För några år sedan hade jag en spellista vid namn ”sånger att förstöra mitt liv med”. Den fanns bara i mitt huvud och bestod bara av två låtar, och ingen av låtarna var nog nån låt jag kunde förstöra mitt liv med, inte just då i alla fall, och listans namn var nog mest en referens till Project 86’s Songs to Burn Your Bridges By [en.wikipedia.org] (en skiva jag aldrig lyssnat så mycket på, gillar mest namnet).
Dom två låtarna som fanns i min mentala lista var hursomhelst Evanescence’s My Immortal [youtube.com] och Emery’s As Your Voice Fades. Två låtar, som i alla fall i min personliga tolkning, handlar om personer som ”dött i förtid”. Och där föll det väl lite, för ingen av låtarna påverkade mig ändå eftersom jag inte hade någon relation till scenariot, inte direkt i alla fall, så dom var snarare ”sånger att förstöra mitt liv med (om någon av mina vänner skulle gå och dö)”, lite krasst men så var det i alla fall. Kanske en av anledningarna till varför listan glömdes bort.
Tills häromdagen, då jag tittandes på Chuck hörde en kort bit av en låt jag aldrig hört innan men som ändå fångade mitt intresse. Så jag kollade upp vad låten och artisten hette och det visade sig vara The Antlers med sin låt Kettering [youtube.com], en ganska enkel med skör låt på något vis. Så jag kollade upp skivan låten är från, Hospice [en.wikipedia.org], och förstod att det var något av ett konceptalbum [sv.wikipedia.org] om en vårdare på ett hospice och hans cancerpatient.
Då jag gillar konceptalbum så lyssnade jag igenom albumet häromdagen, och kollade även runt lite på nätet på hur andra tolkade albumets texter och upptäckte två saker, 1) hela albumet är väldigt melankoliskt, både i ton och text och 2) texterna på albumet är alla minst dubbelbottnade (om inte lite mer ibland), och efter en genomlyssning så insåg jag att det räckte där. Även om jag inte känner igen mig i texterna, oavsett tolkning, så blir det bara för mycket ändå, vilket är en skrämmande känsla, att någon kan pricka så rätt utan att relatera till någon slags igenkänning.
Så nu har jag väl hittat mina sånger att förstöra mitt liv med, och jag kommer nog undvika dom i framtiden tror jag. Så från nu framåt blir det nog bara Kettering då och då, för jag vet inte om jag klarar mer faktiskt. Men jag rekommenderar ändå att lyssna igenom albumet en gång, gärna med texterna [antlersmusic.com] bredvid.