Blogg

Begravning

Idag begravdes min morfar… det var så vackert…
Han verkar vara lite av en förebild och legend där han jobbade som ung.
Jobbade som ung… med unga verkar det som.
En bit av morfar jag aldrig vetat något om och nu fortfarande vet mycket lite om…

Aja, det var en vacker begravning och nu vilar morfar under eken, som egentligen är en lönn.
Vila i fred morfar.

När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem.

Luk 1:23

FF/Ensam

En vecka FF… en vecka i ensamhet, beroende på hur man ser på det.
Jag ser nog på det på det sista sättet visserligen, ett hus blir ganska ensamt snabbt.
Jag jobbar iaf på dagarna så det blir bara ensamma kvällar.
Men ni får komma och hälsa på!
Annars kommer jag dö av ensamhet…
eller kanske inte dö… men nästan =)

Moffalös

I förrgår kväll dog min moffa.
Igår var vi i hans rum på vårdhemmet för en kort minnesstund vid hans ”skal”(som min kusin kallade det) och sen var vi hemma hos mormor hela eftermiddagen/kvällen.
Det är lite intressant att det är först nu jag förstått vilken underbar morfar han var, på alla sätt.
En sak jag speciellt tänker på är allt vi gjort på sistonde för att han skulle kunna läsa sin bibel, allt från att köpa läslampa till att köpa förstoringsglas till förstoringsglas med inbyggd lampa. Allt för att min morfar skulle kunna läsa sin favoritbok.
Sen berättade mamma också att den 22 juni så predikade hela natten för personalen på boendet han bodde på. I journalen hade det bara stått ”PREDIKADE” i röda bokstäver. Det var min morfar det.
Men nu är han död… men det var kanske lika skönt det för oss alla, han dog så lugnt och tyst med bara mormor och 4 av mina kusiner hos sig, så passande eftersom det var oss barnbarn han levde för.
Han blev ju trots allt 93 år…
Farväl moffa.

Vad Han tar och vad Han giver,
Samme Fader Han förbliver,
Och Hans mål är blott det ena,
Barnets sanna väl allena.

Hemma från Hönö

Så var man hemma från hönö då.
En vecka med möten, vänner, kusiner och syskon. Fast mest möten och syskon. Kusinerna hade vänner där i år igen och vännerna hemma jobbade. