Döda veckan

Som jag skrev för några veckor sen så är den döda veckan egentligen namnet i USA på veckan innan sluttentorna på universitet börjar. Namnet skulle dock nästan passa bättre på hur det är på ett taiwanesiskt universitet veckan efter det kinesiska nyåret, för när jag dom senaste dagarna har gått runt på campusområdet så har det mest varit mörkt, nedstängt och nästan helt folktomt.

Som jag skrev för några veckor sen så är den döda veckan egentligen namnet i USA på veckan innan sluttentorna på universitet börjar. Namnet skulle dock nästan passa bättre på hur det är på ett taiwanesiskt universitet veckan efter det kinesiska nyåret, för när jag dom senaste dagarna har gått runt på campusområdet så har det mest varit mörkt, nedstängt och nästan helt folktomt.

Men jag förfaller inte helt trots detta. I lördags bjöd skolan 25 utbytesstudenter* på middag, så vi inte skulle känna oss helt ensamma på kinesiska nyårsafton, vilket var väldigt trevligt. Lärde känna en nyanländ japansk “Assistant Professor” och två malaysiska-kinesiska utbytesstudenter som var väldigt trevliga och roliga och prata med. Detta gjorde dock att jag i söndags inte gjorde så mycket mer än sov, åt nudlar, läste lite bok och spelade lite spel (Shadow of Destiny/Memories, mycket bra spel).

Nu i början av veckan har jag dock gjort lite mera. Till exempel har jag faktiskt gett mig ut på luncherna och gått och ätit mat på dom få restaurangerna utanför campus som har öppet trots semestertiderna. I måndags var jag också och handlade på A-mart och idag gick jag till kameraaffären, som var öppen och fullt bemannad trots semestertiderna, och köpte min Gorillapod med Manfrottohuvud, så nu ska jag bara lära mig använda det/dom så kan det nog bli lite roliga bilder. Dom hade däremot sålt slut på sina SB-600, så födelsedagspresenten får vänta.

På kvällarna har jag dock inte gjort lika mycket. Förutom att ätit underbart gott bröd, ja precis det brödet du gillade mamma, med ko-ost**, gallrat gamla bilder, som snart förhoppningsvis kommer upp här på hemsidan, och ätit egenkokad pasta för första gången på ett halvår har jag mest suttit framför datorn och inte gjort något direkt vettigt. Har några gånger tänkt mig att ge mig ut och springa men förkylningen och/eller regnet har effektivt satt stopp för sådana planer. Men har i alla fall hunnit se två filmer eftersom jag i söndags fick ett riktigt sug att se en riktigt bra/djup/tänkvärd film.

Så jag letade reda på Before Sunrise och Before Sunset, två filmer jag har hört mycket gott om men inte har tagit mig tid att leta reda på och inte känt att jag har haft något vidare tålamod att titta på förrän nu. Så jag började med första filmen, Before Sunrise, i söndags kväll, vilket passade väldigt bra eftersom det var Alla Hjärtans Dag och filmen absolut kan klassas som en romantisk film, för att sedan fortsätta med andra filmen, Before Sunset, igårkväll, efter att med en otrolig viljestyrka motstått tankarna om att se den efter den första (vilken jag var klar med 23:30 på kvällen).

Vet inte vad jag kan säga om filmerna. Kortfattat är första filmen en riktigt gullig och romantisk film som alla ~23 år (ungefär som karaktärerna) borde se, i alla fall om man som mig tror på och gillar långa diskussioner om ditt och datt. Andra filmen bör man också se, men undra om man inte ska vänta ett tag med att se den, antingen en månad eller kanske till och med nio år (som är tidskillnaden mellan filmerna). Detta är lite tråkigt eftersom den andra filmen egentligen känns mer äkta och mindre filmlik, vilket faktiskt är bra, men ändå kräver att man sett första filmen, och helt för ett litet tag sen. Oavsett var det två servärda filmer.

Nu ska jag nog dock gå och lägga mig i min säng och läsa lite bok igen, för jag tror inte att mina fingrar står ut att knappa på ett tangentbord så länge till, 14 grader är lite för kallt för bara fingrar.

Haré!

*25 stycken på grund av “budgetskäl”, vilket jag kan förstå eftersom det var en ät så mycket du bara kan-restaurang.

