Dag 19: Någoting du ångrar

Åh! Ännu ett intressant ämne jag tänkt på ganska mycket (förr iaf) och där jag kan får skriva litegranna, yay! (Fast stackars er läsare 😉 ).

Åh! Ännu ett intressant ämne jag tänkt på ganska mycket (förr iaf) och där jag kan får skriva litegranna, yay! (Fast stackars er läsare 😉 ).

Jo, som sagt så har jag tänkt ganska mycket på ”ånger” förr. Till exempel så skrev jag i högstadiet en kort text om det hemska ordet ”om” (i den spekulativa betydelsen). För jag var ganska länge, eftersom jag är (var?) en ganska djup och grubblande människa, varit förföljd av tankar i formen ”om jag hade gjort … då …” eller ”om [det] hade hänt då …” och dylikt. Fast på den tiden handlade min ånger mest om saker jag ångrade i mitt eget liv. Eller så funderade och grubblade jag bara över hur mitt liv hade sett ut om jag hade gjort ett annat val än vad jag hade gjort, speciellt i några viktiga ”brytpunkter” i mitt liv.

Men sedan någonstans i gymnasiet fick jag rådet av en bekant att läsa en bok av Richard Bach, och strax efter jag hade läst klart den boken (”Illusioner”) så hittade jag ännu en bok av samma författare, en bok som hette ”Ett”. Jag lånade boken direkt och började läsa den och vissa saker från den boken ändrade faktiskt lite hur jag såg på det hela med ånger och spekulerande i mitt eget liv. Jag måste ju visserligen erkänna att jag aldrig läst ut boken (jag däremot läst första halvan två gånger), men ett citat från baksidan av boken har hängt med mig ända sen jag hittade boken där i hyllan på Erik Dahlbergsgymnasiets bibliotek.

Vad jag minns så var det något som löd typ såhär: ”Dina val har gjort dig till den du är idag, skulle du verkligen våga riskera den du är idag för att ändra på något av dom valen?”.

Fast nu när jag faktiskt kollade upp det på nätet (tog ett tag att hitta, så det här skriver jag faktiskt sist av allt) så löd det visst (på engelska): ”You’ve given up your whole life to be the person you are now. Is it worth it?”. Vilket ju har en lite annan klang, men det är samtidigt nästan en bättre fråga på något vis. För det är inte bara valen som gjort mig till den jag är, utan hela mitt liv, och om jag inte kan svara ja på att det har varit värt det htills så känns ju livet ganska världelöst, eller hur?

Fast tillbaka till ”citatet ur minnet”. Jag vet att det kanske låter lite löjligt att ett enda citat skulle påverka så mycket (till och med trots att man inte minns det), men det är faktiskt så att tanken bakom citatet har faktiskt betytt mycket för mig. För när jag hittade boken, en bok som handlar just om val och vem man blivit genom dom, och därigenom också citatet så tänkte jag ganska mycket på mina misstag. Men i och med ovanstående citat och lite egen tankeverksamhet så kom jag då ändå fram till att jag är ganska nöjd med vem jag är; att jag faktiskt kunde svara ja på den sista frågan om det är värt det, och eftersom mina misstag ändå har format vem jag är så kan jag ju inte bara ta bort dom utan att ändra på mig själv, för vem skulle jag bli då?

Men det är sant, helt ångerfri är jag inte. Men det jag ångrar nuförtiden är mest mitt uppförande i relation till andra. Jag har några olika tillfällen i mitt liv jag fortfarande har dåligt samvete över, för att jag uppförde mig dåligt helt enkelt. Till exempel så uppförde jag mig helt hopplöst dåligt mot en riktigt väns flickvän strax efter dom blev tillsammans, något som jag idag verkligen skulle vilja ta tillbaka om jag bara kunde, vad än det skulle göra med vem jag är idag. För någon månad sen fick jag också reda på att en olycklig (och helt urbota dum) kommentar jag sagt för två-tre år sedan då hade träffat helt fel (eller rätt beroende på hur man ser det). Även där ångrar jag mig bittert, och skulle ta tillbaka det om jag bara kunde. Men tyvärr är båda tillfällena nu en del av mitt liv, en dålig och brusten del, men ändå en del av vem jag är idag.

Så för att knyta samman lite. Jag ångrar idag inte mycket från mitt eget liv. I alla fall inte val jag gjort som mest påverkat mitt eget liv och vem jag är idag. För att ångra och älta dom valen vore att inte kunna acceptera vem jag är idag, vilket är något jag faktiskt, lite motvilligt, gör. Men jag ångrar den smärtan jag har åsamkat andra, oftast genom missriktade eller rent ut sagt elaka ord sagda vid fel tillfälle, och dom tillfällena skulle jag mer än gärna vilja ta tillbaka, vad än konsekvenserna skulle vara.

1 reaktion till “Dag 19: Någoting du ångrar”

Kommentera