Dag 7: Din bästa vän

Okej, ”ännu” ett lite känsligt ämne. Men jag har ju lovat mig själv att vara ärlig, så jag får väl ta och hålla det löftet. Fast å andra sidan så borde jag inte såra någon, för jag kommer ju varken hänga ut någon, lyfta upp någon eller glömma någon i det här inlägget (hoppas jag).

Jag har ingen bästa vän idag. Jag har många bra vänner, och vissa kanske kan klassas som bättre vänner. Men någon ensam bästa vän har jag inte. Fast så har det ju inte alltid varit. När jag var liten hade jag ju självklart bästa vänner, under lågstadiet var det Emil, som då var min favorit att leka med, och på mellanstadiet någonstans blev min bästa vän Erik efter att vi hittat varandra och upptäckt att vi hade gemensamma intressen, eller ja, vi gillade TV-spel båda två. Sedan på senare högstadiet/gymnasiet så hittade jag Petter.

Petter är nog den personen som jag idag skulle kalla för min före detta bästa vän, eller det kanske låter bättre med min bästa vän hittills. Med det menar jag att han är den siste och ”bäste” av mina bästa vänner. På gymnasiet när vi hängde som mest kunde vi prata om allt, nästan, och han var en sådan där person jag gillade att umgås med. Någonstans i slutet av tonåren gled vi dock ifrån varandra, eller han växte nog ifrån mig tror jag. Jag tog det ganska hårt just då, eftersom jag förlorade min då viktigaste vän.

Jag försökte därefter ett tag att hitta en ny bästa vän, men det gick inget vidare faktiskt, mycket eftersom jag vid den här tiden hade flyttat till Betel i Stockholm, och året därefter flyttade till Linköping, och det tar tid att lära känna nya personer, i alla fall så väl att man litar på varandra, vilket jag tycker är viktigt i en djupare vänskap. Och ska jag vara ärlig har jag faktiskt fortfarande inte hittat en ny bästa vän, men jag har vid det här laget insett att jag nog inte kommer att hitta en bästa vän igen, i all fall inte någon som blir min bästa vän på samma sätt som Petter var.

Idag har jag istället många bättre vänner. Vissa vänner är personer jag litar på och vågar svara hur jag verkligen mår innerst inne när dom frågar, andra vänner kan jag prata om annat personligt med, som vem jag gillar just nu (det ni) med mera, andra gillar jag bara att umgås med eftersom jag känner att jag kan vara mig själv tillsammans med dom och andra umgås jag med eftersom vi delar intressen och hobbies. Eller många vänner återfinns i många av kategorierna, men jag har ingen som täcker in allt, än så långe i alla fall. Det positiva med detta är att jag kan umgås med många olika människor, och uppskatta det. Dessutom är det ju en bra försvarsåtgärd, att inte bero på en enda person.

Så: Jag har ingen bästa vän. Jag har istället många bättre vänner som jag umgås med och trivs med på olika vis. En dag kanske jag hittar en bästa vän igen, kanske är det någon jag idag kallar bättre vän eller så kommer det kanske att vara en framtida flickvän (om jag hittar en sådan någon gång), men oavsett hur det kommer att bli, är jag för närvarande väldigt nöjd med att för närvarande inte ha en enda bästa vän, utan i stället ha många bättre vänner. För jag älskar er alla, lika mycket som om ni vore min bästa vän allihop. Så är det.

Ps. Och för er som undrar så är inte Petter helt ute ur mitt liv, just nu skulle han absolut platsa som en av mina bättre vänner, men han får allt dela platsen med flera nuförtiden.

Pps. Om det här lite osammanhängande och konstigt så får ni ursäkta. Jag är trött efter dagens tentaskrivande och julklappsköpande, så om något är oklart får ni fråga.