LOL + FFF

It’s original definition was ”Laughing out loud” (also written occasionally as ”Lots of Laughs”), used as a brief acronym to denote great amusement in chat conversations.

Now, it is overused to the point where nobody laughs out loud when they say it. In fact, they probably don’t even give a shit about what you just wrote. More accurately, the acronym ”lol” should be redefined as ”Lack of laughter.”

Urban Dictionary

Men för att ta den ursprungliga betydelsen. Skratta högt. Var nära på att göra det två gånger på jobbet idag. Men eftersom jag inte ville verka dum eller konstigt kvävde jag båda skratten till små fniss/skrock istället.
Första skrattet/fnisset/skrockandet kallades fram av dagen questionable content. Det började med att jag beundrade hur snyggt Jeph hade fått det idag. Sen läste jag serien och började nästan skratta högt när jag såg och läste sista panelen… ”compliment-tourettes” är helt underbart… tror faktiskt att jag också får en släng av det ibland, men det brukar inte få samma effekt som sven’s (hans mamma är svensk, fråga inte) kommentarer mot penny… deras miner är också precis som man kan tänka sig att det skulle se ut i verkligenheten.

Nästa skratt/fniss/skrockande var när jag kom på att jag inte hade läst xkcd på ett tag, antaligen försvann bokmärket i och med Den Stora Firefoxkrashen för nån vecka sen… hittade där nästa klockrena serie. Om tvångstankar och kärlek, eller, kanske inte så mycket om riktig kärlek… eller jag vet inte. Helt underbar är den iaf. Känner lite igen mig i det hela =) (skulle jag också haft en konversation där allt blev lika långt skulle jag också kämpat med att forstätta den så, även om jag kanske inte skulle mena vad jag skrev =P).

Till FFF då, min egen förkortning. Står för Fulaste Fronten Forever… och priset går till den europeiska 8:e generations Honda Civic
Kolla själva:
Europeisk 8e generations Honda Civic
Det är ju en cyklop ju. Och en ful sån på köpet… den fick min nästan att skratta en tredje gång idag, men då åt hondas designavdelning…
Så HEEEEMSK.

En Vecka

Ja, så har det gått en vecka men en lektion =P
(Båda lektionerna i onsdags var inställda).

Så jag har gjort matte/fysik/biologi/kemi för högstadiet på kinesiska =P
Och lekt med ryttisfolket 3 kvällar av 5
onsdag: gemenskapskväll på östgötagården
torsdag: settlers hos erik
fredag: lek i trädgårdsföreningen
nästan så det räcker med dom nu =P

borde plugga på kinesiskan nu men orkar inte =P
(ska göra det snart nog faktiskt…)

f.ö. måste jag bara dra trummisskämten jag läste idag…

Hur många trummisar tar det att skruva i en glödlampa?
Svar 1: Ingen, finns maskiner som gör sånt nuförtiden.
Svar 2: … vaddå? är det mörkt eller nåt?
Svar 3: En, så länge roddaren hämtar stegen, sätter upp stegen och sätter in glödlampan i sockeln.
(svaren är tagna från QC’s forum)

sen måste jag väl ha med klassikern också:
What’s the last thing a drummer says in a band?
”Hey guys, why don’t we try one of my songs?

Mer finns på http://www.users.bigpond.com/prodigalson/drummer.htm

It gets me every time

eller People ARE different
Vissa vet (hoppas jag) att jag läser en webserie vid namn Questionable Content.
Hoppade på nån stans vid 500 tror jag (så är ganska färsk egentligen…)
Men det första jag gjorde när jag hittade denna serie var att göra det alla som hittar denna serien gör, läser igenom heeela historien från nr 1, och älskar den.

Nu i morse när jag gjorde min dagliga webritual (kolla mail, rss, kolla webserierna, speciellt QC.) så blev jag så glad och skrattade högt över dagens QC serie. En sån underbar referens tillbaka till början (står ju t.o.m. i titeln, ”Number 40, Redux”)
Sån är så underbart när man älskar en serie, vare sig det är en webserie, tvserie, eller något annat. Att upprepa sig men med förändringar, visa på att något har hänt, att vissa saker inte har ändrats, att folk är olika… Älskar det.

Har faktiskt skrattat varje gång jag kollat på serien idag, mest för Sven (Svensk-italiensk-härkomst, fråga inte) och hans undetbara attityd, men också för Faye’s oföränderlighet.

Och för er som väntat.
Läs serien på:
http://www.questionablecontent.net/
Läs dagens serie på:
http://www.questionablecontent.net/view.php?comic=873
Läs gamla serien på:
http://www.questionablecontent.net/view.php?comic=40 marten är en tråkmåns och fegis 😉 )

Jag kan en väldigt rolig lek. Man är tio personer i ett rum…

… eller rättare sagt sex personer utan något liv =)

Regler:
Reglerna är ganska enkla (så länge man läser dom och inte _antar_ att det är fem personer det handlar om eller dylikt *hinthint*)
Varje person ska helt enkelt i ett inlägg på valfri blogg först skriva ned dessa regler. Sedan ska personen skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Efter att ha skrivit ned dom sex sakerna väljer personen helt enkelt ut sex nya personer och skriver ned deras namn. Sedan är det bara att lämna en kommentar på deras blogg att dom har blivit utvalda att delta i denna eminenta lek. Enkelt som paj.

