Dag 25: Ett första

Men hey, det här är rent ut sagt elakt. Ett så sjuuukt öppet tema och samtidigt har det mest intressanta temat om ”första” (det vill säga min första kärlek) redan avverkats, så vad ska jag hitta på nu då?

Eller okej. Jag ska vara riktigt utlämnande här och nu, i alla fall tycker jag det är är väldigt utlämnande, lite jobbigt faktiskt, för jag skäms nästan lite redan nu över vad ni ska få bevittna.

Jag tänker här och nu bjuda er på min första dikt! (som jag kan hitta det vill säga). Tyvärr är det verkliga orginalet förlorat nånstans i tidens labyrinter för jag har varit dum nog att uppdatera dikten den genom åren utan att spara det verkliga orginalet, men här är den äldsta versionen jag kan hitta (meningen/idén är ju densamma hursomhelst):

Sealing Destiny

Today I sealed my destiny,
I closed a part of my past.
Told her that I loved her,
tore my own life apart.
All left now is to wait,
for her to tell me my future.

Sådär, nu ska jag bara gå och ställa mig och skämmas och rodna lite i ett hörn här borta. Säg till när ni lett/skrattat färdigt. (Till mitt försvar, jag var 17 när jag skrev den första versionen).

Sonnets from the Portuguese, XIV

If thou must love me, let it be for nought
Except for love’s sake only. Do not say
“I love her for her smile—her look—her way
Of speaking gently,—for a trick of thought
That falls in well with mine, and certes brought
A sense of pleasant ease on such a day”—
For these things in themselves, Belovëd, may
Be changed, or change for thee,—and love, so wrought,
May be unwrought so. Neither love me for
Thine own dear pity’s wiping my cheeks dry,—
A creature might forget to weep, who bore
Thy comfort long, and lose thy love thereby!
But love me for love’s sake, that evermore
Thou may’st love on, through love’s eternity.

– Elizabeth Barrett Browning

Poesi blir inte mycket bättre än såhär…

Hela boken kan hittas på Project Gutenberg