Julspecial: Något du är tacksam för

Hur dum får man vara för att skriva ett blogginlägg på julafton? Ungefär lika dum som jag är just nu. Fast ska jag vara ärlig är det här är inte skrivet på julafton, utan det läggs bara ut på julafton, automatiskt genom wordpressmagi. Men, det här är viktigt och känns väldigt relevant mot julen på något vis, så därför så lägger jag ut detta på julafton.

Hur dum får man vara för att skriva ett blogginlägg på julafton? Ungefär lika dum som jag är just nu. Fast ska jag vara ärlig är det här är inte skrivet på julafton, utan det läggs bara ut på julafton, automatiskt genom wordpressmagi. Men, det här är viktigt och känns väldigt relevant mot julen på något vis, så därför så lägger jag ut detta på julafton, och låter det ligga ute på förstasidan ett tag (på så vis slipper jag fortsätta 30-dagarsutmaningen på några dagar).

För ett år sen nu så satt jag i ett rum på andra sidan jorden utan någon vidare julkänsla alls. Facebook var fyllt av uppdateringar med folk som tyckte det var så skönt att tentorna var över, eller tyckte det var härligt att vara hemma hos sina familjer, eller så var dom bara glada för att det var jul. Visst, jag hade vid det här laget redan varit på julfest på skolan och skulle senare gå på både julfirande och julfest med den ”kristna skolgruppen”, men trots detta så blev det aldrig någon riktigt jul. Tänk lite som att julen bara vore en julfest i kyrkan hemma och sen över. Sådan var min förra jul. Ingen julkänsla alls som sagt.

Nu säger jag inte detta för att ni ska tycka synd om mig, utan snarare tvärtom, eller ja, ungefär. För jag kan säga er en bra sak med förra julen, och det är att den här julen är så efterlängtad. Jag har fortfarande inte riktigt insett att jag ”missat” en jul hemma, utan kommer på det lite då och då med jämna mellanrum. Men trots detta så märks det på något sätt ändå. Det var två år sedan jag fick vara hemma och fira jul nu, två år sedan jag fick vara hemma och ha en fridful och glad helg med mina föräldrar, syskon och syskonbarn, och därefter umgås med vänner hemifrån i en vecka eller två innan skolan kallade igen.

Allt detta har också fått mig att inse en sak såhär inför jul. För första gången i mitt liv har jag verkligen känt att jag inte riktigt vill åka hem såhär vid jul. För den här hösten har jag börjat fastna för Linköping, eller ja, i alla fall människorna i Linköping. Visst, dom är inte kvar såhär över jul, så det lönar sig ju inte precis att stanna kvar, men det är känslan som är viktig. Insikten av hur mycket jag saknade Linköping förra året och hur mycket jag nu uppskattar att jag har fått det tillbaka. Det är nästan att jag är lite rädd för hur jag ska ta det den dagen då mina vänner börjar flytta bort för Linköping för jobb, eller hur det kommer att bli om jag måste flytta när jag är klar.

Nu ska jag väl inte säga att det bara var Linköpingsfolk jag saknade och som jag är glad över att ha kommit hem till igen, det är alla andra också (även om jag har varit dålig på att visa det under hösten, jag har till exempel inte besökt så många vänner hemifrån som jag hade tänkt). Men ändå, det är något speciellt med Linköping, att få lämna en stad, osäker på vad som väntar en, både dit man ska och när man kommer hem, för att er år senare komma tillbaka och möta sina vänner ännu en gång, det får en att uppskatta vad man har haft och vad man nu har återfått.

Så: Familj, gamla vänner hemifrån, vänner i Linköping jag kände innan jag åkte och nya vänner jag bara börjat lära känna, jag vill att ni alla ska veta en sak:
Jag uppskattar er så mycket, och jag är otroligt tacksam att jag har er alla. Hoppas ni alla får en riktigt God Jul, ett Gott Nytt År och Gud välsigne er alla.

Eller för att citera Relient K: ”Merry christmas, here’s to many more!”[Spotify]

Jasså Jul?

Nu gäller ju inte titeln länge eftersom julen nu har kommit och passerat och under denna tiden har jag faktiskt har märkt av lite julkänsla. Men titeln stämde väldigt väl dagarna före jul då jag inte hade någon julkänsla alls, hade inte ens fått idén att lyssna på någon julskiva, förrän typ 23:e då jag hittade “Jasså Jul?” på spotify. Sen dess har jag dock varit på Julfirande, Julfest och Amerikansk Spelkväll i julens tecken. Dessutom har jag fått en julklapp.

All credit för titeln går till Galenskaparna och After Shave. Deras julskiva Jasså Jul? [spotify.com] kan man nästan till och med lyssna på nu efter jul, i alla fall Nya Julevangeliet [spotify.com].

