Som jag skrev för några veckor sen så är den döda veckan egentligen namnet i USA på veckan innan sluttentorna på universitet börjar. Namnet skulle dock nästan passa bättre på hur det är på ett taiwanesiskt universitet veckan efter det kinesiska nyåret, för när jag dom senaste dagarna har gått runt på campusområdet så har det mest varit mörkt, nedstängt och nästan helt folktomt.

Men jag förfaller inte helt trots detta. I lördags bjöd skolan 25 utbytesstudenter* på middag, så vi inte skulle känna oss helt ensamma på kinesiska nyårsafton, vilket var väldigt trevligt. Lärde känna en nyanländ japansk “Assistant Professor” och två malaysiska-kinesiska utbytesstudenter som var väldigt trevliga och roliga och prata med. Detta gjorde dock att jag i söndags inte gjorde så mycket mer än sov, åt nudlar, läste lite bok och spelade lite spel (Shadow of Destiny/Memories, mycket bra spel).

Nu i början av veckan har jag dock gjort lite mera. Till exempel har jag faktiskt gett mig ut på luncherna och gått och ätit mat på dom få restaurangerna utanför campus som har öppet trots semestertiderna. I måndags var jag också och handlade på A-mart och idag gick jag till kameraaffären, som var öppen och fullt bemannad trots semestertiderna, och köpte min Gorillapod med Manfrottohuvud, så nu ska jag bara lära mig använda det/dom så kan det nog bli lite roliga bilder. Dom hade däremot sålt slut på sina SB-600, så födelsedagspresenten får vänta.

På kvällarna har jag dock inte gjort lika mycket. Förutom att ätit underbart gott bröd, ja precis det brödet du gillade mamma, med ko-ost**, gallrat gamla bilder, som snart förhoppningsvis kommer upp här på hemsidan, och ätit egenkokad pasta för första gången på ett halvår har jag mest suttit framför datorn och inte gjort något direkt vettigt. Har några gånger tänkt mig att ge mig ut och springa men förkylningen och/eller regnet har effektivt satt stopp för sådana planer. Men har i alla fall hunnit se två filmer eftersom jag i söndags fick ett riktigt sug att se en riktigt bra/djup/tänkvärd film.

Så jag letade reda på Before Sunrise och Before Sunset, två filmer jag har hört mycket gott om men inte har tagit mig tid att leta reda på och inte känt att jag har haft något vidare tålamod att titta på förrän nu. Så jag började med första filmen, Before Sunrise, i söndags kväll, vilket passade väldigt bra eftersom det var Alla Hjärtans Dag och filmen absolut kan klassas som en romantisk film, för att sedan fortsätta med andra filmen, Before Sunset, igårkväll, efter att med en otrolig viljestyrka motstått tankarna om att se den efter den första (vilken jag var klar med 23:30 på kvällen).

Vet inte vad jag kan säga om filmerna. Kortfattat är första filmen en riktigt gullig och romantisk film som alla ~23 år (ungefär som karaktärerna) borde se, i alla fall om man som mig tror på och gillar långa diskussioner om ditt och datt. Andra filmen bör man också se, men undra om man inte ska vänta ett tag med att se den, antingen en månad eller kanske till och med nio år (som är tidskillnaden mellan filmerna). Detta är lite tråkigt eftersom den andra filmen egentligen känns mer äkta och mindre filmlik, vilket faktiskt är bra, men ändå kräver att man sett första filmen, och helt för ett litet tag sen. Oavsett var det två servärda filmer.

Nu ska jag nog dock gå och lägga mig i min säng och läsa lite bok igen, för jag tror inte att mina fingrar står ut att knappa på ett tangentbord så länge till, 14 grader är lite för kallt för bara fingrar.

Haré!

*25 stycken på grund av “budgetskäl”, vilket jag kan förstå eftersom det var en ät så mycket du bara kan-restaurang.

**Ko-ost finns i smörpaket här, kan inte bli mycket bättre.