Soilheart.com

Andra första veckan

Ja, då är jag “klar” med min andra första vecka här på Taiwan.

Har varit lite småstressande och så men allt som allt känns det ganska bra. Har kollat runt på lite kurser som jag behöver och som är på mandarin (för att uppfylla allas vårat älskade 30-poängskrav) och hittat några vettiga kurser i alla fall. Sen blir det två kurser på engelska också, en som var planerad och en som jag bytte från mandarin till engelska, men mer om det längre ned.

Jag tänkte nämligen ta det i ordning (pedantisk som jag är). För allt började i måndags när jag lite smånervös inför en ny termin vaknade upp pigg av nyfikenhet/nervöshet klockan åtta, vilket är väldigt tidigt jämfört mot när jag gick förra veckan. Efter en 7-11 frukost så blev det min första föreläsning i Statistik II, ganska trevlig lärare som pratade ganska lugn och bra kinesiska, vilket gjorde att jag kunde snappa upp lite ord. Han var dessutom helt OK med att jag tog kursen trots bristande kinesiskakunskaper, så den kursen spikades direkt.

Därefter började monstermåndagseftermiddagen med kurser 13-18. Först Introduktion i Integrerade Digitala Kretsar, vilket helt enkelt är länken mellan mikroelektroniken och digitaltekniken. Kursen verkade ganska komplicerad och läraren var lite småambivalent till att låta mig ta kursen, men verkade ändå positiv, t.ex. så fick jag göra slutarbetet på engelska, tror jag. Efter det lunkade jag över till computerscience-delen av min byggnad och lyssnade på en lärare babbla på kinesiska om Datornätverk, vilket inte verkade jättesvårt. Läraren var dessutom väldigt på och sa att det inte var några problem att ta kursen med endast engelskakunskaper.

Därefter gick jag på Datastrukturer på EE och även om läraren verkade lite småosäker på om han ville ha mig på hans kurs så verkade det tillslut som att det skulle gå, även om han senaste lektionen vänligt påpekade att kursen fanns på computer science på engelska, varvid jag förklarade att jag hade en annan lektion på den tiden och fick ett förstående jakande till svar. I och med slutet på datastrukturskursen så var också måndagen slut, och jag gick till fengyun/風雲 och åt kvällsmat med Rocky . Trevligt och roligt att träffa honom och se hur hans måndag hade varit.

Sen kom tisdagen med sin Modern Fysik klockan åtta på morgen, nästan oheligt tidigt men jag var ju halvt beredd på det eftersom kursen hade legat där även förra terminen. Verkade lite svårare ämnen den här terminen (Schrödingers ekvation huvudsakligen) men det ska nog gå bra det med. Därefter gick jag på en kurs jag själv varit lite osäker på, Reglerteknik; osäker eftersom jag gärna velat läsa den i Linköping. Men efter en bra förstaföreläsning, en bra föreläsare och alla fyra I3:orna på samma kurs så bestämde jag mig för att ta den här ändå, och eftersom tisdagseftermiddagen verkar bli “självstudietid” (säger inte ledig) så var dom nya kurserna över för den dagen.

På onsdagen hade jag sedan två nya kurser på schemat. Först en annan kurs i integrerade digitala kretsar, som jag ganska snart bestämde mig för att strunta i då föreläsaren pratade väldigt fort, hade halvbra slides och tog en 15 minuter av första föreläsningen för att visa bilder från en konferens han hade varit på i Grekland, varav tio minuter av dom var rena semesterbilder. Sedan efter lunch hade jag min viktigaste kurs denna terminen, Signaler och System, en kurs jag borde tagit på kinesiska förra terminen men inte vågade av ren osäkerhet, vilket jag ångrar nu eftersom jag måste ta del två hemma i Sverige.

Men åter till föreläsningen här; det första jag gjorde var att fråga läraren om jag var i rätt klassrum, eftersom kursen går på kinesiska och engelska samtidigt i två klassrum bredvid varandra, och visst var jag rätt. Så jag satte mig ned då en trevlig tjej påpekade att kursen var på kinesiska och inte engelska, varvid jag svarade “Jag vet, jag behöver bättra på min hörförståelse” och fick svaret, “Okej, men ibland förstår inte ens vi vad läraren säger”. Efter lite frågor från samma tjej på kinesiska om hemland och skola och så så började föreläsningen och jag förstod vad hon menade. Läraren hade talfel, möjligtvis någon form av läspning, så jag förstod verkligen inte vad han pratade om på kinesiska.

Så på den följande rasten bytte jag klassrum till den engelska kursen och då föreläsaren verkade både bättre och pratade på engelska bestämde jag mig att klara av kursen var viktigare än att ta den på kinesiska, även om det äventyrar mitt ‘i’, så jag pratade lite med läraren och bestämde mig för att ta kursen på engelska. Där tog också mina nya kurser slut, nu har jag dock kollat lite på Introduktion till Integrerade Analoga Kretsar och Praktisk Kinesiska IV, och medan den första kursen verkar lite för hög arbetsbörda så ska jag i alla fall prata med läraren och kinesiskakursen ska jag nog ta även om det kommer innebära långa löpturer mellan universiteten.

Japp, det var det… nu ska jag nog kolla vidare på mina kort och gallra vidare så kan ladda upp några nån gång. Få se om det blir ikväll eller ej, måste ut och springa ikväll också, har skjutit på det allt för längre nu.

/Daniel i Taiwan, landet där Vanilla Coke fortfarande säljs.

