Dag 20: Den här månaden

Jag har alltid gillat februari på något vis. När jag var liten hade det ju en ganska självklar anledning, för vilket barn gillar inte månaden det fyller år i? Men även på senare år har februari oftast varit en bra månad. Jag tror det har något att göra med att februari oftast är lite lagom kallt och att någonstans i februari så brukar universitetet och dom roliga kurserna ha kommit igång.

Jag har alltid gillat februari på något vis. När jag var liten hade det ju en ganska självklar anledning, för vilket barn gillar inte månaden det fyller år i? Men även på senare år har februari oftast varit en bra månad. Jag tror det har något att göra med att februari oftast är lite lagom kallt och att någonstans i februari så brukar universitetet och dom roliga kurserna ha kommit igång. Men i år har februari inte haft samma charm av någon anledning, vilket känns tråkigt måste jag ju säga, men jag kanske bara saknar vinterlovet på Taiwan.

Men för att göra en kort genomgång av månaden:
Jag har fyllt 25 år, vilket innebär att jag bara har att dö kvar nu då.
Jag har stundvis varit jättestressad.
Jag har kommit fram till att man kan äta fyra personer vid mitt lilla bord.
Jag har jobbat på projektet i skolan ganska mycket.
Jag har skaffat mig lite bättre pluggdisciplin.
Jag har haft några sena kvällslabbar.
Jar har varit trött ganska ofta.
Jag har funderat på mycket mellan himmel och jord.
Jag har fotograferat ganska mycket.
Jag har fotograferat med film för första gången på mycket länge.
Jag har sett min första Bergmanfilm, och jag gillade den.
Jag har varit förvirrad.
Jag har lyssnat mycket på ”singer-songwriters”.
Jag har lagat enkel men väldigt god mat.
Jag har haft som vanligt haft få besök.
Jag har varit hemma hos min härliga familj.
Jag har varit på barnvälsignelse för min brorson.

Ja, det är nog det mesta. Here’s to a better March! Helst en ganska varm utan slask.

Dag 19: Någoting du ångrar

Åh! Ännu ett intressant ämne jag tänkt på ganska mycket (förr iaf) och där jag kan får skriva litegranna, yay! (Fast stackars er läsare 😉 ).

Åh! Ännu ett intressant ämne jag tänkt på ganska mycket (förr iaf) och där jag kan får skriva litegranna, yay! (Fast stackars er läsare 😉 ).

Jo, som sagt så har jag tänkt ganska mycket på ”ånger” förr. Till exempel så skrev jag i högstadiet en kort text om det hemska ordet ”om” (i den spekulativa betydelsen). För jag var ganska länge, eftersom jag är (var?) en ganska djup och grubblande människa, varit förföljd av tankar i formen ”om jag hade gjort … då …” eller ”om [det] hade hänt då …” och dylikt. Fast på den tiden handlade min ånger mest om saker jag ångrade i mitt eget liv. Eller så funderade och grubblade jag bara över hur mitt liv hade sett ut om jag hade gjort ett annat val än vad jag hade gjort, speciellt i några viktiga ”brytpunkter” i mitt liv.

Men sedan någonstans i gymnasiet fick jag rådet av en bekant att läsa en bok av Richard Bach, och strax efter jag hade läst klart den boken (”Illusioner”) så hittade jag ännu en bok av samma författare, en bok som hette ”Ett”. Jag lånade boken direkt och började läsa den och vissa saker från den boken ändrade faktiskt lite hur jag såg på det hela med ånger och spekulerande i mitt eget liv. Jag måste ju visserligen erkänna att jag aldrig läst ut boken (jag däremot läst första halvan två gånger), men ett citat från baksidan av boken har hängt med mig ända sen jag hittade boken där i hyllan på Erik Dahlbergsgymnasiets bibliotek.

Vad jag minns så var det något som löd typ såhär: ”Dina val har gjort dig till den du är idag, skulle du verkligen våga riskera den du är idag för att ändra på något av dom valen?”.

Fast nu när jag faktiskt kollade upp det på nätet (tog ett tag att hitta, så det här skriver jag faktiskt sist av allt) så löd det visst (på engelska): ”You’ve given up your whole life to be the person you are now. Is it worth it?”. Vilket ju har en lite annan klang, men det är samtidigt nästan en bättre fråga på något vis. För det är inte bara valen som gjort mig till den jag är, utan hela mitt liv, och om jag inte kan svara ja på att det har varit värt det htills så känns ju livet ganska världelöst, eller hur?

