Dag 6: Din dag

Världens tråkigaste ämne såhär i tenta-p. Speciellt när det är jag som har tenta-p eftersom det är något av det ineffektivaste som finns. Men visst, jag måste ju. Har man väl börjat med något och lovat hålla ett visst tempo får man hålla det.

Tiderna är ungefärliga, speciellt tiderna på kvällen, brukar inte kolla på klockan så mycket när jag umgås med vänner (längre).
8:20 — Helgalarmet på telefonen ringer för första gången.
9:00 — Helgalarmet på telefonen ringer för femte gången (fjärde snoozningen). Jag inser att det är dags att gå upp
9:15 — Går upp ur sängen, tar en tallrik fil med müsli i och sätter mig framför datorn och slösurfar (läser igenom uppdateringarna i Google Reader).
10:10 — Inser att jag måste göra något åt dagen. Plockar fram min bok ”Design of Analog CMOS Integrated Circuits” och försöker plugga, vilket går sådär. Fastnar någon gång på en wiki över spelserien Metal Gear i minst en kvart och sätter därefter ihop en spellista med bara vokala låtar från spelserien, ”för att ha något att plugga till”.
13:00 — Inser att jag måste skärpa mig lite och tvättar håret och byter från pyjamas till myskläder.
13:30 — Värmer lite Gulaschsoppa på burk, har i lite creme fraiche och brer några knäckebröd till.
13:45 — Äter ovanstående.
14:00 — Försöker än en gång plugga, den här gången med större framgång. Trots temporära distraktioner börjar jag förstå hur man får ut småsignals-gainen från en differentialförstärkare, yes! Äntligen!
18:00 — Börjar få panik över att jag idag bara hunnit med mindre än hälften av kursinnehållet när jag borde hunnit minst hälften. Känner också hur humöret börjar svika efter en mörk vinterdag som dessutom spenderats exklusivt inomhus. Börjar också undra vart jag ska ta vägen ikväll, ”födelsedags”-middag eller filmkväll med pizzabak. Pliktkänslan, och lite humöret, säger att jag ska gå till det jag först lovade att gå på, filmkvällen.
18:05 — Bestämmer mig för att gå på båda sakerna, middagen en liten stund för att sedan gå till filmkvällen.
18:15 — Inser att jag måste sluta plugga och göra mig iordning om jag ska hinna gå på något alls. Skärper mig, tar på mig vettigare kläder än myskläder och slår in paket till (nästan) födelsedagsbarnet.
18:30 — Lämnar lägenheten för att gå till ovan nämnda (nästan) födelsedagsbarn.
18:40 — Kommer fram till ovan nämnda (nästan) födelsedagsbarn, inser att jag varken känner för att stanna, på grund av humöret, eller hinner stanna om jag ska vara i tid till filmkvällen och pizzabakandet. Ger present, gratulerar och går vidare.
18:45 — Köper julmust, för man kan ju inte äta pizza utan sötad dryck, vilket såhär i jultider självklart måste vara julmust!
18:55 — Ankommer till filmkvällen, börjar någonstans känna mig ganska nöjd med mitt val.
19:15 — Pizzabakandet med Therese, Andreas och Urban kommer igång.
20:00 — Väntan på pizza framför Nobels Fredspriskonsert. Tycker Florence + Machine verkar som ett coolt band.
20:30 — Pizza färdig och filmen Boy A börjar. Pizzaätande börjar (supergod pizza f.ö.), filmen visar sig passa mitt humör ganska bra. Någonstans kommer alldeles för mycket julgodis fram.
22:30 — Film färdig. Jag nöjd med film och val för kvällen. Diskussioner med Therese, Andreas och Urban om att arbeta som vådare och/eller telefonförsäljare.
23:15 — Ihopplockning av disk och avslutning av kvällen.
23:30 — Hemfärd med Kleerups/Robyns With Every Heartbeat i öronen (eftersom låten återfanns i soundtracket till filmen).
23:45 — Hemkomst och tandborstning. Därefter skrivande av detta inlägget.
00:25 — Sängdags.