En (inte) helt vanlig ledig dag

Jepp. Idag har varit en (inte) helt vanlig ledig dag på Taiwan och eftersom jag vet att alternativet “Mer korta inlägg, typ vad som hänt en vanlig dag innan du lägger dig.” för närvarande ligger högst i omröstningen till höger, som sannolikt inte rört något på sig senaste månaderna, så tänkte jag försöka mig på att skriva ett sådant inlägg.

Dock kan jag ju inte göra det som vanliga människor skulle göra utan jag tänkte först sammanfatta dagen med några små klokheter jag kommit fram till under dagen för att sedan gå igenom dagen och stoppa in dom en och en där dom passar.

Dagens klokheter är:

Om man har svårt att gå upp på morgonen i vanliga fall blir det inte bättre när man är ledig och har 13 grader i rummet.
Sjögräs är INTE mat, inte människomat i alla fall, speciellt inte tillsammans med söta saker, som eggsushi.
Att köpa en ny penna bara för att man hört mycket gott om den, en ny anteckningsbok för att den ser snygg ut och en bunt Cahiers för att “dom var ju inte så dyra för att vara Moleskine” för att sedan gå och köpa en latte på Starbucks får en att känna sig lite som en amerikansk författarstereotyp.
Man kan inte kalla en stad för “sin” förrän man gått runt ösregn och letat efter en affär som “jag tror jag såg här en gång när jag åkte förbi”.
Det finns svart te, alltså SVART te, och det är verkligen inte gott alls.
Man kan inte kalla en stad för “sin” förrän man en dunkel kväll i regn och rusk väljer att ta en “genväg”, “för det är väl här bussen brukar åka?”.

Okej. För att börja från början:

Trots att jag gick och la mig tidigt igår så kom jag ändå inte upp efter 8 timmars sömn i morse. Jag tror att första klokheten (klokhet nummer ett) ovan ganska bra sammanfattar varför. Det är nämligen halvt omöjligt att tvinga sig upp ur sängen klockan 8 på morgonen när man vet att det enda som väntar på en är en kall frukost och ett iskallt stengolv (även om jag nu äntligen har ett par tofflor, tack Lotta).

Därför blev det som vanligt en slömorgon vilken jag dock fick avsluta vid 12 eftersom mina fingrar vid det laget började bli så kalla att jag behövde vantar, och vad kan man hitta på inomhus då? Så jag gick helt enkelt till Sushi-express och åt lunch. Blev dock mäkta besviken då dom helt utan förvarning hade börjat vira sjögräs runt dom söta eggsushibitarna (min systra hade visst rätt) och dessutom minskat mängden till två bitar istället för tre, vilket gjorde dom knappt ätliga och dessutom mindre sött, både i söthet och mängd, vilket inte är inte okej (klokhet nummer två).

Därefter kände jag att jag inte hade någon större anledning att återvända till rummet, jag hade inget där hitta på ändå. Så jag hoppade på första bästa buss, som kom efter en 20 minuter väntan, till downtown Hsinchu för att kolla runt lite. Gick bland annat till “alltialloaffären” som min syster så klokt kallade den där jag äntligen hittade dom undangömda Sliccipennorna och bara för att så köpte jag en svart 0.4mm, så nu har jag en fin samling pennor, vilket ju inte är så speciellt som det låter eftersom dom alla är väldigt billiga och ganska enkla att hitta här.

Efter det gick jag till den lokala eslite’n (bokaffär) och kollade runt lite där. Hittade ingen intressant bok tyvärr, eller kanske tack och lov, men hittade en ganska snygg och trevlig anteckningsbok och eftersom min förra anteckningsbok nog bor i Hong Kong just nu så passade jag på och köpa den tillsammans med några Cahiers, eftersom jag ville testa om Moleskineanteckningsböcker är värda sitt pris. Med mina nya anteckningstillbehör i väskan gick jag sedan och köpte en Vaniljlatte och började nästan känna mig som en hipp amerikansk författare (klokhet nummer tre).

Eftersom jag fortfarande inte hade någon anledning att åka hem bestämde jag mig för att leta upp det den lokala Shinkong Mitsukoshin/新光三越 (varuhus, typ NK) som jag hade sett skylten på från tåget en gång (klokhet nummer fyra). Gick ganska bra hitta dit faktiskt, även om jag inte hittade något direkt intressant i varuhuset, eller det fanns lite snygga kläder men ingen jag verkligen fastande för. Passade däremot på att äta min kvällsmat där, helt vanliga nötköttsnudlar, och dricka ett väldigt konstigt helsvart te, som jag tyvärr inte minns namnet på såhär i efterhand (klokhet nummer fem).

Därefter kände jag mig dock redo att åka hem och försöka torka lite, i mitt nu 14 grader varma rum, och efter att ha tagit en genväg, som kanske inte var en genväg ändå inte en senväg (klokhet nummer sex), så satte jag mig på bussen och åkte hem.

Ja, så går en (inte) helt vanlig ledig dag på Taiwan till. Hoppas ni också har haft en intressant och bra dag.

Döda veckan

Som jag skrev för några veckor sen så är den döda veckan egentligen namnet i USA på veckan innan sluttentorna på universitet börjar. Namnet skulle dock nästan passa bättre på hur det är på ett taiwanesiskt universitet veckan efter det kinesiska nyåret, för när jag dom senaste dagarna har gått runt på campusområdet så har det mest varit mörkt, nedstängt och nästan helt folktomt.

