Dag 27: Din favoritplats

Ja, äntligen. Det här är så enkelt så.

Hönö

Bild på Hönö
Inåtö från Jungfruviken på Hönö (2007)

Jag är så tacksam för att ha haft Hönö under min uppväxt, speciellt mina tonårsår tror jag. För Hönö har varit den plats jag har hittat mest frid på, på så många sätt.

Ända sen jag var liten har jag gillat Honö och Hönöveckan. Eller jag har för mig att jag gillade Hönöveckan i alla fall, att leka med kusinerna i vid sommarstugan i en vecka och få gå på barnmöten varje eftermiddag låter ju inte helt fel. Vare sig det var Hönövecka eller ej så brukade vi på morgonen cykla fram och tillbaka på grusvägen utanför eller så cyklade vi till Lapposand (eller senare till Hästen) för att bada. Sen om det var Hönöveckan så bar det hemåt för middag innan det var dags att gå till tältet för att lyssna på Åke när han berättade sina historier om Munken och Kulan.

Mamma, Pappa och en badstrand.
Mamma och Pappa vid Hästen (2007)

Senare år så växte jag och kusinerna ifrån varandra (och tyvärr har vi inte hämtat oss sen dess), men Hönö var ändå något härligt, för det var lugnt och skönt och oftast var mina föräldrar och/eller mina syskon där med mig, och det är nog på Hönö jag har växt upp med mina syskon, där jag känt att jag växt i deras ögon till att bli en vuxen människa jag med. Jag minns fortfarande mina stunder med syskon och svägrami på verandan, stunder när man fick vara sig själv och vara uppskattad för just det.

Jag måste också säga att tonårsmötena har betytt mycket för min ”känslo-kristenhet”. Visst, ”känslokristenhet” låter kanske inte så värst bra, men det har ändå gett mig en bra grund. En grund i att ibland behöver man inte veta (något som ändå är viktigt för mig allt som oftast), men då kan man få känna och lyssna istället och kanske sjunga en lovsång bara för att. Åkes, Peters, Patrics med fleras undervisning har jag inte heller något att klaga på (även om jag inte minns något specifikt, förutom Patrics vittnesbörd från hans upplevelser under tsunamin i Sydostasien då).

Bild på havet vid Hönö
Hav och färjor (2007)

Men det är ändå vissa av dom senaste åren som har varit bäst, såhär när jag tänker på det i efterhand. Att få ha en sommarstuga på ett sådan vacker ö, och möjlighet att på kvällarna bara få sitta där på verandan och läsa en bra bok i det sista ljuset på dagen. Eller efter att solen gått ner få sitta på samma veranda och dricka te bland värmeljus och bara njuta av sommaren var helt underbart. Jag förskönar säkert mina minnen, men so be it. Hellre det än tvärtom.

Bild på havet vid Jungfruviken
Havet vid Jungfrufiken (igen...) (2009)

Så ja, Hönö är min favoritplats. Hönö med sin härliga fallfärdiga (i alla fall förr i tiden) veranda och sina vackra klippor. Åh, jag kommer att sakna det när det försvinner (vilket det nog kommer att göra snart nog).

PS. Ledsen att jag inte har några bilder på huset… men dom flesta bilder jag har är från en och samma plats (fast två olika år) konstigt nog.

Dag 11: Dina syskon

Ja, då ska jag berätta om mina syskon nu då. Det här tycker jag själv är ganska intressant, men samtidigt har jag lovat mig själv att inte bli för ingående, både för min egen och mina syskons skull =)

Ja, då ska jag berätta om mina syskon nu då. Det här tycker jag själv är ganska intressant, men samtidigt har jag lovat mig själv att inte bli för ingående, både för min egen och mina syskons skull =)

Vi börjar med Systrami, eller Charlotte (inte Charlotta) som hon heter, fast hon kallas Lotta allt som oftast. Lotta är min storasyster, nio år äldre än vad jag är (årgångsmässigt) och hon är ”färdig”-utbildad medianånting med lite extra i användarvänlighet eller något sånt. Hon är också den som bland annat är skyldig för mitt asienintresse, för det är hon som fick mig börja kolla på konstiga japanska filmer och inse att det fanns många intressanta filmer utanför Hollywood och vår ”filmbubbla” här i västvärlden. Men så delar vi båda också ett allmänt filmintresse så det kanske inte är så väldigt konstigt. Hon bor dessutom i Göteborg, vilket är jättebra om man gillar staden för då har man plats att sova och även ibland tips vart man ska gå när man är där. Hon är även bäst på födelsedagspresenter då hon oftast hittar eller gör något roligt/praktiskt, som en bok om Svärje när man är på andra sidan jorden och börjar glömma bort sitt hemland.

Nästa syskon i ordningen är min Broder, Sebastian, eller Basse som han kallas då och då. Basse är sju år äldre än mig (nästan på dagen) och Civilingenjör med Villa, Volvo och Vide. Vide är dock ingen ”Vovve”, utan en halvårig liten brorson. Han är gift med en Johanna och har förutom halvåringen också en treochetthalvåring som heter Alice. Allt detta gör att min bror är väldigt bra att ha, eftersom han redan gått igenom allt jag har haft och (förhoppningsvis) kommer att ha bakom och framför mig dom närmaste och senaste fem åren. Så från honom kan man få allt från pluggtips till tips för hur man hittar en tjej, eller ja, jag har inte vågat fråga om tips om det sistnämnda men han skulle nog hjälpa till om jag frågade. Även Basse och Johanna har gåvan för att hitta bra presenter, fast då oftast i formen av små pikar, som i böcker om hur man är en ”Riktig Man”, diverse träningsredskap, böcker om hur man lagar mat när man flyttar hemifrån eller saker jag behöver när ger mig ut och springer igen.

Sista syskonet i ordningen är min Lillebror Samuel. Han kallas inget speciellt nuförtiden men gick när han var yngre ibland under smeknamnet Samin. Min lillebror är elva år yngre än mig så han är den jag tar igen allt på när det gäller retsamheter min storebror utsatte mig för när jag var liten (även om jag såhär i efterhand kan inse att jag nog var den som retades mest även innan Samuel kom). Han är också den enda i familjen som delar mitt intresse för dataspel något djupare (eller så är det tvärtom), även om han har lite mer tålamod när det gäller att grinda i MMORPG:er än vad jag har. Han har också ganska bra musiksmak i form av intresse för bra techno/house och alternativ rock, och är en väldigt bra trummis (så bra att han överraskade mig senast jag hörde honom). Så min lillebror, även om han börjar närma sig åldern därifrån uttrycket ”fjortis” kommer ifrån, tycker jag är en mycket vettig och trevlig ung man som kan gå långt.

Det var mina syskon det. Några frågor?