Snälla alla omtalade, om det är något ovan ni skulle ta illa upp av, gör inte det. Det är inte menat så alls och jag hade en jättebra dag igår, eller kväll i alla fall, så jag är nöjd.

Dag 5: Din definition av kärlek

Okej, let’s do this.
Dagens tema är något som jag tycker är väldigt intressant, vilket många vet, men jag ska ändå försöka hålla mig till ämnet så mycket jag bara kan och hålla det på en okej längd. Tack och lov är frågan ganska specifik ändå, det frågas inte efter ”Vad är kärlek” utan vad jag personligen definierar som kärlek, så detta gör det ju ganska mycket lättare, men detta till trots känner jag att jag ändå måste börja med att ruta in det här lite.

För ordet kärlek är ju väldigt brett, för om vi ska ta ordet ”älska” som verbformen av ”kärlek” så finns det ju hur många olika saker som helst vi ”älskar”, allt från fotbollslag till partner till någon högre makt. Så för att specificera det här lite kommer allt här i att handla om kärlek i relationer till andra människor (och i någon utsträckning den där högre makten). Här tänker jag också helt krasst, lite utifrån mitt förra inlägg idag, också helt enkelt konstatera att kärlek alltid är ett val, och även om ni kanske har lite svårt att hålla med mig, så tror jag ändå att ni kan hänga med på vad jag kommer att säga.

Så för att ge min definition av kärlek. Lite av definitionen är redan påbörjad, som att kärlek är ett val. Det är ett val att lova att vara där för en annan människa, att säga att ”om du behöver mig, kommer jag vara där, så mycket uppskattar jag dig, att jag väljer att lova detta”. Kärlek är i mina ögon ett val att visa omsorg, ett val att ge lite av sig själv och sin tid till någon annan, för att man vill ge personen detta, även om den kanske inte alltid förtjänar det. Kärlek är ett val av att ge av sig själv.

Om vi sedan ska specificera oss lite mer, till det där som många kallar ”romantisk kärlek”, det där som får folk att säga att dom vill leva med varandra resten av livet, så tror jag det är samma sak där faktiskt. Under gymnasiet så hittade jag en bok av John Gray, en fortsättningsbok på hans kända ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”. Jag måste säga att jag inte riktigt gillar hans generaliseringar, men just den här boken hade en mening som fastnade hos mig som löd ungefär ”Det finns tusentals människor där ute du kan leva ett lyckligt liv med, ditt uppdrag är att välja ut en”.

Det är lite min åsikt om romantisk kärlek idag. ”Romantisk kärlek” är att hitta någon som man känner vill spendera resten av livet med och dela sin glädje och sin sorg med och bry sig om lite extra. Jag vet att det låter väldigt öppet och på sitt sätt är det är det väl det också, men det är ju inte helt slumpmässigt för det, för man har ju ändå vissa ”krav eller önskningar” för att det ska bli så bra som möjligt, som i mitt fall huvudsakligen är att hon är kristen, stabil, omtänksam, självständig och så vidare.

Men vart kommer då förälskelsen, eller snarare limerensen (egen översättning), in då? Det där som så många andra kallar kärlek? Ja, under ”kraven och önskningarna” skulle jag säga. För vissa är förälskelse, limerens eller passion väldigt viktigt. Men i slutändan är det ett val dom tar, ett val där dom väljer att lyssna på sina känslor. Och hur står jag när det gäller förälskelse/intresse? Jo, jag tycker väl inte att det är något fel i det, för det går ju snabbare att lära känna en ny människa om man är intresserad av den. Men jag vet inte om jag skulle säga att det är det viktigaste på det stora hela, även om det självklart spelar en roll.

Så för att sammanfatta: Kärlek i relationer är ett val, ett val att ta hand om och vara där för den andra. Vare sig om det är en vän, eller en partner. Det viktigaste är att man vågar ta ett val, och sedan vågar stå och arbeta för det.