Men jag förfaller inte helt trots detta. I lördags bjöd skolan 25 utbytesstudenter* på middag, så vi inte skulle känna oss helt ensamma på kinesiska nyårsafton, vilket var väldigt trevligt. Lärde känna en nyanländ japansk “Assistant Professor” och två malaysiska-kinesiska utbytesstudenter som var väldigt trevliga och roliga och prata med. Detta gjorde dock att jag i söndags inte gjorde så mycket mer än sov, åt nudlar, läste lite bok och spelade lite spel (Shadow of Destiny/Memories, mycket bra spel).

Nu i början av veckan har jag dock gjort lite mera. Till exempel har jag faktiskt gett mig ut på luncherna och gått och ätit mat på dom få restaurangerna utanför campus som har öppet trots semestertiderna. I måndags var jag också och handlade på A-mart och idag gick jag till kameraaffären, som var öppen och fullt bemannad trots semestertiderna, och köpte min Gorillapod med Manfrottohuvud, så nu ska jag bara lära mig använda det/dom så kan det nog bli lite roliga bilder. Dom hade däremot sålt slut på sina SB-600, så födelsedagspresenten får vänta.

På kvällarna har jag dock inte gjort lika mycket. Förutom att ätit underbart gott bröd, ja precis det brödet du gillade mamma, med ko-ost**, gallrat gamla bilder, som snart förhoppningsvis kommer upp här på hemsidan, och ätit egenkokad pasta för första gången på ett halvår har jag mest suttit framför datorn och inte gjort något direkt vettigt. Har några gånger tänkt mig att ge mig ut och springa men förkylningen och/eller regnet har effektivt satt stopp för sådana planer. Men har i alla fall hunnit se två filmer eftersom jag i söndags fick ett riktigt sug att se en riktigt bra/djup/tänkvärd film.

Så jag letade reda på Before Sunrise och Before Sunset, två filmer jag har hört mycket gott om men inte har tagit mig tid att leta reda på och inte känt att jag har haft något vidare tålamod att titta på förrän nu. Så jag började med första filmen, Before Sunrise, i söndags kväll, vilket passade väldigt bra eftersom det var Alla Hjärtans Dag och filmen absolut kan klassas som en romantisk film, för att sedan fortsätta med andra filmen, Before Sunset, igårkväll, efter att med en otrolig viljestyrka motstått tankarna om att se den efter den första (vilken jag var klar med 23:30 på kvällen).

Vet inte vad jag kan säga om filmerna. Kortfattat är första filmen en riktigt gullig och romantisk film som alla ~23 år (ungefär som karaktärerna) borde se, i alla fall om man som mig tror på och gillar långa diskussioner om ditt och datt. Andra filmen bör man också se, men undra om man inte ska vänta ett tag med att se den, antingen en månad eller kanske till och med nio år (som är tidskillnaden mellan filmerna). Detta är lite tråkigt eftersom den andra filmen egentligen känns mer äkta och mindre filmlik, vilket faktiskt är bra, men ändå kräver att man sett första filmen, och helt för ett litet tag sen. Oavsett var det två servärda filmer.

Nu ska jag nog dock gå och lägga mig i min säng och läsa lite bok igen, för jag tror inte att mina fingrar står ut att knappa på ett tangentbord så länge till, 14 grader är lite för kallt för bara fingrar.

Haré!

*25 stycken på grund av “budgetskäl”, vilket jag kan förstå eftersom det var en ät så mycket du bara kan-restaurang.

**Ko-ost finns i smörpaket här, kan inte bli mycket bättre.

Ledig på Taiwan

Jepp, nu är jag helledig och på Taiwan.

Med det första menar jag att jag nu inte har något inplanerat innan skolstart den 22:a. Till en början såhär känns ganska skönt, jag är lite småförkyld men det är vårväder och jag är ledig och då känns det nästan som att livet inte kan bli bättre. Men jag vet samtidigt att jag kommer krypa på väggarna av ensamhet om bara några dagar, speciellt eftersom jag spenderat dom senaste fyra veckorna lite drygt i sällskap med olika delar av familjen.

För precis efter tentaperioden var slut kom mammapappasamuel och gjorde mig sällskap här på Taiwan. Detta ledde till en ganska lugn semester där vi utforskade närområdet, det vill säga Hsinchu, Taipei och ett “litet ställe” vid namn Yingge/鶯歌. När dom hade varit här en fyra-fem dagar kom också systra, som sedan stannade kvar när väl mammapappasamuel åkte hem efter ytterligare en två-tre dagar.

Därefter åkte jag och systra på vår Kinaturne vilken inbegrep Hong Kong, Shanghai och Beijing. Den innehöll dessutom också förkyldningar som varierade i typ, symptom och offer. Men allt som allt blev det två helsköna veckor som där jag fick se mycket och jag har nu många bilder som jag nu måste sortera, både på datorn och mentalt.

Lite mer info om resan kommer kanske, funderar på att göra en kort resume med inlägg för varje destination på Kinaresan eftersom jag är ledig och inte har något bättre för mig. Men jag vill inte lova något, vet hur dålig jag är på att hålla löften om bloggposter. Men bilder borde i alla fall komma senare.

Nu ska jag äta nudlar och varva ned lite. Imorgon är det fredag och jag har inte en aning om vad jag ska hitta på.

Början på slutet

Tror det här kommer bli ett kort(are) inlägg för en gångs skull.