Fast tillbaka till ”citatet ur minnet”. Jag vet att det kanske låter lite löjligt att ett enda citat skulle påverka så mycket (till och med trots att man inte minns det), men det är faktiskt så att tanken bakom citatet har faktiskt betytt mycket för mig. För när jag hittade boken, en bok som handlar just om val och vem man blivit genom dom, och därigenom också citatet så tänkte jag ganska mycket på mina misstag. Men i och med ovanstående citat och lite egen tankeverksamhet så kom jag då ändå fram till att jag är ganska nöjd med vem jag är; att jag faktiskt kunde svara ja på den sista frågan om det är värt det, och eftersom mina misstag ändå har format vem jag är så kan jag ju inte bara ta bort dom utan att ändra på mig själv, för vem skulle jag bli då?

Men det är sant, helt ångerfri är jag inte. Men det jag ångrar nuförtiden är mest mitt uppförande i relation till andra. Jag har några olika tillfällen i mitt liv jag fortfarande har dåligt samvete över, för att jag uppförde mig dåligt helt enkelt. Till exempel så uppförde jag mig helt hopplöst dåligt mot en riktigt väns flickvän strax efter dom blev tillsammans, något som jag idag verkligen skulle vilja ta tillbaka om jag bara kunde, vad än det skulle göra med vem jag är idag. För någon månad sen fick jag också reda på att en olycklig (och helt urbota dum) kommentar jag sagt för två-tre år sedan då hade träffat helt fel (eller rätt beroende på hur man ser det). Även där ångrar jag mig bittert, och skulle ta tillbaka det om jag bara kunde. Men tyvärr är båda tillfällena nu en del av mitt liv, en dålig och brusten del, men ändå en del av vem jag är idag.

Så för att knyta samman lite. Jag ångrar idag inte mycket från mitt eget liv. I alla fall inte val jag gjort som mest påverkat mitt eget liv och vem jag är idag. För att ångra och älta dom valen vore att inte kunna acceptera vem jag är idag, vilket är något jag faktiskt, lite motvilligt, gör. Men jag ångrar den smärtan jag har åsamkat andra, oftast genom missriktade eller rent ut sagt elaka ord sagda vid fel tillfälle, och dom tillfällena skulle jag mer än gärna vilja ta tillbaka, vad än konsekvenserna skulle vara.

Dag 18: Din bästa födelsedag

Ja, förra inlägget var inte det ”riktiga” inlägget. Hade tänkt skriva det här i onsdags egentligen, men skolan och annat kom emellan. Som så ofta förr. Men för att komma till ämnet.

Ja, förra inlägget var inte det ”riktiga” inlägget. Hade tänkt skriva det här i onsdags egentligen, men skolan och annat kom emellan. Som så ofta förr. Men för att komma till ämnet.

Jag har nog ingen ”bästa” födelsedag. Eller som jag skrev i förra inlägget, där dom första tre raderna faktiskt var helt seriösa, så försöker jag lite då och då intala mig att dagen jag föddes var en bra dag. Speciellt dom dagarna när jag funderar på hur världen hade sett ut utan mig. Det är för övrigt en väldigt klurig fråga man inte ska grubbla för mycket, säger jag utifrån erfarenhet.

Fast om jag måste säga någon födelsedag så säger jag nog min förra födelsedag (när jag fyllde 24). För som med förra inlägget om mitt bästa minne minns jag inte så många födelsedagar faktiskt, och dom jag minns är inte så mycket för hur dom var som med vilka dom var, och min 24:e födelsedag spenderade jag ju som sagt i förra inlägget med systra i Beijing, vilket var väldigt trevligt, trots hög feber och halsont.

För när det gäller årets födelsedag vet nog ganska många vid det här laget att jag knappt firade den alls. Jag tog en fika på stadmissionens café med Jonathan på eftermiddagen och bjöd hem några andra vänner på middag kvällen dagen efter. Men det var det, och det tyckte jag räckte ganska bra faktiskt. Inte för att jag har något emot att andra grattar mig eller att fylla år, utan för att jag helt enkelt inte tycker dagen är så viktig (fast jag börjar tänka om lite även där, efter att läst lite av Henri Nouwen, som inte håller med mig riktigt).