Det här är mitt femte försök att skriva ned det här, dom fyra första blev alldels för osammanhängande eller svarade inte på själva frågan bra alls. Men om man är intresserad av att läsa dom också, dom tar upp lite historik över hur jag tänkt, lite mer vetenskapligt vad som är vettigt och så vidare, så säg till så löser vi det.

Dag 5: En definition av kärlek

Since love cannot be reduced to feeling or behaviour, it falls under the rubric of personal judgement. This judgement by the individuals concerned may draw upon feelings and behaviors by themselves and/or the potential loved ones, but its essence is a cognitive decision by the individuals that they love another.

— Bernard I. Murstein – A Taxonomy of Love

Dag 4: Vad du åt idag

Ja, ”äntligen” ett lite lättare ämne, fast å andra sidan blir det ju nästan lite tråkigt kort då (fast kanske inte när det är jag, för jag kan ju verkligen inte skriva kort). Men vi gör ett försök, att skriva det kort alltså. Fast jag vet inte riktigt om det är meningen att jag ska skriva allt jag ätit eller bara den vettiga maten… Äh, vi tar allt, så blir det lite att läsa =)

Frukost: A-fil med Finax ”Sunt och Gott” i. Seriöst, den müslin är magisk. Den smakar gott och innehåller inte 10% socker som alla andra filfyllnader utan bara en ynka procent, me like.

Lunch: Okej. Egentligen hade jag hoppats på att det här ämnet hade dykt upp lite tidigare, som i lördags/söndags då jag faktiskt åt lite vettigare och godare saker, eller lite senare i veckan, då jag kommer ha lite mer tid över till att laga godare luncher.
Planerna för idag var från början stekt falukorv eller stekta bacontärningar och pasta. Dock blev det inte så eftersom jag slutade tidigare idag så därför tog jag bussen till stan och åt lunch där. Fast detta gör det nästan mer pinsamt, för dagens lunch var en Big Tasty Bacon & Co. Men för att förklara mig lite, jag äter inte på McDonkan alls ofta, så nu när min favoritburgare verkar ha kommit tillbaka (Big Tasty alltså) så tänkte jag att jag kunde ”skämma bort mig” lite. Förlåt, och så himla gott var det inte, så jag ångrar mig faktiskt.

Kvällsmat: Världens godaste mackor, det vill säga Pågens ”Äntligen!” Subs, med Östgötamejeriers prästost (supergod, om än lite för dyr för mig egentligen) och prickig korv på och en kopp ”Prinsessornas Te”. Mums och mmm.

Ja, det var nog allt om det. Så då tänkte jag bara fråga en sak:
Jag har märkt (liksom många andra som gjort den här utmaningen) att ”Vad du hade på dig idag” dyker upp två gånger. Visst, jag har inget emot att blogga om vad jag har på mig, men är inte två gånger lite onödigt? Så om någon har ett bättre förslag på vad jag kan skriva om istället andra gången så säg gärna till. Inte för att jag tycker det är någon större fara om det dyker upp två gånger, bara att det kanske inte är så underhållande att läsa ett inlägg som i princip bara består av ”T-shirt, sweatshirt och jeans” två gånger.

Dag 3: Dina föräldrar

Ja. Ett kanske inte lika ”svårt” ämne som förra det här. Men fortfarande ett som kräver lite eftertanke, för vad ska man säga? (och vad får man säga? 😉 ). Men aja, vi sätter igång direkt.

Jag har två föräldrar som heter Magdalena Carlsson och Carl Olov Carlsson, mamma har minst ett andranamn, men jag har glömt bort vilket det är (förlåt mamma). Min mor har också hetat Bard i efternamn en gång i tiden, ett namn som delar av släkten fortfarande har kvar, eller har tagit vid bröllop. Och nej, vad jag vet är jag inte nära släkt med Alexander Bard.

