Dag 2: Din första kärlek

Ja, det börjar som sagt inte enkelt. Dessutom tyckte jag till en början att det var konstigt att ”Din första kärlek” låg före ”Din definition av kärlek”. Men efter lite eftertanke så måste jag nog säga att jag finner det faktiskt ganska vettigt trots allt. För min absolut första kärlek är verkligen inte vad jag anser kärlek vara idag. Ska jag vara ärlig tror jag aldrig mina förälskelser har varit något jag kallat för kärlek.

Men för att gå till ämnet då; eftersom jag inte kan göra saker som alla andra och älskar att prata (och skriva) så tänkte jag inte sluta vid första första kärleken, utan gå igenom mina tre första kärlekar lite kort. Vad som gjorde dom till kärlekar då och, i alla fall för dom första två, vad som gör att jag inser idag att det aldrig var ”kärlek”.

Vi börjar med min första första kärlek. Hon hette Lisa och gick på scouterna med mig när jag gick i låg/mellanstadiet någon gång. Såhär i efterhand så tror jag hon var den där söta tjejen som alla gillade. Hon hade vågigt hår, ett vackert leende och ett härligt skratt, eller det är i alla fall så jag minns det. Självklart berättade jag aldrig för henne hur ”jag kände”, det vågade jag inte. Men jag skrev faktiskt ett brev till henne, ett ganska löjligt brev tror jag, men det brevet slängde jag i en hylla i matbutik någonstans om jag inte minns fel.

Såhär i efterhand så inser jag självklart att det där inte var något som liknar ”kärlek”, eller det insåg jag redan när jag kom upp i tonåren, men före det var detta riktig ”kärlek” för lilla jag, även om jag hela tiden, oberoende på vem jag gillade, någonstans visste att det aldrig skulle bli något oavsett.

Min andra första kärlek hette också Lisa. Vid det här laget, vilket var när jag precis hade börjat gymnasiet, hade jag slutat att fundera på om den populäraste tjejen i klassen var kär i mig, det var inte intressant längre. Så istället började jag få känslor för dom jag gillade att umgås med och var intresserad av att lära känna närmare. Så jag blev helt enkelt kär i Lisa, min före detta klasskamrat från högstadiet som nu hängde i samma kyrka som jag. Hon var ganska söt hon med, men på ett annat sätt, och även om jag inte heller den här gången vågade berätta mina känslor för henne rakt ut så slutade det ändå på något vis med att hon klurade ut det och vi var tillsammans en förvirrad månad eller två. Därefter sprack det, och jag vet väl fortfarande inte riktigt varför, kanske var det för att jag aldrig egentligen var kär i henne, utan bara lite småförälskad och allmänt ”kär i kärleken” istället.

Jag vet att det kan vara lite småprovocerande och känsligt att säga att detta inte heller var kärlek, men jag tror ändå jag vågar säga det. I alla fall var det nog inte det för mig. Det var snarare bara ett intresse, och en kärlek för att jag ville vara kär, utan att behöva göra någonting för det.

Så för att avsluta med tredje första kärleken. Eller jag vet inte om det var tredje första kärleken, för den har funnits där ganska längre, möjligen redan innan den andra första kärleken. Men det var inte förrän efter gymnasiet som jag insåg att jag hade haft den. För efter att ha känt Ida, en gammal vän som hade flyttat från min hemstad när jag var 13 sådär, i den viktigaste tredjedelen av mitt liv så klurade jag äntligen ut vad den där outgrundliga anledningen till att jag hade ”behållit” kontakten med henne var. Denna insikt kom dock för sent, som alltid, så vid det laget befann hon sig redan på andra sidan jorden och ganska snart efteråt hittade hon en pojkvän. Så även här sa jag aldrig något, och har faktiskt inte sagt något förrän idag (nästan).

Här tänkte jag dock inte avsluta med att förklara hur detta inte är kärlek. För jag tror inte jag kan avvisa det här så enkelt. Visst, jag och Ida har växt ifrån varandra senaste åren och kärleken har därigenom försvunnit, men en relation byggd på en vänskap, som även om den kanske inte är jättenära i alla fall är ganska självklar och kravlös, undra om inte det är det jag tänker att en kärlek är idag (men mer om det senare).

Så ja, då var ännu ett mastodontinlägg avklarat. Förhoppningsvis kommer jag kunna hålla mig i skinnet lite bättre i fortsättningen. Men nu vet ni i alla fall hur mina tre första kärlekar gick till, om ni nu var intresserade av att höra om dom.

En liten sak också. Om ni finner något av det här intressant så kommentera gärna, så jag vet om det är någon idé att fortsätta. Dessutom så får ni gärna säga till vad ni tycker om tempot, både i föregående inlägg och i omröstningen till höger. Hej.