Men samtidigt så om vi kollar bakåt i tiden så var jag nog lite gladare på mina födelsedagar (och mer förväntansfull innan) när jag var mindre, men jag vet väl inte om det gjorde dom ”bättre” egentligen. Visst, jag fick fler presenter som mindre, men även det känns ju inte så viktigt nuförtiden (jag minns ju knappt vad jag fått och när), utan det jag mest saknar från mina födelsedagarna sen när jag var liten är nog ändå prinsesstårtan med familjen på kvällen.

Så. Jag har väl ingen riktigt ”bästa” födelsedag, men om jag måste välja en tar jag min förra, bara för att det var så härligt att få ha en riktigt lugn dag i Beijing med syrran.

(Tråååkigt inlägg jag vet, men då var det gjort… får jag gå till nästa ämne nu?)

Dag 18: Din bästa födelse-dag

Min bästa födelsedag borde väl ändå vara den dagen jag föddes.

Min bästa födelsedag borde väl ändå vara den dagen jag föddes.

Eller det är i alla fall vad jag försöker intala mig varje dag.

Jag är inte alltid så bra på det bara, för det är svårt…

Men jag jobbar på det, jag lovar, tummis.

Hjälp mig jag krymper! Hjälp!

Förlåt. Jag ska skärpa mig.

Imorgon.

Dag 17: Ditt bästa minne

Åh hjälp. Det här blir inte lätt. Jag har inte så mycket bra minnen tror jag. Eller jag har ju tillfällen jag då tänkt ”åh, det här är nog det bästa jag gjort” precis efteråt, men dom har jag glömt bort med tiden (jag ångrar mig så mycket att jag aldrig haft disciplin att skriva dagbok). Så jag vet inte.

Åh hjälp. Det här blir inte lätt. Jag har inte så mycket bra minnen tror jag. Eller jag har ju tillfällen jag då tänkt ”åh, det här är nog det bästa jag gjort” precis efteråt, men dom har jag glömt bort med tiden (jag ångrar mig så mycket att jag aldrig haft disciplin att skriva dagbok). Så jag vet inte.

Men om jag ska ta något specifikt minne så skulle det nog vara något från min och min systers resa i Kina, eller från veckan innan, när mina föräldrar och min lillebror var och hälsade på mig i Taiwan (Insåg precis att jag missat att lägga upp bilder från dom andra tre dagarna dom var där, får fixa det nån dag).

Fast samtidigt så tror jag att jag skulle ha svårt att välja ut ett enda minne från dom veckorna. Varken från när mina föräldrar och min lillebror var där, för det är dom små minnena från dom dagarna som gör mig gladast, som den gången när jag och min familj åt varma mackor på en av mina favoritrestauranger utanför skolan. Ett tillfälle när jag fick visa min familj en liten del av mitt liv där borta, och dom fick dela mitt liv lite med mig.

Eller när vi var i Taipei och kollade på Taipei’s konserthus och Chiang Kai Shek Memorial och senare var uppe i Taipei 101. Tillfällen när jag tillsammans med min familj kunde utforska lite mer av världen där borta på andra sidan jorden. Men även det minns jag inte för vad vi såg, utan för vilka jag fick se det med.

Samma sak med resan i Kina med min syster. Visst, vissa saker var imponerande, som dom många templen vi tittade på, både utanpå och inuti. Men det var ändå dom små sakerna där som jag uppskattar mest, som våra pauser Starbucks. Eller min födelsedag i Bejing, då febriga lilla jag först fick lite Pleasant Goat-presenter av min syster, för att sedan få en kort guidning av närmaste storgatan och den ”lokala” bokaffären av min syster som hade utforskat medan jag legat nedbäddad. Eller bara den den gången vi träffade Christopher och Yujie (och Yujie tyckte en 40-årig puma skulle passa mig).

Så det blir inget bästa minne. Bara en massa små minnen här ovan, och även om dom kanske inte alla platsar som ”bästa minnen”, så är dom i alla fall bra minnen, om inte ”bättre minnen”. Så det får duga. Hoppas ni är nöjda så.

Fast å andra sidan, muren var ganska mäktig.