Mamma kommer ursprungligen från Broaryd (uttalas med stora härliga småländska ”R” för rätt effekt). Ett litet stationssamhälle beläget i de Småländska skogarna. Där hade också hennes mor, min mormor, en bosättningsaffär som med tiden blev till en godisaffär till barnbarnens förtjusning (men kanske inte alltid mammas). Pappa däremot är från början från Sandhem, en liten ort utanför Mullsjö, som i sin tur ligger utanför Jönköping.

Jag vet fortfarande inte riktigt detaljerna över hur denna smålänning och västgöte träffades, men som jag har fått det förklarat för mig så var det genom gemensamma vänner, som i så många andra fall. Dom träffades i alla fall och efter att ha gift sig så flyttade dom runt lite, tror det var Jönköping, Linköping (där dom hjälpte till i samma kyrka som jag nuförtiden går i) och något mer ställe tills dom (nu med mina två storasyskon) tillslut hamnade i Mullsjö, där dom bor kvar än i dag (fast med en förflyttning när jag var sju, fast det var bara till ett hus lite längre ned på gatan). Så det är väl själva historien, så nu till det intressanta.

Som jag nämnde i första inlägget har jag på dom senare åren upptäckt att jag brås ganska mycket på mina föräldrar, och speciellt min mamma. För både jag och mamma är lite av känslomänniskor och vi har också en ganska stor pliktkänsla båda två. Så det händer fortfarande att jag ibland ringer hem till min mamma och rådslår lite över om jag kan stanna hemma från något jag lovat att gå på eller ej vid till exempel sjukdom, ”för jag är ju faktiskt inte så sjuk att jag inte kan gå…”, bara för att höra henne säga, ”jag förstår vad du menar, men du måste inte gå, men gör som du vill för jag kan inte bestämma åt dig”. Dessutom har jag på senare år också faktiskt även börjat svara ärligt när hon frågar hur jag mår, vilket är väldigt skönt att kunna göra. Speciellt när man är på andra sidan jorden, som jag var förra året, och behöver prata av sig, och ens mamma är den enda som systematiskt orkar logga in på skype varje eftermiddag när hon kommer hem, bara för min skull.

Jag brås inte på min far lika mycket, i alla fall inte personlighetsmässigt, för medan jag, och mamma som sagt, är lite av känslomänniskor är min far en av dom stabilaste människorna jag vet. Vilket jag tycker är jätteskönt. För när man faktiskt vill ha några svar eller oroar sig över något så ringer man bara hem till pappa istället. Visst, jag får ganska ofta svaret ”Daniel, du vet att jag inte kan bestämma det där åt dig” eller ”jag vet lika lite som du”, men det är också betryggande på något vis, att min pappa vet inte allt, men när han väl vet så hjälper han mig alltid. När det gäller orosmomenten så får jag också oftast svaret ”men är det verkligen hela världen? [Det finns ju omtentor och någon gång blir du ju klar]”, vilket oftast ju är precis vad man vill höra från sina föräldrar.

Min far är däremot sannolikt anledningen till mitt teknikintresse och även mina tidiga engelskakunskaper. För medan alla andra barn fick nintendo:n och supernintendo:n tyckte pappa att ”vi har väl dator, det får väl duga för er”, något som tvingade mig att lära mig engelska tidigt (så jag hade en chans i äventyrspelen pappa gillade och hade köpt) och när väl datorer blev populära fortsatte pappa att inte vara som alla andra pappor, för medan många pappor köpte en ny dator eller lämnade in den gamla på reparation när den blev för slö och/eller gick sönder, så köpte pappa bara nya delar till den gamla datorn, och när jag blev gammal nog så slutade han till och med att själv byta ut delarna på datorn utan gav mig bara lådan (från Dustin) med dom nya sakerna och sa ”här har du, skruvmejslarna ligger i hobbyrummet”, något som en kille i sina tidigare tonår verkligen vill höra.

Så som ni förstår älskar jag mina föräldrar och kunde inte vara gladare över dom. Så tack så mycket båda två, jag älskar er.