**Ko-ost finns i smörpaket här, kan inte bli mycket bättre.

Jasså Jul?

Nu gäller ju inte titeln länge eftersom julen nu har kommit och passerat och under denna tiden har jag faktiskt har märkt av lite julkänsla. Men titeln stämde väldigt väl dagarna före jul då jag inte hade någon julkänsla alls, hade inte ens fått idén att lyssna på någon julskiva, förrän typ 23:e då jag hittade “Jasså Jul?” på spotify. Sen dess har jag dock varit på Julfirande, Julfest och Amerikansk Spelkväll i julens tecken. Dessutom har jag fått en julklapp.

All credit för titeln går till Galenskaparna och After Shave. Deras julskiva Jasså Jul? [spotify.com] kan man nästan till och med lyssna på nu efter jul, i alla fall Nya Julevangeliet [spotify.com].

Nu gäller ju inte titeln länge eftersom julen nu har kommit och passerat och under denna tiden har jag faktiskt har märkt av lite julkänsla. Men titeln stämde väldigt väl dagarna före jul då jag inte hade någon julkänsla alls, hade inte ens fått idén att lyssna på någon julskiva, förrän typ 23:e då jag hittade “Jasså Jul?” på spotify.

Saknaden av julkänsla hade nämligen inte fyllts alls av julfesten för oss ubytesstudenter den 18:e, vilken kanske inte var världens bästa fest, men jag tycker däremot inte som I:arna att det var helt bortkastad tid. Kvällen kan enkelt sammanfattas av att jag träffade lite nytt folk och pratade lite med människor jag sett och bara hälsat på innan, kollade på dansande och dramatiserande Taiwaneser, åt några olika sorters mat och lyssnade på en kille som i en halvtimma skämtade ganska grovt om Tiger Woods otrohet. Det där med att träffa människor är väl också egentligen är meningen med “festerna” här, så att vi utbytesstudenter ska lära känna varandra bättre så att man inte känner sig helt ensam. (Foton från kvällen återfinns under fotofliken).

Under juldagarna (24 – 26) infann sig lite julkänsla sig då jag var på Koinonias Julfirande och också Koininias Julfest (två olika saker). Det först nämnda var på julaftons kväll, alltså i torsdags, och var i huvudsak ett möte/show med lite jullovsång, sketch/drama och vittnesbörd av Dino (en av dom coolaste Taiwaneserna på Koininia minst sagt). Därefter var det charader/pictionary/dylikt i lag och på något sätt vann laget jag var med i, vilket ledde till att jag nu har en snygg “cal” t-shirt (“cal” är förkortningen för UC Berkeley, ett universitet i Kal-ifornien där Koininiafolket kommer från). Efter det var det lite sötsaker, typ små formar med grädde och frukt i, några pralinburkar och den av mig nu älskade guavan.

När väl kvällen var över så gick jag hem och sov och efter en tidig fredagsmorgon med modern fysik spenderades eftermiddagen (dvs. 12 framåt) i biblioteket görandes läxor. Observera att läxorna inte skulle vara inne förrän idag, onsdag. Nä, jag vet inte heller riktigt vad som har hänt men det verkar som att jag börjar lära mig att göra saker i tid. På fredagskvällen var det Koininias julfest som jag passade på att gå på för att fördriva tiden och träffa människor igen. “Julfest” innebar helt enkelt fler lekar, bland annat typ “om du håller med gå till det där hörnet” fast med true-or-false och påståenden och i “lag” och Cardboard Camelot, vilket jag antar är en Gracepointlek*, som helt enkelt går ut på att man i olika lag tejpar ihop en en rustning av kartong runt en person som sedan får gå igenom ett kuddgatlopp.

Efter dessa två dagar tog jag mig en välbehövlig god natts sömn och efter en lugn och skön förmiddag gick jag till min kameraaffär för att kolla lite på en mindre kameraväska. Min fotoryggsäck (Kata DR-467) är toppen, men jag vill ha något mindre och slänga över axeln när man ska till Koninia eller ner på stan. Blev väldigt vänligt bemött i affären av den engelskspråkiga tjejen som brukar hjälpa mig, som så fort hon fick syn på mig kom fram och sa “Hej. Trevligt att se dig, det var ett tag sen.”, precis så som en kund ska bemötas. Efter att ha kollat lite på väskan jag redan hade kollat ut (Crumpler 5 MDH) så beslöt jag mig för att tänka lite mer på det, bland annat för att dom bara hade växkan i grått/rött och blått/orange.