Dag 16: Din första kyss

Nä, det här får jag väl säga direkt: det blir inget inlägg om min första kyss. För det var så ointressant så det inte är sant, och dessutom klassas det nog inte som en kyss utan mer som en puss på munnen (men för er som undrar så var det med mitt enda ex hittils och kändes mest konstigt).

Nä, det här får jag väl säga direkt: det blir inget inlägg om min första kyss. För det var så ointressant så det inte är sant, och dessutom klassas det nog inte som en kyss utan mer som en puss på munnen (men för er som undrar så var det med min första och hittils enda flickvän och kändes mest konstigt).

Men vad ska jag skriva om då? För som alla vet kan jag ju inte skriva ett kort inlägg, Gud förjbude. Så varför inte skriva om något relaterat jag tänkt mycket på. Så det här kommer att handla om mina tankar om det ”fysiska” i en kärleksrelation och eftersom jag också har lovat mig själv att vara ärlig när jag skriver dom här inläggen, så tänker jag nu vara det, kanske nästan jobbigt ärlig (fast mest mot mig själv).

För jag har lite svårt för ”Public displays of affection” (härmed kallade PDA’s i enlighet med wikipedias artikel) om jag ska vara ärlig, även i små mängder. Jag vet däremot inte varför. Det vore så lätt att säga att det är ”avundsjuka”, men då tror jag jag skulle ljuga för att komma undan enkelt. Jag tror snarare det är misstänksamhet mot relationer i allmänhet och kanske lite missunsamhet hos mig, hemskt nog, och ska jag nu vara ärlig tycker jag faktiskt att det är lite jobbigt att ha lite svårt för PDA’s.

Det som dock är lite paradoxalt i mina svårigheter för PDA’s är att jag innerst inne är en ganska ”fysisk” person själv. Jag gillar kramar och kramar gärna en person för att visa min uppskattning för personen (om jag känner personen tillräckligt väl så jag vågar det vill säga) och under gymnasietiden när vissa av mina vänner där hemma alla hade ett djur dom ”var” så föreslog till och med en vän att jag borde vara en ”Teddybjörn”, ”eftersom du är så kramgo” (i ett försök att rädda min manlighet fick jag det dock att bli björnunge istället, win).

Min motsägelsefullhet slutar dock inte där utan vänder sig ett varv till fortsätter lite till, då jag, ändå sen jag först hörde om det på bibelskolan, tycker att en icke-fysisk relation vore en intressant och möjligen en bra start på en kärleksrelation. Fast även här vet jag att jag antagligen inte skulle klara av det själv, då jag som sagt är en ganska fysik person. Så det jag har svårt för, är något jag själv antagligen blir skyldig till en dag, trots att jag skulle vilja göra på annat vis, men inte tror att jag skulle klara av det. Ungefär lika invecklat som det låter.

Men för att få ett slut på det här och reda ut lite viktiga saker såhär i slutet, för även om jag har svårt för PDA’s så behöver ingen hålla sig i skinnet i min närvaro för det (inte för att någon försökt än ^^ ), kanske snarare tvärtom så jag vänjer mig nån dag. Ta bara inte illa upp när jag kanske inte ger er min fulla uppmärksamhet eller går och hittar någon annan att prata med när jag tycker det börjar bli för jobbigt, för i dom fallen har jag har inget emot er, utan bara mig själv.

(Jag vet också att många tycker mina ”svårigheter” är ganska löjliga, så förlåt för ett ganska löjligt inlägg, men jag behövde få ut det här på något vis).

Dag 15: Dina drömmar

Oj, hjälp. Det här ämnet hade jag glömt. Det betyder alltså att jag inte har tänkt ut något här i förväg alls (vilket jag har gjort på många andra ämnen, även innan jag börjat skriva eller ens kommit till ämnet rent ordningsmässigt). Det är dessutom ett ganska svårt ämne…

Oj, hjälp. Det här ämnet hade jag glömt. Det betyder alltså att jag inte har tänkt ut något här i förväg alls (vilket jag har gjort på många andra ämnen, även innan jag börjat skriva eller ens kommit till ämnet rent ordningsmässigt). Det är dessutom ett ganska svårt ämne…

Men okej. Jag vet inte om jag har några större drömmar faktiskt. Jag minns dock att jag en gång skrev ”Min dröm är en vacker kärlek” på knackig kinesiska på en whiteboard en gång, och det kan väl stämma, även om jag där satsade mer på att få till något poetiskt än att faktiskt skriva något om mina drömmar.