Dag 2: Din första kärlek

Ja, det börjar som sagt inte enkelt. Dessutom tyckte jag till en början att det var konstigt att ”Din första kärlek” låg före ”Din definition av kärlek”. Men efter lite eftertanke så måste jag nog säga att jag finner det faktiskt ganska vettigt trots allt. För min absolut första kärlek är verkligen inte vad jag anser kärlek vara idag. Ska jag vara ärlig tror jag aldrig mina förälskelser har varit något jag kallat för kärlek.

Men för att gå till ämnet då; eftersom jag inte kan göra saker som alla andra och älskar att prata (och skriva) så tänkte jag inte sluta vid första första kärleken, utan gå igenom mina tre första kärlekar lite kort. Vad som gjorde dom till kärlekar då och, i alla fall för dom första två, vad som gör att jag inser idag att det aldrig var ”kärlek”.

Vi börjar med min första första kärlek. Hon hette Lisa och gick på scouterna med mig när jag gick i låg/mellanstadiet någon gång. Såhär i efterhand så tror jag hon var den där söta tjejen som alla gillade. Hon hade vågigt hår, ett vackert leende och ett härligt skratt, eller det är i alla fall så jag minns det. Självklart berättade jag aldrig för henne hur ”jag kände”, det vågade jag inte. Men jag skrev faktiskt ett brev till henne, ett ganska löjligt brev tror jag, men det brevet slängde jag i en hylla i matbutik någonstans om jag inte minns fel.

Såhär i efterhand så inser jag självklart att det där inte var något som liknar ”kärlek”, eller det insåg jag redan när jag kom upp i tonåren, men före det var detta riktig ”kärlek” för lilla jag, även om jag hela tiden, oberoende på vem jag gillade, någonstans visste att det aldrig skulle bli något oavsett.

Min andra första kärlek hette också Lisa. Vid det här laget, vilket var när jag precis hade börjat gymnasiet, hade jag slutat att fundera på om den populäraste tjejen i klassen var kär i mig, det var inte intressant längre. Så istället började jag få känslor för dom jag gillade att umgås med och var intresserad av att lära känna närmare. Så jag blev helt enkelt kär i Lisa, min före detta klasskamrat från högstadiet som nu hängde i samma kyrka som jag. Hon var ganska söt hon med, men på ett annat sätt, och även om jag inte heller den här gången vågade berätta mina känslor för henne rakt ut så slutade det ändå på något vis med att hon klurade ut det och vi var tillsammans en förvirrad månad eller två. Därefter sprack det, och jag vet väl fortfarande inte riktigt varför, kanske var det för att jag aldrig egentligen var kär i henne, utan bara lite småförälskad och allmänt ”kär i kärleken” istället.

Jag vet att det kan vara lite småprovocerande och känsligt att säga att detta inte heller var kärlek, men jag tror ändå jag vågar säga det. I alla fall var det nog inte det för mig. Det var snarare bara ett intresse, och en kärlek för att jag ville vara kär, utan att behöva göra någonting för det.

Så för att avsluta med tredje första kärleken. Eller jag vet inte om det var tredje första kärleken, för den har funnits där ganska längre, möjligen redan innan den andra första kärleken. Men det var inte förrän efter gymnasiet som jag insåg att jag hade haft den. För efter att ha känt Ida, en gammal vän som hade flyttat från min hemstad när jag var 13 sådär, i den viktigaste tredjedelen av mitt liv så klurade jag äntligen ut vad den där outgrundliga anledningen till att jag hade ”behållit” kontakten med henne var. Denna insikt kom dock för sent, som alltid, så vid det laget befann hon sig redan på andra sidan jorden och ganska snart efteråt hittade hon en pojkvän. Så även här sa jag aldrig något, och har faktiskt inte sagt något förrän idag (nästan).