Idag hade jag min första sluttenta. Den var i Modern Fysik och även om jag inte hade pluggat så mycket jag borde, som vanligt, så kändes det ändå som att jag hade koll på det mesta, och det var ju en “open book” tenta, d.v.s. man fick använda boken så om ja hade missat något kunde jag ju kolla upp det. Så jag gick till tentan och kände mig ganska laddad ändå. Kom fram och satte mig och TA’n gav mig tentan och jag började direkt. Första uppgiften gjorde jag mycket grundligt tills jag insåg att det hade gått 20-25 minuter så jag gjorde snabbt färdigt den och gick vidare till nästa uppgift.

Efter att ha gjort en 4-5 uppgifter på första bladet som innehöll 6 uppgifter så började klockan närma sig nio och plötsligt sa TA’n att tentan bara var till 9:50 och inte till 10:00 som jag trodde, även om han tog tillbaka detta uttalande senare när han såg att vi behövde mer tid, vilket skulle innebära förlorade värdefulla minuter. Så jag kollade snabbt på andra bladet på tentan och såg att det var 6 till uppgifter på det! 12 uppgifter på 2 timmar! Ungefär där drabbades jag av en sjuk stress och nästan lite panik, men tackolov hade jag ändå huvudet med mig så jag kollade snabbt in vilka uppgifter som verkade som att jag kunde och kunde klara av snabbt och enkelt och började göra dom.

Så efter två timmar hade jag svarat på 10 av 12 uppgifter, tror jag, det var lite oklart sista minutrarna över vad jag gjorde och inte gjorde egentligen. Få se hur mycket av det som är rätt däremot, för även om jag tycker att jag fick ganska bra svar på det mesta men så vet jag inte riktigt. Dessutom är sabbade detta min tidigare plan att efter tentan gå hem och vila lite innan lunch för att därefter ta tag i programmeringsplugget efter lunch, detta eftersom jag nu var helt skakig och helt uppe i varv av stressen jag hade känt på tentan.

Nu är jag dock nervarvad och snart är det lunch, vilken jag tänkte förtära med Rocky, för att prata av mig lite om det här med Taiwanesiska tentor bland annat. Det är skönt att ha fler svenskar här man kan prata av sig lite med faktiskt. Därefter blir det lite programmeringsplugg, vilket borde vara ganska enkelt eftersom det är den kursen jag har enklast för, och kanske lite annat plugg, för efter programmeringstentan imorgon är det 3 tentor på måndag och en på tisdag som gäller. Även om det bara är en av måndagstentorna och tisdagstentan som jag tror kommer bli en större utmaning.

Hoppas ni har har haft/får en trevligare fredagsförmiddag och en roligare helg.

Nyår och Döda Veckan

Japp, förra veckan var det nyår. Det märktes på att jag hade en extra dag att slänga bort på att göra ingenting eftersom jag inte hittade någon pluggförmåga någonstans.

Fast före det var jag på nyårsdagen och kollade på film med Michael, en av kineserna i den engelska församlingen som jag går till här på Taiwan. Men före det så skippade jag programmeringslektionen på morgonen och skrev min mest stressade dugga i mikroelektroniken någonsin, jag skrev och skrev och skrev och blev bara klar med 2 av 3 uppgifter på en 25 minuter (som borde varit 30 om inte läraren dragit över). Men efter duggan och en lunch så gick jag till fysikinstutionen och träffade Mike varvid vi gick och köpte lite biogott på 7-11, bland annat chokladpopcorn, och hoppade på hans moped för att åka ned till stan.

Så nu har jag för första gången åkt moped på Taiwan på “riktigt”, det vill säga mer än någon minut. Var en spännande upplevelse, kan säga att när vi kom fram hade jag kramp i vänsterhanden efter att ha greppat bågen bak på mopeden konstant i en kvart (på vägen hem bytte jag hand då och då). Stället vi då hade anlänt till var “Far East”, en department store (vad heter det på svenska?) med bio och efter att ha vandrat runt lite i affären/affärerna så gick vi till biodelen för att kolla på den hypade storfilmen Avatar. Detta till ett mycket bra pris eftersom Mike hade ett gå-två-betala-för-en erbjudande på sitt kontokort så jag behövde bara betala 140 TWD (30 SEK).

Allt som allt var det en mycket pampig film och även om den klockar in på 2:40 så kändes den nästan lite kort, det är nästan så man funderar på om dom inte hade kunnat göra en trilogi av den (som alla andra storfilmer/storfilmserier). Men aja, därefter åkte vi i alla fall vidare till det traditionella kvarteret här i Hsinchu och åt nudlar med lammkött och lammköttssoppa. Maten funkade ganska bra, den ingefärskryddade soppan dög bra till att mildra smaken från dom starka nudlarna, som dom kinesiska ägarna till restaurangen bara hade lagt “litegrann” röd chili i.

Därefter åkte vi tillbaka till skolan och efter att inte fått något svar på Andrew på Koininia om hur länge deras nyårsfirande höll på stannade jag kvar i rummet och plockade lite och tog det allmänt lugnt (som vanligt antar jag). Fick dessutom lite till att göra då jag lyckades ta bort lite temafiler här på hemsidan vilket innebar att framsidan och fotosidan försvann ett litet tag, men det ska vara fixat nu (förutom arkivsidan som nu är standardsidan). Gick också ut och såg skolans fyrverkerier vid tolvslaget, eller ja, fyrverkerierna från skolans nyårsfest som jag såg reklamen för först senare, vilka väl inte var jättepampiga men i alla fall något.