1. Jag har blivit av med en fobi genom att INTE utsätta mig för den, nämligen hissrädsla. Har inte åkt så värst mycket hiss på senaste åren (den senaste gången jag minns att jag var hissrädd var när jag var i Barcelona för några år sen). Sen nu i somras på pappas jobb där jag sommarjobbade så var det en hiss för att komma in, och inte inte vilken hiss som helst utan Hissen som antagligen startade min hissrädsla (man får inte gå för nära dörren får då fastnar hissen, och om man går för nära i precis rätt/fel ögonblick så fastnar hissen helt totalt tills nån hisstekniker kommer). Dock hade jag inga problem alls att åka hissen nu i somras, snarare tvärtom, det var en trevlig och lugn stund för mig själv.

2. Jag gillar att gå barfota på vintern mindre stunder. Helst när det är skare och man kan gå på snön utan att falla igenom. Det är svalt och skönt och på sitt sätt ett slags ”självplågeri” fast på ett snällt sätt. Det får en helt enkelt att inse att man lever och att man har det ganska bra (när man inte är ute och springer barfota i snön då det vill säga).

3. När jag ska ringa och klaga på något så tänker jag ofta igenom vad jag ska säga och vad jag ska svara om dom inte är tillmötesgående eller om det blir problem så jag inte tappar bort mig helt om jag skulle bli arg eller sur. Visserligen är jag väldigt snäll när jag väl ringer och eftersom det oftast inte blir något vidare fel så brukar samtalen bli väldigt snälla och jag brukar inte behöva säga något av det jag tänkt ut att säga.

4. Jag har från att vara en sporthatare gått till att tycka innebandy och fotboll med vänner är ganska trevlig. Jag har också för chansen att vinna (eller förlora) en hundralapp per termin börjat springa och är nu uppe i 2-3 ggr i veckan. Jag menar en hundralapp och lite prestige mot syrran? Vad har hänt med mig…

5. Dom flesta har vårkänslor och höstdepressioner. Jag har vårdepressioner och höstkänslor, iaf har det varit så dom senaste 3-4 åren. Anledningen tror jag är det lite jobbiga våren för fyra år sen (gjorde slut med Lisa och hade skuldkänslor hela våren och sommaren).
P.g.a. detta är jag dock väldigt nyfiken på denna våren eftersom det hittills varit väldigt bra och att jag är på ett helt nytt ställe som jag älskar.

6. Jag vägrar att lyssna på musik som spelas allt för mycket på radion och musik jag inte upptäckt själv (eller fått en personlig rekommendation om). Detta har väl i princip både bra och dåliga sidor, men mest bra. På så sätt orkar man med mer musik och man får lite kvalitet i det mesta.

Okej, det var väl det…
Om Lisa, Linnea, Los, Petter, Kajsa (det var väl alla med blogg?) vill göra detta får dom det. Annars strunta i det. Jag har iaf haft kul funderandes på vad som är mysko/speciellt med mig.

We’ve Got Mittens

Satt och kollade runt lite om Hellsing på wikipedia och såg att en av huvudpersonernas motto ”Gott Mit Uns” var länkat till en artikel. Så jag kollade vidare och hittade lite info och detta helt underbara fakta… det fick mig faktiskt att börja storskratta för mig själv…

Gott Mit Uns (meaning God With Us) was a motto of the Prussian emperor; it was later used by German armies in World War I. During the Christmas Truce of 1914 German soldiers put up a sign with the motto. British troops responded with a sign reading ’We got mittens too’.

Nu kan jag äntligen andas ut

*phew*
Äntligen
Som jag har väntat…
Har nästan varit lite rädd ibland.
Tänk om brevbärarna hade dött?
Dom kanske hade blivit uppätna av isbjörnarna.
Eller om alla där uppe hade blivit uppätna av isbjörnarna.
Tänk om…
Eller så kanske dom hade glömt lilla mig.
Lilla obetydliga mig.
Men så kom det äntligen.
Som ett brev på posten (både bokstavlig och bildligt).
Äntligen.
Dom hade inte blivit uppätna.
Dom hade inte glömt mig.
Det var med glädje jag öppnade det.
Njöt av bilden och insöp känslan.
La ifrån mig innehållet och log en bra stund.
Äntligen.
Nu kunde jag äntligen sluta oroa mig.
Äntligen kunde jag ta det lugnt.
Nu kunde jag sova rofyllt igen.
Luleås kurskatalog hade äntligen kommit.

Ehm, ja. Idag kom Luleås Kurskatalog.
Ganska trevligt faktiskt.
Att dom aldrig ger upp lilla mig utan skickar en katalog varje år.
Fastän jag redan går på högskola…
Menar. Att ha den där tjocka katalogen med den snygga inbylsade tjejen på framsidan är trygghet.
Det visar att allt är som det ska.
Typ så.

För att vara lite mer seriös. Efter lite strul har jag nu fått igång en RSS-feed för alla bloggar igen. Den finns ”länkad” på framsidan (ikonen i adressfältet)