, men skorna idag blir väl mina svart/röda Rebook vinter-walking-skor som vanligt.

Sådär, alla nöjda?

Dag 9: Din tro

Jaha, då kommer vi till nästa intressanta ämne, i alla fall om ni frågar mig. Fast å andra sidan kanske det inte är så intressant att läsa om någon annans tro. Halvt skulle jag vilja att det skulle räcka att skriva ett ord här och vara klar, att det skulle räcka med att skriva ”Kristen” och alla skulle förstå, utan några missförstånd, och tänka ”aha, jamen det låter ju vettigt”.

Jaha, då kommer vi till nästa intressanta ämne, i alla fall om ni frågar mig. Fast å andra sidan kanske det inte är så intressant att läsa om någon annans tro.

Halvt skulle jag vilja att det skulle räcka att skriva ett ord här och vara klar, att det skulle räcka med att skriva ”Kristen” och alla skulle förstå, utan några missförstånd, och tänka ”aha, jamen det låter ju vettigt”. Tyvärr är det inte så enkelt, och även om ”kristen” skulle vara ett ord som alla kunde relatera gott till så är vi ju ändå olika, så där kommer väl den andra halvan in, den som lite förstår att lite tankeskillnader inom kristendomen måste det ju finnas.

[Här börjar den tråkiga delen för dom som är intresserade, ni andra kan hoppa ned till nästa klammerkommentar]

Så. Vi kan ju börja med att säga att jag är av den protestantiska kyrkan, som dom flesta kristna i Sverige. Jag är uppväxt i en kyrka som är dubbelansluten till Svenska Missionskyrkan/Svenska Alliansmissionen, vilket betyder att jag är uppväxt i en reformert/evangelisk/lågkyrklig kyrka, om man frågar wikipedia. Men nuförtiden går jag mest till en församling som är del i Evangeliska Frikyrkan, som är en baptistisk/evangelikal/karismatisk kyrka, enligt wikipedia.

Men det säger ju inte så mycket om min egen tro visserligen, inte i dagens samhälle där i alla fall vi unga i mångt och mycket går till den kyrka vi känner oss hemma i. Personligen så passar jag dock in ganska bra i en EFK-församling då jag nog dras mer åt det baptistiska/evangelikala än reformerta hållet, om vi ska använda wikipediaord. Om vi dessutom ska börja använda ännu fler svåra nästan-wikipedia-ord så har jag en Arminianistisk frälsningssyn, och om vi ska fortsätta därifrån så är tycker jag att Öppen Teism låter väldigt vettigt.

Men detta säger ju inte så mycket det heller visserligen. För det första missar jag ju nu mycket på vägen och dessutom så lönar det ju inte sig att slänga vackra ord runt sig om dom inte är allmänt kända, och det skulle jag ju inte kalla många ord ovan. Så, vad har jag för tro då?

[Här är en lite roligare del, fast kanske ändå ganska torr, men ändå intressant för dom som verkligen är nyfikna]

Jo, grundläggande kan jag väl säga att jag inte direkt skulle kalla mig konservativ om någon frågade, men jag skulle nog föredra att kalla mig konservativ över liberal. Jag är lite småkonservativ i vissa frågor, som dop och giftermål, men är inte bokstavstroende och har svårt för saker ska vara ”som dom alltid varit” bara för att (även om vissa traditioner är ”mysiga” 🙂 ). Samtidigt så tycker jag att dom som idag i Sverige som kallar sig ”liberala kristna” ofta befinner sig i det andra diket, och presenterar en ganska individuell och/eller luddig kristendom.

Jag har dock lite liberala dragningar, till exempel så tror jag att evolutionsteorin mycket väl kan stämma på det stora hela, även om Gud nog haft ett finger, eller två, i det hela. Anhängare till Intelligent Design (härmed ID) skulle jag nog dock inte kalla mig, då den ID som förespråkas i USA (och som idag är det oftast kallas ID) i mångt och mycket är lite omarbetad kreationism, som bland annat arbetar med att försöka bevisa Guds existens genom att hitta ”luckor” i evolutionskedjorna, en idé jag tycker är ganska löjlig (no offence).