Här tänkte jag dock inte avsluta med att förklara hur detta inte är kärlek. För jag tror inte jag kan avvisa det här så enkelt. Visst, jag och Ida har växt ifrån varandra senaste åren och kärleken har därigenom försvunnit, men en relation byggd på en vänskap, som även om den kanske inte är jättenära i alla fall är ganska självklar och kravlös, undra om inte det är det jag tänker att en kärlek är idag (men mer om det senare).

Så ja, då var ännu ett mastodontinlägg avklarat. Förhoppningsvis kommer jag kunna hålla mig i skinnet lite bättre i fortsättningen. Men nu vet ni i alla fall hur mina tre första kärlekar gick till, om ni nu var intresserade av att höra om dom.

En liten sak också. Om ni finner något av det här intressant så kommentera gärna, så jag vet om det är någon idé att fortsätta. Dessutom så får ni gärna säga till vad ni tycker om tempot, både i föregående inlägg och i omröstningen till höger. Hej.

60 Dagar?

Ja, jag funderar på om jag, både för mig egen skull, så jag kanske hinner skriva lite bättre texter (fast det kanske bara blir tråkigare och opersonligare), och för er andras skull, så ni inte blir helt överfyllda med en massa texter som ni inte orkar läsa, ska ändra tempot på 30-dagarsutmaningen till 60 dagar istället. Vad sägs? (Det finns en omröstning till höger om det här inlägget för snabba åsikter). Om du är av en helt annan åsikt, som ”Skriv det på 15 dagar istället så blir vi klara snabbt” eller ”Skriv det på 90 dagar istället, så hinner/orkar jag läsa mer”, så får du gärna säga det i kommentarerna.

Nu ska jag till skolan, vi hörs.
Och just det, idag är jag väldigt upptagen, så nästa inlägg kommer inte förrän imorgon i vilket fall.

Dag 1: Introducera dig själv

För er som undrar vad detta är förnågot, se förra inlägget.

Ja, det börjar ju inte lätt precis. Jag har några presentationer liggandes på min dator, som jag använt på olika ställen på nätet, vissa säger ingenting om mig egentligen, medan vissa är väldigt ingående och långa och ofta ganska tråkiga. Men jag tror inte någon av dom duger den här gången. Men jag vill ändå börja med en väldigt kort introduktion av mig själv, som jag skrev för något år sen:

Jag är en kristen filosofisk indierock-wannabe med intresse för elektronik och Nordostasien.

Det är i alla fall vem jag var då. Och nog också vem jag är idag. För som jag hade skrivit i en annan presentation jag hittade: ”Jag är jag, och förändras varje dag. Ibland till det bättre, ibland till det sämre (även om jag vill tro att det förstnämnda sker oftare än det sistnämnda)”. För så är det, man förändras varje dag, men trots allt detta ska jag nu då ändå göra ett försök.

Jag heter Carl Olov Daniel Carlsson. Mina föräldrar, som jag på senare år upptäckt att jag är ganska lik ändå, heter Carl Olov (see what they did there?) och Magdalena, men mer om dom i ett senare inlägg. Jag är nio år yngre än systrami, sju år yngre än storebror och elva år äldre än lillebror och räknas därför som ”ensambarn” om man tror på att vem man är i syskonskaran definierar vem man är. Jag är också uppväxt i kyrkan hemma, vilket vissa säkert skulle säga hjärntvättade mig till att bli kristen, och även om det ligger nog något i det så är jag ändå glad att mina föräldrar har hjälpt mig till min tro.

För jag är en ganska filosofisk människa och funderade över ganska mycket som liten, om allt möjligt mellan livet och döden (faktiskt), något som jag fortsatt med som äldre, fast i mindre skala då mycket vid första anblicken verkar ha blivit utfilosoferat vid det här laget. Jag gillar också logik och logiska resonemang, har till exempel alltid tyckt om matten i skolan, och älskade ”problemlösningsuppgifterna” på grundskolan eftersom dom faktiskt fick mig att tänka. På grund av detta och min kyrkliga uppväxt har jag sakta också växt upp till en relativt logisk och strukturerad tro, något jag tror hade varit svårt att hitta till om jag inte växt upp i kyrkan.