Därefter började dom tre dagarna som borde innehållit modern fysik-plugg och mikroelektronikläxläsning, men som sagt så förlorade jag som vanligt min pluggförmåga, men jag tror jag börjar hitta den nu så det här ska nog gå vägen, även på modern fysik-tentan som är på fredag. Det är ju trots allt “Döda Veckan” nu, som min programmeringslärare sa till oss att veckan innan sista veckan (då “alla” finals är) kallas borta i staterna, så jag borde väl få tid att plugga dom närmaste dagarna.

Det var nog det… eller ja, min rumskamrat är utskriven från sjukhuset nu, men har temporärt flyttat in i ett rum på bottenvåningen, har dock inte sett honom än även om han har varit uppe i rummet (hans dator står och “dönar”), kanske borde titta förbi i morgon.

Hoppas ni alla hade en trevlig nyårsafton! Och hoppas ni får ett välsignat nytt år!

Jasså Jul?

All credit för titeln går till Galenskaparna och After Shave. Deras julskiva Jasså Jul? [spotify.com] kan man nästan till och med lyssna på nu efter jul, i alla fall Nya Julevangeliet [spotify.com].

Nu gäller ju inte titeln länge eftersom julen nu har kommit och passerat och under denna tiden har jag faktiskt har märkt av lite julkänsla. Men titeln stämde väldigt väl dagarna före jul då jag inte hade någon julkänsla alls, hade inte ens fått idén att lyssna på någon julskiva, förrän typ 23:e då jag hittade “Jasså Jul?” på spotify.

Saknaden av julkänsla hade nämligen inte fyllts alls av julfesten för oss ubytesstudenter den 18:e, vilken kanske inte var världens bästa fest, men jag tycker däremot inte som I:arna att det var helt bortkastad tid. Kvällen kan enkelt sammanfattas av att jag träffade lite nytt folk och pratade lite med människor jag sett och bara hälsat på innan, kollade på dansande och dramatiserande Taiwaneser, åt några olika sorters mat och lyssnade på en kille som i en halvtimma skämtade ganska grovt om Tiger Woods otrohet. Det där med att träffa människor är väl också egentligen är meningen med “festerna” här, så att vi utbytesstudenter ska lära känna varandra bättre så att man inte känner sig helt ensam. (Foton från kvällen återfinns under fotofliken).

Under juldagarna (24 – 26) infann sig lite julkänsla sig då jag var på Koinonias Julfirande och också Koininias Julfest (två olika saker). Det först nämnda var på julaftons kväll, alltså i torsdags, och var i huvudsak ett möte/show med lite jullovsång, sketch/drama och vittnesbörd av Dino (en av dom coolaste Taiwaneserna på Koininia minst sagt). Därefter var det charader/pictionary/dylikt i lag och på något sätt vann laget jag var med i, vilket ledde till att jag nu har en snygg “cal” t-shirt (“cal” är förkortningen för UC Berkeley, ett universitet i Kal-ifornien där Koininiafolket kommer från). Efter det var det lite sötsaker, typ små formar med grädde och frukt i, några pralinburkar och den av mig nu älskade guavan.

När väl kvällen var över så gick jag hem och sov och efter en tidig fredagsmorgon med modern fysik spenderades eftermiddagen (dvs. 12 framåt) i biblioteket görandes läxor. Observera att läxorna inte skulle vara inne förrän idag, onsdag. Nä, jag vet inte heller riktigt vad som har hänt men det verkar som att jag börjar lära mig att göra saker i tid. På fredagskvällen var det Koininias julfest som jag passade på att gå på för att fördriva tiden och träffa människor igen. “Julfest” innebar helt enkelt fler lekar, bland annat typ “om du håller med gå till det där hörnet” fast med true-or-false och påståenden och i “lag” och Cardboard Camelot, vilket jag antar är en Gracepointlek*, som helt enkelt går ut på att man i olika lag tejpar ihop en en rustning av kartong runt en person som sedan får gå igenom ett kuddgatlopp.

Efter dessa två dagar tog jag mig en välbehövlig god natts sömn och efter en lugn och skön förmiddag gick jag till min kameraaffär för att kolla lite på en mindre kameraväska. Min fotoryggsäck (Kata DR-467) är toppen, men jag vill ha något mindre och slänga över axeln när man ska till Koninia eller ner på stan. Blev väldigt vänligt bemött i affären av den engelskspråkiga tjejen som brukar hjälpa mig, som så fort hon fick syn på mig kom fram och sa “Hej. Trevligt att se dig, det var ett tag sen.”, precis så som en kund ska bemötas. Efter att ha kollat lite på väskan jag redan hade kollat ut (Crumpler 5 MDH) så beslöt jag mig för att tänka lite mer på det, bland annat för att dom bara hade växkan i grått/rött och blått/orange.

Därefter gick jag vidare till Koininas “Amerikanska speleftermiddag” men när jag kom fram dit, två timmar “för sent”, var dom nästan precis klara, dom hade bara ett jenkatorn att förstöra med en handduksboll först. Eftersom jag inte hade något bättre för mig så stannade jag ändå kvar ett tag för att hjälpa dom att plocka iordning föreläsningssalen/aulan där Koinonia hade hållit hus dom senaste dagarna. Därefter gick jag hem och tog det lugnt och skönt, precis som sig bör på Annandagen (“… eller någon annan dag” för att citera Claes Eriksson).