Nu gäller ju inte titeln länge eftersom julen nu har kommit och passerat och under denna tiden har jag faktiskt har märkt av lite julkänsla. Men titeln stämde väldigt väl dagarna före jul då jag inte hade någon julkänsla alls, hade inte ens fått idén att lyssna på någon julskiva, förrän typ 23:e då jag hittade “Jasså Jul?” på spotify.

Saknaden av julkänsla hade nämligen inte fyllts alls av julfesten för oss ubytesstudenter den 18:e, vilken kanske inte var världens bästa fest, men jag tycker däremot inte som I:arna att det var helt bortkastad tid. Kvällen kan enkelt sammanfattas av att jag träffade lite nytt folk och pratade lite med människor jag sett och bara hälsat på innan, kollade på dansande och dramatiserande Taiwaneser, åt några olika sorters mat och lyssnade på en kille som i en halvtimma skämtade ganska grovt om Tiger Woods otrohet. Det där med att träffa människor är väl också egentligen är meningen med “festerna” här, så att vi utbytesstudenter ska lära känna varandra bättre så att man inte känner sig helt ensam. (Foton från kvällen återfinns under fotofliken).

Under juldagarna (24 – 26) infann sig lite julkänsla sig då jag var på Koinonias Julfirande och också Koininias Julfest (två olika saker). Det först nämnda var på julaftons kväll, alltså i torsdags, och var i huvudsak ett möte/show med lite jullovsång, sketch/drama och vittnesbörd av Dino (en av dom coolaste Taiwaneserna på Koininia minst sagt). Därefter var det charader/pictionary/dylikt i lag och på något sätt vann laget jag var med i, vilket ledde till att jag nu har en snygg “cal” t-shirt (“cal” är förkortningen för UC Berkeley, ett universitet i Kal-ifornien där Koininiafolket kommer från). Efter det var det lite sötsaker, typ små formar med grädde och frukt i, några pralinburkar och den av mig nu älskade guavan.

När väl kvällen var över så gick jag hem och sov och efter en tidig fredagsmorgon med modern fysik spenderades eftermiddagen (dvs. 12 framåt) i biblioteket görandes läxor. Observera att läxorna inte skulle vara inne förrän idag, onsdag. Nä, jag vet inte heller riktigt vad som har hänt men det verkar som att jag börjar lära mig att göra saker i tid. På fredagskvällen var det Koininias julfest som jag passade på att gå på för att fördriva tiden och träffa människor igen. “Julfest” innebar helt enkelt fler lekar, bland annat typ “om du håller med gå till det där hörnet” fast med true-or-false och påståenden och i “lag” och Cardboard Camelot, vilket jag antar är en Gracepointlek*, som helt enkelt går ut på att man i olika lag tejpar ihop en en rustning av kartong runt en person som sedan får gå igenom ett kuddgatlopp.

Efter dessa två dagar tog jag mig en välbehövlig god natts sömn och efter en lugn och skön förmiddag gick jag till min kameraaffär för att kolla lite på en mindre kameraväska. Min fotoryggsäck (Kata DR-467) är toppen, men jag vill ha något mindre och slänga över axeln när man ska till Koninia eller ner på stan. Blev väldigt vänligt bemött i affären av den engelskspråkiga tjejen som brukar hjälpa mig, som så fort hon fick syn på mig kom fram och sa “Hej. Trevligt att se dig, det var ett tag sen.”, precis så som en kund ska bemötas. Efter att ha kollat lite på väskan jag redan hade kollat ut (Crumpler 5 MDH) så beslöt jag mig för att tänka lite mer på det, bland annat för att dom bara hade växkan i grått/rött och blått/orange.

Därefter gick jag vidare till Koininas “Amerikanska speleftermiddag” men när jag kom fram dit, två timmar “för sent”, var dom nästan precis klara, dom hade bara ett jenkatorn att förstöra med en handduksboll först. Eftersom jag inte hade något bättre för mig så stannade jag ändå kvar ett tag för att hjälpa dom att plocka iordning föreläsningssalen/aulan där Koinonia hade hållit hus dom senaste dagarna. Därefter gick jag hem och tog det lugnt och skönt, precis som sig bör på Annandagen (“… eller någon annan dag” för att citera Claes Eriksson).

Sen i söndags hände det inte så mycket speciellt alls, utan då var julen helt enkelt slut. Så jag gick till biblioteket och gjorde lite mer läxor (vad händer med mig egentligen?) för att sedan gå till den lilla foodcourten precis utanför skolan för att äta lunch i en av dom lite mysigare mataffärerna där, gillar dom två som arbetar där, ägaren och en till antar jag, dom är alltid trevliga och pratar litegranna med en. Därefter gick jag till kameraaffären igen beställde min helsvarta 5 MDH som jag (läs: jag och min moder) nu hade bestämt mig för, dock “prutade” jag ner priset först med en 20 kr. Därefter tog jag en tur till Chiaoda’s bibliotek för att plugga lite mer innan jag gick hem och tog kväll. Dock blev det inte riktigt natt när jag tänkte mig.