Det är nog också intresset för det logiska och dessutom tekniska som sedan fått mig att stanna på min nuvarande utbildning. ”Civilingenjör i Teknisk Fysik och Elektroteknik” (fast vi kallar det vanligtvis bara ”Y”), där jag nu läser en Master i System on Chip. Men det var inte det som fick in mig på den, det gjorde intresset för Nordostasien. För på något vis hittade jag för en fem år sedan (snart i alla fall) en hemsida som påstod att Linköpings Universitet hade kurser i Japanska och Kinesiska, och efter lite funderingar fram och tillbaka så bestämde jag mig för att försöka lära mig Kinesiska (mandarin). Vilket ju har gått sådär, men ändå, jag har överlevt ett år där borta på andra sidan jorden, så helt chanslös är jag inte.

Dessutom har jag ju fastnat för mitt älskade Linköping där jag bor i just nu. För både staden och människorna som bor här passar mig perfekt. Det är en lagom stor stad, där man med frihetsredskapet cykel kan ta sig överallt, utan att det ska behöva ta någon längre tid. Och när det gäller människorna så får jag väl säga att medan det finns många trevliga människor i den här staden, så bygger en del av kärleken till Linköping på att det här finns människor som jag känner att jag kan vara mig själv runt. En del av dessa har till och med förståelse för att jag mest gillar att umgås i små grupper, eftersom jag inte vill missa någon, då det är alldeles för enkelt gjort när man är många.

Dessutom älskar jag musik. Nästan alltid när jag går någonstans eller gör något icke-ljudskapande hemma (som att plugga) så gör jag det med musik i öronen. Vad det är för musik varierar däremot, men ändå mest mellan alternativ rock, indie-rock, post-hardcore och filmmusik. Speciellt på sista tiden har det blivit mycket filmmusik då den passar utmärkt att promenera till när cykeln är trasig. Jag gillar också att sjunga, men av tidsbrist och intrumentbrist har det dock inte blivit så mycket av det dom senaste åren, så jag sjunger nuförtiden bara lovsånger i kyrkan och nynnar med i skivorna hemma när ingen hör.

Jag tror att det var det viktigaste om mig, utan att bli för allt för långdragen, så här tänkte jag avsluta, men inte med ett definitivt avslut. För det jag presenterat hittills är bara vem jag varit och vem jag är, och det finns en sak kvar, vem jag vill bli. För jag drömmer ändå om det, om vad jag vill bli, eller snarare om hur jag vill bli, och har då och då även satt ord på detta. För några år sedan var orden ”ridderlighet, ärlighet och ingen avundsjuka”, när jag gav mina nyårslöften tyst för mig själv. Men idag tror jag dom är ”varmhjärtad, ärlig och omtänksam”. Så om ni i framtiden hör någon nämna just dom orden mig, då vet ni att jag har lyckats. Tack för mig.

Och för er som tröttnade någonstans i mitten och tänkte kolla efter om det i alla fall slutade intressant har jag bara en sak att säga. Ni missade inget, för när allt kommer omkring är jag bara en kristen filosofisk indierock-wannabe med intresse för elektronik och Nordostasien.

30 Dagar

Ja. Det var ett tag sen jag skrev något här på bloggen…

Har funderat på vad man ska göra av den här bloggen egentligen. Det stora äventyret i mitt liv (hittils) är över. Jag är hemma från Taiwan och pluggar på i Linköping igen. Så vad jag egentligen borde är väl att gå tillbaka till som det var innan jag åkte till Taiwan. Tyvärr var jag ganska dålig på att skriva då så i så fall innebär det att jag i princip skulle kunna lägga ner bloggen här och nu.