Sen i söndags hände det inte så mycket speciellt alls, utan då var julen helt enkelt slut. Så jag gick till biblioteket och gjorde lite mer läxor (vad händer med mig egentligen?) för att sedan gå till den lilla foodcourten precis utanför skolan för att äta lunch i en av dom lite mysigare mataffärerna där, gillar dom två som arbetar där, ägaren och en till antar jag, dom är alltid trevliga och pratar litegranna med en. Därefter gick jag till kameraaffären igen beställde min helsvarta 5 MDH som jag (läs: jag och min moder) nu hade bestämt mig för, dock “prutade” jag ner priset först med en 20 kr. Därefter tog jag en tur till Chiaoda’s bibliotek för att plugga lite mer innan jag gick hem och tog kväll. Dock blev det inte riktigt natt när jag tänkte mig.

För när jag lite över midnatt i princip var klar med allting innan sängdags utan att byta om till pyamas (läs: underställ) så knackade det på dörren. Lite konfunderad öppnade jag dörren och där stod min rumskamrats flickvän och en av hennes väninnor. Så jag släppte vänligt in dom och fick nästan direkt frågan av min rumskamrats flickvän “Har Carlos [min rumskamrat] nämnt något om att han är sjuk?”, “Eh, nej sa jag lite konfunderad”, “Jo, han slog i huvudet i fredags natt och har legat och sovit sen dess. Du kanske inte har märkt det, du kanske trodde det var en vanlig bakfylla?”, “Jo,” svarade jag “kanske det, han har ju varit illamående…”. Hade faktiskt inte ens märkt att han hade sovit så mycket ens eftersom jag hade varit iväg på olika ställen på lördagen och söndagen, men det var nog sant.

Så efter lite väntan medan flickvännen gick och pratade med Carlos vänner för att försöka klura ut vad som hade hänt så konstaterade vi, som nu inbegrep blivit flickvännen, väninnan och två av Carlos vänner, att det antagligen var en hjärnskakning (yrsel, sömnrubbningar, illamående, osv.) och att det var bästa att köra honom till sjukhuset så dom fick undersöka honom. Så efter lite övertalning, som i början bara möttes av en vägg av “mañana, mañana”, så fick vi, eller snarare dom andra, tillslut upp Carlos ur sängen och in i väninnans bil, och sen dess har jag inte sett honom eftersom det verkar som att sjukhuset ville att han skulle stanna några dagar. Så nu är jag ensam i mitt rum nån vecka, inte för att jag märker någon skillnad förutom att jag inte har en sovande rumskamrat på morgonen. Dock innebar det att att jag kom i säng mycket senare än planerat och jag har inte lyckats fånga sömnen sen dess tyvärr, men i kväll kan jag förhoppningvis lägga mig i tid.

Har dessutom nu fått min första och antagligen enda julklapp för i år (föräldrarna kommer ju inte förrän nästa år ;)). Så ett stort tack Lotta, det både värmde och fick mig att skratta högt.
Detta betyder också att det Taiwanesiska postsystemet funkar, så vill ni skicka ett kort eller något är det fritt fram. Adressen finns på “Om Daniel” sidan.

Men det var det. Hoppas ni andra har haft en härlig Jul och att nu får ett Gott Nytt År! (Både ett Gott Nyår och ett Gott Nytt År).

*Gracepoint: Församlingen i Kalifornien som står bakom dom kristna skolgrupperna på UC Berkeley och där med också Koninia Hsinchu

Att Råka Räka eller Gone Shrimping

Kolla där, två fyndiga rubriker på ett inlägg. Vad duktig jag är.
Även om det nu var en och en halv vecka sen måste jag bara skriva om när jag var och räkade (egen översättning för “shrimping”).

Förra fredagen (alltså inte den som var nu, då var jag på julfest, mer om det senare, kanske) så gick jag som vanligt på Koinonia, det vill säga den kristna skolgruppen här, och när programmet var över sa dom att “Nu ska tjejerna baka, och killarna ska [något]. Vilka killar vill följa med och [något]?”. Eftersom jag inte förstod vad dom hade sagt frågade jag Andrew och fick svaret att dom skulle åka och räka (“shrimping”) och han undrade om jag ville hänga med, och vem tackar nej till lite kvällsfiske med killgänget?

Så efter lite packningsbekymmer så åkte jag iväg med Kens bil och tre till studenter, två doktorsstudenter och en masterstudent, mot räkningsstället. Pratade på vägen lite med dom andra studenterna på engelska och försökte även med lite kinesiska, vilket gick ganska bra ändå, vissa saker förstod dom i alla fall. Och med lite hjälp av Alan och en av doktorsstudenterna som kartläsare hittade vi också tillslut till räkningsstället efter att kört förbi det två gånger. Stället var en lite större “affär” vid vägen med genomskinliga plastdraperier ut mot vägen.

Så efter att resten hade kommit så fick vi våra små små mesiga metspön, lite bete i form av miniräkor, och fick skrida till verket med att räka. Vilket helt enkelt innebar att man tog två av dom små miniräkorna, satte dom på var sin av dom två krokarna längst ut på linan, tog en stol och satte sig vid poolen, började meta och väntade på napp. Det hela var alltså som metning, men i en pool, där man vet att det finns räkor modell större. Så där satt jag, tog lite kort, pratade lite med grannarna som sig bör när man sitter och metar.

Pratade bland annat med en kille som också han hade en Nikon-kamera, fast en D5000, och som också han hade köpt en fast “normallins” veckan innan, fast han hade köpt en Sigma 30mm/1.4 istället för Nikonvarianten. Pratade också lite med Hubert och fick reda på att han faktiskt var uppväxt i USA men hade kinesiska föräldrar, från Kina och inte Taiwan då. Så jag känner ändå att jag börjar få lite koll på vilka av Koinoniafolket som kommer varifrån nu, det vill säga vilka som är amerikanska asiater och vilka som är från Taiwan ursprunglingen.

