Insåg precis att det var en två veckor sen jag skrev något här senast. Det har helt enkelt varit lite för mycket annat sen dess. Inte i skolan utan även på andra vis. Men whatever, nu ska jag berätta vad jag gjorde senaste helgen.
Efter rekommendation från min rumskamrat och Rocky så blev jag förrförra helgen sugen på att åka ut till Nanliao, Hsinchus hamn, och cykla den av Hsinchu Stad promotade “vackra 17-kilometerssträckan”. Dock var det ganska grått och tråkigt den helgen, så jag sköt på det till en helg med vackrare väder. Så i lördags gick jag upp efter en god natts sömn och tittade ut genom fönstret och insåg att solen sken. Visst, det var inte t-shirtvarmt, men det har det ju inte varit senaste månaden. Så efter frukosten så hoppade jag på bussen till stan (tog tvåan istället för ettan för att ta en promenad på den vilda sidan så att säga) och bytte där till buss 15 mot stranden (eller ja, hamnen om vi ska vara mer exakta).
Väl framme möttes jag av en ganska tråkig och blåsig hamn med inte så värst mycket folk. Den lokala marknaden var lite smådöd och dom flesta som var i hamnen var antingen i, eller på väg till eller ifrån, hamnens stora fiskförsäljningshall, vilken jag nu inser att jag glömde ta kort på. Men eftersom det var cykling jag var ute efter så köpte jag en korv och lite doufu till lunch och försökte därefter hitta cykeluthyrningen. Efter några “Zu zixingche zai nali?” (租自行車在哪里), eller ja, alla jag frågade trodde jag sa något om Hsichu så det var kanske inte alls det jag sa, så hittade jag äntligen till en affär där dom snabbt och enkelt plockade fram en nästan ny mountainbike till mig som jag fick hyra för 150 TWD (~33 SEK).
Därefter bar det av söderut och åh vilken känsla! Att få sitta på en skön mountainbike och bara rulla och känna vinden (som jag senare insåg var en medvind) runtomkring mig, riktigt skönt och avslappnande. Efter lite förvirring hur vägen fortsatte efter första parken var jag nu på väg mot den där konstiga väderkvarnen jag hade hört talas om. Det hände faktiskt inte så mycket på vägen ned. Jag hade kameran runt halsen mest hela tiden med kitlinsen så jag cyklade ganska lugnt framåt och stannade här och där för att ta ett foto eller två. Dom bästa fotona har jag lagt upp här på hemsidan så det är bara att klicka på foton här ovan och Nanliao. Märkte ganska snart dock att skönheten runtomkring vägen var inverst proportioneligt mot hur långt man cyklade och att ju längre man kom desto mer bilvägar och betonghus i horisonten (den motsatt havet alltså) blev det.
Tillslut kom jag då fram till väderkvarnen och sanddynerna. Vid detta laget var dock det mesta andra ganska tråkigt, på ena sidan gick en tråkig skitig strand som växlande mellan sandstrand och stenstrand och på andra sidan gick en bilväg och bakom vägen började husen som i horisonten växte till höghus. Men, jag hade iaf cyklat mina 17 kilometer (eller 16 insåg jag senare att det var, cykeluthyrningen låg en kilometer från början på den utmäta sträckan). Så efter några foton på omgivningarna så hoppade jag på cykeln för att cykla tillbaka, för att inse varför cykelfärden söderut hade varit så trevlig, för helt plötsligt hade jag världens motvind, uschuschusch säger jag bara. Men jag hade 17 (16) kilometer att avverka innan jag kunde andas ut. Så jag packade ned kameran och kämpade mig tillbaka.
På vägen tillbaka såg jag mer folk än på vägen ned. Verkade som att det var en del som log åt den där dåligt tränade europén som fick kämpa som bara den medan dom bara gled fram. Men aja, jag var faktiskt inte så bitter, jag visste ju skadeglatt vad dom sannolikt hade att vänta på vägen tillbaka. Dessutom så gick dom sista (första?) fem kilometrarna inte längs med havet så jag slapp den största delen av motvinden i slutet. Så det var faktiskt nästan lite trevligt igen att cykla dom sista fem kilometrarna. När jag kom tillbaka till hamnen så lämnade jag tillbaka cykeln, sa nej till “ett billigt foto” på mig och nån affisch och gick och kollade på alla drakar som flög runt i hamnen. Självklart var det en perfekt dag för drakflygning! Kan tänka mig att drakaffären tjänade storkovan den dagen.
Efter lite drakfotografering så var det dock dags att bege sig hemåt och på vägen äta mat. Så jag åkte in till stan igen och funderade på att ta en pizza eller något för att fira min cykeltur, men eftersom jag inte hittade någon passande pizzeria, fanns bara en med panpizzor att ta med, så blev det istället en 大麥克 (Stor Maike, gissa vad det är förnågot) innan jag hoppade på tvåan igen för att åka hem till universitetet nöjd och glad.
Ja, det var min helg det. Vad gjorde ni för roligt förra helgen?
Jag provade med att infoga större bilder mellan styckena den här gången. Vad tycker ni om det? Mer eller mindre lättläst/roligt att läsa?
Bra bilder! Du lär dig fort 😉
Åh, jag längtar något enormt till havet…avis. Men så har jag mina alper här förstås 🙂
Haha, tack får jag väl säga då.
Men visst lär man sig saker. Senast igår insåg jag att när jag kollade igenom bilderna och tänkte att jag gärna velat ha lite mer bilder på 18mm med mer människor i bilden att det hade varit svårt jag då behövt krama dom (eller gå jobbigt nära iaf).
Dessutom är det här med slutaröppning en väldigt ny och intressant upplevelse, en inställning som påverkar slutartiden (indirekt), fokusdjup och bildkvalitet på samma gång.
Haha, just det. Man tänker inte så mycket att Schweiz inte har någon kust. Men visst, ni har ju era alper. Men vi har också berg! Även om jag inte har hört om någon som har besökt dom…