För när jag lite över midnatt i princip var klar med allting innan sängdags utan att byta om till pyamas (läs: underställ) så knackade det på dörren. Lite konfunderad öppnade jag dörren och där stod min rumskamrats flickvän och en av hennes väninnor. Så jag släppte vänligt in dom och fick nästan direkt frågan av min rumskamrats flickvän “Har Carlos [min rumskamrat] nämnt något om att han är sjuk?”, “Eh, nej sa jag lite konfunderad”, “Jo, han slog i huvudet i fredags natt och har legat och sovit sen dess. Du kanske inte har märkt det, du kanske trodde det var en vanlig bakfylla?”, “Jo,” svarade jag “kanske det, han har ju varit illamående…”. Hade faktiskt inte ens märkt att han hade sovit så mycket ens eftersom jag hade varit iväg på olika ställen på lördagen och söndagen, men det var nog sant.

Så efter lite väntan medan flickvännen gick och pratade med Carlos vänner för att försöka klura ut vad som hade hänt så konstaterade vi, som nu inbegrep blivit flickvännen, väninnan och två av Carlos vänner, att det antagligen var en hjärnskakning (yrsel, sömnrubbningar, illamående, osv.) och att det var bästa att köra honom till sjukhuset så dom fick undersöka honom. Så efter lite övertalning, som i början bara möttes av en vägg av “mañana, mañana”, så fick vi, eller snarare dom andra, tillslut upp Carlos ur sängen och in i väninnans bil, och sen dess har jag inte sett honom eftersom det verkar som att sjukhuset ville att han skulle stanna några dagar. Så nu är jag ensam i mitt rum nån vecka, inte för att jag märker någon skillnad förutom att jag inte har en sovande rumskamrat på morgonen. Dock innebar det att att jag kom i säng mycket senare än planerat och jag har inte lyckats fånga sömnen sen dess tyvärr, men i kväll kan jag förhoppningvis lägga mig i tid.

Har dessutom nu fått min första och antagligen enda julklapp för i år (föräldrarna kommer ju inte förrän nästa år ;)). Så ett stort tack Lotta, det både värmde och fick mig att skratta högt.
Detta betyder också att det Taiwanesiska postsystemet funkar, så vill ni skicka ett kort eller något är det fritt fram. Adressen finns på “Om Daniel” sidan.

Men det var det. Hoppas ni andra har haft en härlig Jul och att nu får ett Gott Nytt År! (Både ett Gott Nyår och ett Gott Nytt År).

*Gracepoint: Församlingen i Kalifornien som står bakom dom kristna skolgrupperna på UC Berkeley och där med också Koninia Hsinchu

Jullov

Ja, äntligen är det Jullov. I FYRA (4, 四) hela veckor, det ni! Eller snarare en månad, en HEL månad (一月!).

Dock var ju inte morgonens tenta den trevligaste. Lite kristet skulle jag nog säga att den gick åt skogen (om jag skulle vara lite mindre kristen skulle jag använda ett lite värre ord än skogen).

Men så har jag inte haft motivation/disciplin att plugga inför den heller. Så då går det ju som det går.

Fast jag är lite sur på dom felen jag vet att jag gjorde på första uppgiften. Skit också… aja, det kommer omtentor.

Men åter till Jullov. På söndag kväll åker jag hem. Det ska bli skönt även om jag för närvarande oroar mig om hur jag ska få hem allt… men det ska nog gå det också ska ni se…

Och alla ni som läser detta, vilka ni än är. Säg gärna till om ni vi ses nångång mellan idag och 19:e januari. Jag är flyttbar efter nyår typ (innan det ska jag sitta i soffan därhemma och spela spel och kolla på film :P)

Händelsernas helg

Eller kanske inte händelserna,för så mycket har jag väl inte gjort. Men social har helgen iaf varit.

Det började med Tonårs Fulfest i fredags. Enligt vissa tonåringar såg jag ut som “Kalle i Kalles klätterträd om han skulle gå på fest”, typ. Men ni kan ju bedöma själva (shortsen och strumporna satt dock ursprungligen lite högre upp).
Väldigt lyckat var det iaf. Eller kändes lyckat, så det var det antagligen, tonåringarna verkade ha roligt.