Mina två samtalspartners i grönt och randigt till vänster i bilden

Dock var även denna typ av fiske inte något för mig. För medan alla andra drog upp räka på räka så satt jag bara där och stirrade ner i det mörka vattnet utan någon fiskelyckaalls, och det slutade med att jag var en av dom två personerna som när vår tid var över inte hade fått en enda räka, hade bara fått två små löjliga krafsande av räkor som stal mitt bete. Men å andra sidan så slapp jag ju då att behöva hanskas med dom äckliga sakerna, för levande saker med en massa benpar och blött hårt skal är inte min grej.

Därefter så lades dom fångade räkorna och extraräkorna, som man kan köpa till om man är en pessimisstisk grupp som hyr stället, i grillnät för att grillas i grillugnarna som stod i delen av fiskestället som låg närmast vägen. Jag åt dock ingen räka eftersom jag inte gillar skaldjur värst mycket och eftersom dom andra sa att dom mest åt dom för att dom skulle gå åt och för att dom hade “fångat dom själva”, för “så goda vad dom inte ändå”. Därefter bar det iväg hem till skolan igen och efter lite virrande runt skolornas olika portar, som nu var stängda för natten, så kom jag tillslut hem till min säng och kunde sova.

Nanliao

Insåg precis att det var en två veckor sen jag skrev något här senast. Det har helt enkelt varit lite för mycket annat sen dess. Inte i skolan utan även på andra vis. Men whatever, nu ska jag berätta vad jag gjorde senaste helgen.

Efter rekommendation från min rumskamrat och Rocky så blev jag förrförra helgen sugen på att åka ut till Nanliao, Hsinchus hamn, och cykla den av Hsinchu Stad promotade “vackra 17-kilometerssträckan”. Dock var det ganska grått och tråkigt den helgen, så jag sköt på det till en helg med vackrare väder. Så i lördags gick jag upp efter en god natts sömn och tittade ut genom fönstret och insåg att solen sken. Visst, det var inte t-shirtvarmt, men det har det ju inte varit senaste månaden. Så efter frukosten så hoppade jag på bussen till stan (tog tvåan istället för ettan för att ta en promenad på den vilda sidan så att säga) och bytte där till buss 15 mot stranden (eller ja, hamnen om vi ska vara mer exakta).

Väl framme möttes jag av en ganska tråkig och blåsig hamn med inte så värst mycket folk. Den lokala marknaden var lite smådöd och dom flesta som var i hamnen var antingen i, eller på väg till eller ifrån, hamnens stora fiskförsäljningshall, vilken jag nu inser att jag glömde ta kort på. Men eftersom det var cykling jag var ute efter så köpte jag en korv och lite doufu till lunch och försökte därefter hitta cykeluthyrningen. Efter några “Zu zixingche zai nali?” (租自行車在哪里), eller ja, alla jag frågade trodde jag sa något om Hsichu så det var kanske inte alls det jag sa, så hittade jag äntligen till en affär där dom snabbt och enkelt plockade fram en nästan ny mountainbike till mig som jag fick hyra för 150 TWD (~33 SEK).

Därefter bar det av söderut och åh vilken känsla! Att få sitta på en skön mountainbike och bara rulla och känna vinden (som jag senare insåg var en medvind) runtomkring mig, riktigt skönt och avslappnande. Efter lite förvirring hur vägen fortsatte efter första parken var jag nu på väg mot den där konstiga väderkvarnen jag hade hört talas om. Det hände faktiskt inte så mycket på vägen ned. Jag hade kameran runt halsen mest hela tiden med kitlinsen så jag cyklade ganska lugnt framåt och stannade här och där för att ta ett foto eller två. Dom bästa fotona har jag lagt upp här på hemsidan så det är bara att klicka på foton här ovan och Nanliao. Märkte ganska snart dock att skönheten runtomkring vägen var inverst proportioneligt mot hur långt man cyklade och att ju längre man kom desto mer bilvägar och betonghus i horisonten (den motsatt havet alltså) blev det.

Grattis till mig! — Slutet på 17-kilometerssträckan

Tillslut kom jag då fram till väderkvarnen och sanddynerna. Vid detta laget var dock det mesta andra ganska tråkigt, på ena sidan gick en tråkig skitig strand som växlande mellan sandstrand och stenstrand och på andra sidan gick en bilväg och bakom vägen började husen som i horisonten växte till höghus. Men, jag hade iaf cyklat mina 17 kilometer (eller 16 insåg jag senare att det var, cykeluthyrningen låg en kilometer från början på den utmäta sträckan). Så efter några foton på omgivningarna så hoppade jag på cykeln för att cykla tillbaka, för att inse varför cykelfärden söderut hade varit så trevlig, för helt plötsligt hade jag världens motvind, uschuschusch säger jag bara. Men jag hade 17 (16) kilometer att avverka innan jag kunde andas ut. Så jag packade ned kameran och kämpade mig tillbaka.

På vägen tillbaka såg jag mer folk än på vägen ned. Verkade som att det var en del som log åt den där dåligt tränade europén som fick kämpa som bara den medan dom bara gled fram. Men aja, jag var faktiskt inte så bitter, jag visste ju skadeglatt vad dom sannolikt hade att vänta på vägen tillbaka. Dessutom så gick dom sista (första?) fem kilometrarna inte längs med havet så jag slapp den största delen av motvinden i slutet. Så det var faktiskt nästan lite trevligt igen att cykla dom sista fem kilometrarna. När jag kom tillbaka till hamnen så lämnade jag tillbaka cykeln, sa nej till “ett billigt foto” på mig och nån affisch och gick och kollade på alla drakar som flög runt i hamnen. Självklart var det en perfekt dag för drakflygning! Kan tänka mig att drakaffären tjänade storkovan den dagen.