Men några mindre drömmar jag har nog allt. Jag drömmer faktiskt om en vacker kärlek, men säg den som inte gör det på något vis, antingen en kärlek till/från en annan människa, eller en djupare kärlek till Gud. Just nu drömmer jag nog själv mest om en flickvän eller något sånt, men det där svänger ju lite fram och tillbaka.

Sedan drömmer jag om framtiden, om vart jag vill och tror att jag kommer att hamna. Jag drömmer om att jag en dag kanske hamna i Kina och göra något vettigt där. Fast samtidigt drömmer jag om att en dag hitta ett ”riktigt hem” här i Sverige, en plats där jag kan leva och vara till nytta för mina medmänniskor, och förhoppningvis ha något utvecklande att göra på dagarna.

Jag dagdrömmer också ganska mycket, och har alltid gjort. Nuförtiden dagdrömmer jag dock mest om framtida situationer och vad som kan hända där, tänker på vem som kommer att säga vad och hur jag reagerar på det. Fast oftast så dagdrömmer jag om dom dåligaste utfallen i varje situation, så jag försöker sluta att dagdrömma om sånt jag en dag kanske hamnar i, eftersom det bara gör mig nervös.

Så såhär efteråt kanske jag tar tillbaka mitt uttalande om att jag inte har några stora drömmar. Dom är bara inte så konkreta, utan mer ställen jag vill hamna en dag, och vem jag kommer hamna där med. Eller dagdrömmar om vad det värsta som kan hända i framtiden är. Så jag antar att jag drömmer önskedrömmar och mardrömmar om framtiden helt enkelt.

Dag 14: Vad du har på ditt skrivbord

Okej, det var egentligen ”Vad du hade på dig idag” idag igen. Men jag tyckte det var så tråkigt att upprepa det igen. Speciellt när jag inte har något speciellt att ta på mig, varken vanligt och snyggt eller ovanligt och konstigt. Så jag ändrar lite och kör på ”Vad du har på ditt skrivbord” istället.

Okej, det var egentligen ”Vad du hade på dig idag” idag igen. Men jag tyckte det var så tråkigt att upprepa det igen. Speciellt när jag inte har något speciellt att ta på mig, varken vanligt och snyggt eller ovanligt och konstigt. Så jag ändrar lite och kör på ”Vad du har på ditt skrivbord” istället.

Så, som vanligt kommer det här en bild, såhär sett mitt skrivbord ut i skrivande stund:

Bild på mitt skrivbord.
Mitt skrivbord. Klicka på bilden för en ännu större bild.

Så vad ser ni då? Jo, från vänster till höger, framifrån och bak:
(Två gulliga små björnar, fast dom är ju på fönsterbrädet).
Fjärrkontroll till TV:n
Fjärrkontroll till stereon
Mitt bluetooth-headset, guld!
”På gång i Linköping”-brochyr
Sountracket till ”The place promised in our early days” (under brochyren)
Mick till datorn (köpt på gubbdagiset)
Dator (Min 3½ år gamla HP 6710b)
En Freeagent Go (media-disk)
Min nya Dell U2311H-skärm (älskar den redan)
Ett Logitech UltraX Premium Keyboard (billigt men bra)
Postitlappar med saker jag ska komma ihåg (på skärmen)
En gammal Freeagent Desktop (bakom skärmen)
En till Freeagent Go (foto-disk) (också bakom skärmen, gråa fodralet syns)
En Intellimouse Explorer 3.0 (också den billig men bra)
MicroUSB-sladd (till telefonen)
Postit-lapp-högen
Återförslutbar påse med gem (på postit-lapp-högen)
Kubiskt pennställ (tjockare pennor och sånt)
Ett glas (alltid minst ett glas)
Tillbringare med päronlättdryck (inte lika vanligt)
”Blindside – Silence”tavla från Carro
Cylindriskt pennställ (reklampennor och andra vanliga pennor)
En uppsättning Staedler triplus fineliner (bakom tavlan)
En uppsättning Signo DX i roliga färger (under fineliner:na, syns ej)
Min kompaktkamera (Cybershot W80, i Muji-fodral)
Min skrivbordslampa från IKEA
Brev från Carro (med snygg bläckfläck på kuvertet)
Ett glas till (med lite mjölk i botten)
Tejphållare med tejp
Liten tejphållare med dubbelhäftande tejp
Hålslagare
(Hög med tidningar/papper med en kängru på, fast dom ligger/sitter på skrivbordshurtsen)