[Här börjar nog det viktigaste, så härifrån kan jag nog rekommendera alla att läsa]

När det gäller min Gudsbild så tror jag på en relationsmässig Gud. Jag tror att vi är skapade för att leva i relation till Gud och varandra, och att vi därför har skapats med en fri vilja, för en relation skulle inte vara en relation om det inte fanns ett val i det hela. Detta betyder också att jag tror att Gud lika väl som oss måste följa dom grundläggande logiska lagarna (som att något inte kan vara sant och icke-sant samtidigt), för annars skulle inte en relation funka, vem skulle kunna ha en relation med någon som sa en sak men inte behövde följa det?

Den första tanken ovan (den med fri vilja) faller lite under Arminianismen jag nämnde ovan, eftersom Arminianismen enkelt förklarat handlar om att vi har ett val att lyssna på Gud och välja att tillhöra honom som kristna (men vi kan fortfarande inte bli kristna och komma till Gud utan hans hjälp, såklart). Detta till skillnad till Kalvinismen (som är relativt stor i Amerikatt), som säger att valet för vilka som är kristna ligger hos Gud och ingen annan, det vill säga vi har inget att säga till om, på gott och ont. (För kortfattad info om skillnaderna mellan Luterdom, Kalvinism och Arminianism se artikeln på wikipedia).

Därefter tror jag också att Gud faktiskt lever med oss inom tiden, kanske av egen vilja eller för att han faktiskt inte kan stå över tiden. Detta är vad som kallas Öppen Teism. Öppen Teism förespråkar också fri vilja, men sträcker nästan ut den lite till, till att den fria viljan också handlar om våra handlingar på jorden, alltså att Gud faktiskt inte vet allt som kommer att hända, utan att våra handlingar faktiskt också spelar roll och påverkar framtiden. Väldigt förenklat förklarat. Nu är väl inte detta så jättekontroversiellt i Sverige (förutom inom-tid-idén då kanske), men så tror jag i alla fall, annars skulle jag ha svårt att se hur Gud kan ha en relation till oss.

Men nu har jag ju halkat in på prat om teorier, olika begrepp och ”vackra ord” igen, vad är min tro egentligen. Ja, det är det som står ovan i mångt och mycket. Jag har en mycket intellektuell tro. Jag har inget frälsningsögonblick som vissa andra, utan min egen tro uppstod på ett scoutläger för 10 år sedan, då jag helt enkelt insåg att ”jag tror att det finns en Gud, för jag vet att han finns”. Jag har dessutom aldrig haft något direkt tillfälle då jag känt att Gud finns, utan det har alltid bara vara ett stilla faktum att jag vet att Gud finns och älskar mig, så därför är det så.

Men visst, jag har en relation till Gud. Annars skulle ju allt jag skrivit ovan falla, om jag inte hade relation till honom skulle det ju inte vara vettigt att tro att jag är skapad för att ha en relation till honom, och att jag tror att han har utvalt mig för att jag har valt att tro på honom efter att han har visat sig för mig. Men den relationen är för mig också en vetskap, en vetskap att han finns där, att han lyssnar på min bön och hjälper mig, för även om andra kanske inte ser det så ser jag honom i ganska mycket i mitt liv.

Jag har många gånger förr också refererat till Blindside’s Silence när jag beskrivit min tro. För väldigt mycket i den låten stämmer på hur jag ser på min relation med Gud. Som ”I can’t explain or understand, I just love you.” eller ”But thinking how come my shoes are so light, how come I can walk for miles? And still, just love you?”. För medan jag vet att Gud finns, så kan jag inte riktigt förklara hur jag vet det, men jag vet hur jag kan få det att stämma överens med vad jag vet och jag vet också att jag får svar när jag ber till Honom, på ett sätt eller ett annat, och i slutändan är det vad som är viktigt för mig.