Därefter gick jag vidare till Koininas “Amerikanska speleftermiddag” men när jag kom fram dit, två timmar “för sent”, var dom nästan precis klara, dom hade bara ett jenkatorn att förstöra med en handduksboll först. Eftersom jag inte hade något bättre för mig så stannade jag ändå kvar ett tag för att hjälpa dom att plocka iordning föreläsningssalen/aulan där Koinonia hade hållit hus dom senaste dagarna. Därefter gick jag hem och tog det lugnt och skönt, precis som sig bör på Annandagen (“… eller någon annan dag” för att citera Claes Eriksson).

Sen i söndags hände det inte så mycket speciellt alls, utan då var julen helt enkelt slut. Så jag gick till biblioteket och gjorde lite mer läxor (vad händer med mig egentligen?) för att sedan gå till den lilla foodcourten precis utanför skolan för att äta lunch i en av dom lite mysigare mataffärerna där, gillar dom två som arbetar där, ägaren och en till antar jag, dom är alltid trevliga och pratar litegranna med en. Därefter gick jag till kameraaffären igen beställde min helsvarta 5 MDH som jag (läs: jag och min moder) nu hade bestämt mig för, dock “prutade” jag ner priset först med en 20 kr. Därefter tog jag en tur till Chiaoda’s bibliotek för att plugga lite mer innan jag gick hem och tog kväll. Dock blev det inte riktigt natt när jag tänkte mig.

För när jag lite över midnatt i princip var klar med allting innan sängdags utan att byta om till pyamas (läs: underställ) så knackade det på dörren. Lite konfunderad öppnade jag dörren och där stod min rumskamrats flickvän och en av hennes väninnor. Så jag släppte vänligt in dom och fick nästan direkt frågan av min rumskamrats flickvän “Har Carlos [min rumskamrat] nämnt något om att han är sjuk?”, “Eh, nej sa jag lite konfunderad”, “Jo, han slog i huvudet i fredags natt och har legat och sovit sen dess. Du kanske inte har märkt det, du kanske trodde det var en vanlig bakfylla?”, “Jo,” svarade jag “kanske det, han har ju varit illamående…”. Hade faktiskt inte ens märkt att han hade sovit så mycket ens eftersom jag hade varit iväg på olika ställen på lördagen och söndagen, men det var nog sant.

Så efter lite väntan medan flickvännen gick och pratade med Carlos vänner för att försöka klura ut vad som hade hänt så konstaterade vi, som nu inbegrep blivit flickvännen, väninnan och två av Carlos vänner, att det antagligen var en hjärnskakning (yrsel, sömnrubbningar, illamående, osv.) och att det var bästa att köra honom till sjukhuset så dom fick undersöka honom. Så efter lite övertalning, som i början bara möttes av en vägg av “mañana, mañana”, så fick vi, eller snarare dom andra, tillslut upp Carlos ur sängen och in i väninnans bil, och sen dess har jag inte sett honom eftersom det verkar som att sjukhuset ville att han skulle stanna några dagar. Så nu är jag ensam i mitt rum nån vecka, inte för att jag märker någon skillnad förutom att jag inte har en sovande rumskamrat på morgonen. Dock innebar det att att jag kom i säng mycket senare än planerat och jag har inte lyckats fånga sömnen sen dess tyvärr, men i kväll kan jag förhoppningvis lägga mig i tid.

Har dessutom nu fått min första och antagligen enda julklapp för i år (föräldrarna kommer ju inte förrän nästa år ;)). Så ett stort tack Lotta, det både värmde och fick mig att skratta högt.
Detta betyder också att det Taiwanesiska postsystemet funkar, så vill ni skicka ett kort eller något är det fritt fram. Adressen finns på “Om Daniel” sidan.

Men det var det. Hoppas ni andra har haft en härlig Jul och att nu får ett Gott Nytt År! (Både ett Gott Nyår och ett Gott Nytt År).

*Gracepoint: Församlingen i Kalifornien som står bakom dom kristna skolgrupperna på UC Berkeley och där med också Koninia Hsinchu