Efter lite drakfotografering så var det dock dags att bege sig hemåt och på vägen äta mat. Så jag åkte in till stan igen och funderade på att ta en pizza eller något för att fira min cykeltur, men eftersom jag inte hittade någon passande pizzeria, fanns bara en med panpizzor att ta med, så blev det istället en 大麥克 (Stor Maike, gissa vad det är förnågot) innan jag hoppade på tvåan igen för att åka hem till universitetet nöjd och glad.

Ja, det var min helg det. Vad gjorde ni för roligt förra helgen?

Jag provade med att infoga större bilder mellan styckena den här gången. Vad tycker ni om det? Mer eller mindre lättläst/roligt att läsa?

Ännu fler midterms och lite kameranörderi

Ja. Har nu haft två midterms till, en igår kväll och en i morse. Man kan ju tycka att mina midterms borde ta slut snart och det gör dom, jag har inga fler midterms nu. Detta var nämligen dom två sista midtermsen jag har denna termin så nu är det bara sluttentorna i januari att se fram emot. I vissa av kurserna i alla fall, för undra hur det gick på dom här två senaste kurserna och om det är värt att fortsätta på dom…

Visst, jag har inte pluggat så mycket som jag borde. Men ändå. Två timmars tidspress att göra 5-6 uppgifter som i motsats till linköpingstentor kräver att man läst lite mer än teorin och därför kan lösa dom mer avancerade uppgifterna är inte min grej. Som igår när en uppgift handlade om seriekopplade spolar med ömsesidig induktans. Visst, inte så svårt och jag klarade uppgiften men ändå lite över kunskapsgränsen om ni frågar mig. Eller kanske inte när jag tänker efter.

Dagens tenta i mikroelektronik tog dock priset. Aldrig trodde jag att jag i en tenta om mikroelektronik, dvs. en tenta i en kurs som kommer sluta i förstärkardesign, skulle behöva veta hur många valenselektroner grundämnet Bor har. Men det behövde jag visst. Nu i efterhand vet jag också att jag gissade fel när jag satt på tentan, Bor har 3 valenselektroner och inte 5, alltså var ämnet p-dopat, det vill säga jag löste en hel uppgift på fel premisser.

Som inte det vore nog förlorade jag också en uppgift och en kvart idag på samma tenta. Efter att ha löst en uppgift att ta fram resistansen för en resistor om en viss ström sades vara 2mA så var jag ganska nöjd, ända tills en TA (Teaching Assistant, vilka får vara tentavakter på tentorna) sa “Det står fel i tentan, det ska ju självklart vara 0.2mA”. Så det vara bara att göra om, för att komma fram till att jag nu helt plötsligt fick en negativ resistans, vilket ju är omöjligt. Så efter att försökt lösa uppgiften i en kvart och ha dunkat huvudet i bordet (tyst så jag inte störde dom andra) så var det bara att överge den uppgiften med…

Så nu är det bara läxor som gäller igen, två kinesiskaläxor (eftersom jag inte var på lektionen förra veckan och lärarens mail inte verkar komma fram till mig) tills på måndag, en elektronikläxa till på onsdag och en programmeringsuppgift tills på måndag. Så jag känner väl mer och mer att fyra tekniska kurser funkar ganska bra för en lite student som mig som är lite ovan att råplugga, även om jag “egentligen” borde ta typ sex.

Efter tentan idag bestämde jag mig dock för att ge mig själv en liten present såhär för att fira att mina midterms är över (och kanske min chans i vissa kurser likaså). Så nu i eftermiddags gick jag till min kameraffär och köpte en AF-S Nikkor 35mm 1:1.8G DX vilket för er icke kameranördar är en mycket trevlig liten lins som helt enkelt “överensstämmer” men en människas synfält och som är ganska bra inomhus i mindre ljus. Jag säger inte vad den kostade men kan meddela att priset var bra mycket bättre än i Sverige.

Så därefter tog jag en omväg hem med min nya lins på min kamera för att prova den lite, och kom fram till två saker.

1. Efter att ha haft en 18-105 lins som är en knapp decimeter lång och som väger 4 hekto till en lins som är en dryg halv decimeter lång och väger det halva (2 hekto) kändes min nya lins nästan lite löjlig på min D90 till att börja med. Men efter ett tag gillade jag den bättre eftersom jag inte blir lika trött i armen av att bära runt på 1.1 kg som 1.3 kg (det gör faktiskt skillnad).

2. Som “walk around”-lins så gillar jag nästan mer min 18-105mm eftersom den ger mig som nybörjare ett mycket större val när det gäller brännvidd, förutom den ökade vikten då. Men när det gäller kvällsfoto och foton där man vill ha ett mer distinkt skärpedjup så är min nya 35mm helt överlägsen. Dessutom har den en mycket bättre bokeh (läs “ofokus”).

Så nu ska jag gå och lägga mig (i tid?) för att gå på min moderna fysik imorgon. Därefter blir det lite städning, lite läxläsning och sen Koinonia.

Ha det bra tills vi hörs nästa gång.

Ps. Finns en omröstning till höger om detta över vad ni vill se mer av, rösta gärna. Ds.