Sen var det hem och sova för att stiga upp kl 6:45 igår inför tentan kl. 8. Mekanik del 1. Gick väl sådär. Men en 3:a (godkänt) kan jag väl få, med lite tur och skicklighet kanske en 4:a (mitt eviga mål). Sen var det inte mycket händelser alls fram till 19:15. Ganska skönt men kändes lite som att jag slösade bort dagen, men det har man kanske rätt till efter en tenta.

För på kvällen var det Julkonsert med Mercy. Som alltid sjukt snygg och sjukt tight. Gillade extra mycket blåsunderstödet, antar att ränderna aldrig går ur oss blåsare =). Efter det kvällmys hos Lisa, riktigt mysigt och trevligt. Finns inte mycket än så att säga, men mysigt var det, verkligen.

Sen idag skippade jag faktiskt gudstjänsten. Fick bli lunch med kyrkfolket efteråt istället för att döva mitt dåliga samvete =P Och det var också det trevligt.

Så nu är det bara bönen ikväll kvar. Sen har jag varit social för resten av nästa vecka (vilket är bra eftersom jag har tenta på fredag).

God bless you!

Hehe, självdistans är en bra egenskap

Kollade på buy nothing christmas’ hemsida precis(bra idé men inte för min familj i år, får jobba på det i så fall till påföljande år) och läste deras traktat. Även om jag tycker storyn är lite småmysko och jag inte förstår poängen fastnade jag ändå för en sak i storyn. sidan 15(andra bilden på internetsidan nr 8). Där står det:

Jesus meets a Christian group that converts him to Christianity and gets him to join their worship team. They buy him a new pair of white trainers. It doesn’t feel right to Jesus.

Så rätt! I dagens samhälle kan(kan) kristna bli aldeles för inställda på att frälsa någon så dom skulle säkert kunna “Vinna över jesus till kristendomen”. Sen behöver jag väl inte kommentera gympadojorna i lovsångsteamet, eller allmänt i kristna kretsar. Nä, precis, saknas bara dom dyra men åh så snygga jeansen =)

Årets skörd

Okej, nu kan jag inte skjuta på det längre.
Det här är årets julklappsskörd =)

  • Router med WLAN: D-Link DI-524. Hälften av världens befolkning tycker den suger, andra hälften älskar den. Få se vilken del jag kommer att tillhöra.
  • 2 Kentskivor: Verkligen och Hagnesta Hill. Den första var den jag verkligen ville ha men var två för 100 så…
  • Kameraväska och glasögonfodral: Och lite origamipapper med instruktioner.
  • Theburk: Kategori: saker man inte visste att man behövde men behöver.
  • Nsd Powerball: Träningsvärk i armarna? Nä, men riktigt trött i dom.
  • 4 i rad resespel: Lillebror, behöver jag säga mer?
  • Pirates of the Caribbean 2: Skön film.
  • Underkläder: En ny klassiker.
  • Tröja: Enkel och snygg adidasjumper, hur trevlig som helst.

Är nöjd.

Julotta

Lite tråkigt är det att aldrig gå på midnattsgudstjänsten.
Och nästan ännu värre att ta sig upp klockan 6:20 på juldagen.
Men när man kommer till sandhems kyrka är det alltid värt det.
En gammal härlig kyrka som är upplyst av bara levande ljus.
Körsång, textläsning, predikan och allting.
Helt underbart, (dock kommer jag glömma det till nästa år och vara lika seg och opepp på morgonen då också).

God jul på alla förresten.
Gud välsigne er alla.

Jullov

Ja, äntligen är det jullov.
Sista tentan skrevs igårkväll (14-19…), enligt lösningsförslagen på hemsidan ser det ut som att det har gått vägen. Dock blev jag lite småsur på en uppgift eftersom frågan delas av elakt av en blankrad… (jag svarade alltså inte på sista delen, vilken inte var så viktig, hoppas jag).
Aja, det gick nog hoppas jag.

Sen var det taco och uno hos erich. Roligt värre, speciellt eftersom alla var jättebittra och stämningen var i botten (dock inte seriöst).
Rilla lyckades som vanligt samla på sig kort varje omgång men erik hade nog flest (hade halva leken under en omgång, så vi gav upp och körde om =) ).
Var så roligt att jag inte kom hem förrän runt 1 och gick och la mig förrän halv 2. Sen tog det en stund att somna också… vilket var jobbigt för…

… klockan 7 behövde jag gå upp för att hinna tvätta på min tvättid… Så 5½ halv timmar i natt… bra Daniel, bra.
Dessutom behövde jag cykla till erik och hämta ryggsäcken jag glömde igår… men gick det med (även om det gick segt).
Men sen efter det har allt varit bra. Var precis och åt pizza med Rilla, mycket trevligt, mycket trevlig.
Men nu blir det packning och städning, för snart ska jag hem! Hem till familjen igen. Skönt.