Men det vill jag inte så jag tänkte tvinga mig att skriva lite. Så jag tänkte haka på en 30-dagars-utmaning jag hittade hos internetlegenden Mymlan (om ni har twitter, följ henne, hon är intressant). Dock är jag ju inte helt säker på att jag kommer kunna skriva varje dag i 30 dagar, med tentor och julfiranden och sånt, men jag ska göra ett försök. Och blir jag försenad en dag då och då så får det väl gå, men inte mycket mer än så hoppas jag inte att det blir.

I alla fall, temana är följande (översatta till svenska):

Dag 01 – Introducera dig själv
Dag 02 – Din första kärlek
Dag 03 – Dina föräldrar
Dag 04 – Vad du åt idag
Dag 05 – Din definition av kärlek
Dag 06 – Din dag
Dag 07 – Din bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Din tro
Dag 10 – Vad du hade på dig idag
Dag 11 – Dina syskon
Dag 12 – Vad som finns i din väska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad du hade på dig idag Vad du har på ditt skrivbord
Dag 15 – Dina drömmar
Dag 16 – Din första kyss
Dag 17 – Ditt bästa minne
Dag 18 – Din bästa födelsedag
Dag 19 – Någoting du ångrar
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Något som gör dig upprörd
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – Ett första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Din strävan

Day 30 – Ett sista ögonblick

Första inlägget kommer idag eller imorgon, beroende på när jag får tid.
Tills dess, lev väl.

Hemma

Jag vet att man inte ska be om ursäkt för saker man inte gjort, speciellt inte oskrivna blogginlägg. Men jag måste be om ursäkt för att jag inte gjort något avslut på mitt utbytesår förrän nu. Jag har helt enkelt släppt bloggen nu första veckorna på hemmaplan för slappande och uppackande.

Men nu ska jag väl knyta ihop det lite. För nu är jag som sagt hemma och det mesta är avklarat. Till och med uppackningen av väskorna (även om oroväckande mycket bara bytte plats från väskorna till mina skrivbordslådor, temporärt i alla fall). Så nu är det väl dags och ta itu med detta inlägget och senare också sortera igenom mina kort från senaste halvåret.

Men för att göra lite avslut på studiebiten så är jag ganska nöjd efter det här året. Vad jag vet har jag klarat alla kurser jag i slutet satsade på, så det är skönt, även om det ”bara” blev fem kurser den här terminen och inte sex (eller sju) som planerat och som hade varit bra. Menmen, jag har gjort vad jag kunnat. Så nu väntar jag bara på att LiU får Transcript:et skickat till dom så jag kan få det och se vad kurserna slutade på.

Tills dess så skriver jag i sakta mak på mina papper om tillgodoräkning. Ganska tråkiga papper måste jag säga, och jag skäms över hur mycket svengelska det är under punkten ”Vad har du lärt dig i kursen” då jag bara kan uttrycken på engelska och ibland gör direktöversättningar som känns lite småkonstiga. Dessutom är det svårt att ge ett omdöme på kurser som så beror mycket mer på vem som är examinator än vad kurskoden är när dom inte ens frågar om lärarens namn (fast det har jag ändrat på). Men jag tror väl ändå jag får börja 4:an i höst ^^.

Var uppe i Linköping häromhelgen också, vilket kändes väldigt bra. Har saknat staden och även om folk börjar flytta bort från stan finns det ju fortfarande många vänner kvar, så det känns bra att komma tillbaka i höst. Kunde dock inte kolla på min lägenhet på Vallavägen då den föregående hyresgästen fortfarande bor där och jag kom på det lite sent, menmen, den ska vara bra enligt Kristofer. Så om knappt en månad flyttar jag in där med.

Aja, det får nog vara allt för nu. Det dyker kanske upp något mer inlägg när jag skrivit mina personliga omdömena på kurserna och lagt upp dom här på hemsidan, men jag känner inte så stor stress över att göra det då det bara är I:are som åter till NTHU nästa år, men om någon har en annan åsikt så får den gärna säga till.
Sen kanske det dyker upp lite fotoinlägg också, från mina kortare och lite längre utflykter, men då måste ju bilderna sorteras först.

Tills dess, Zaijian.