Dag 13: Den här veckan

Okej, jag erkänner. Jag kan inte hålla mig till en vettig uppdateringsfrekvens. I lose. Så är det. Så ni får helt enkelt hålla till godo när det faktiskt dyker upp något här. Fast jag ska försöka ta mig tid att skriva ibland istället för att göra annat, som att titta på TV eller sitta framför datorn och göra annat än att skriva.

Okej, jag erkänner. Jag kan inte hålla mig till en vettig uppdateringsfrekvens. I lose. Så är det. Så ni får helt enkelt hålla till godo när det faktiskt dyker upp något här. Fast jag ska försöka ta mig tid att skriva ibland istället för att göra annat, som att titta på TV eller sitta framför datorn och göra annat än att skriva.

Aja, ska vi gå igenom den här veckan då?

Måndag:
Skippar föreläsningen i SigSys (och sover en timma till).
Svarar på mail om ditt och datt.
Äter lunch.
Åker till skolan och har labb i Systemdesign och sedan projektmöte.
Tar en smålugn kväll och ”laddar upp inför veckan”.

Tisdag:
Går på föreläsning 8:15, usch.
Cyklar hem och lagar och äter lunch.
Gör dom första datoruppgifterna i SigSysen.
Skriver första utkastet till högnivåmodellen av min modul för VLSI-projektet.
Äter kvällsfika och ringer och grattar bror.
Cyklar och lånar kurslitteratur.
Går på cellgrupp hos Sanna där vi äter semlor och funderar på hur man ”vrider upp” sprutgrädden ”i början”.

Onsdag:
Går upp vid 8:00 (då min labbkamrat jag skulle labbba med kl 8:15 har blivit sjuk).
Cyklar till LARM (arbetsmarknadsmässa), där jag träffar Jonathan.
Inser att det är riktigt svårt att få någon kontakt med företag om ex-jobb om man ska göra ex-jobb först om ett år eller så.
Äter lunch på skolan tillsammans med Jonathan.
Cyklar hem, städar lite och slår in födelsedagspaket till Carro.
Fikar på Stadsmissionens café med Jonathan.
Åker hem och har en lugn och skön födelsedagskväll.

Torsdag:
Försover mig lite då jag glömt sätta telefonen på laddning under natten och den dött.
Jobbar lite hemma med ditt och datt.
Cyklar till Torsdagslunchen med NG i skolan.
Föreläsning och kort projektmöte.
Stressat matinköp, köksprylslåning, städning och matlagning i två timmar.
Kristofer, Axel och Therese kommer förbi på middag.
Har en trevlig och lugn kväll med ovanstående.

Fredag:
Föreläsningar 8:15-12:00.
Lunch på skolan.
Labb i projektkursen.
Seeeg föreläsning tre till fem.
På Spåret och hemlagad pizza hemma hos Axel.
Sovasovasova (i åtta timmar som sig bör).

Lördag:
Sovmorgon till 9:30.
En timmes frukost framför datorn (som sig brukar på helgerna).
Diskning av torsdagens disk.
Lunch (pyttipanna).
Cykeltur till skolan i regn.
Gör färdigt högnivåmodellen i VLSI-projektet och testar den i en testbänk.
Läser och kommenterar SigSys-labbrapporten.
Cyklar hem och äter kvällsmat.
Slökollar på Melodifestivalen.
Tillägg: Skriver dom nästa tre inläggen nu när jag ändå haft tid över.

Söndag (Planerat):
Går upp sent.
Går till kyrkan (kommer fem tio minuter sent).
Fikar i kyrkan.
Äter lunch på stan. Äter lunch hemma, soppa och pannkakor.
Går hem och gör ingenting. Cyklar till Coop Extra och köper mat.
Ger mig ut och springer för första gången för i år.
Söndagskvällar mig, det vill säga ser på taiwanesisk film Kinesisk wuxia-film.
Lägger mig.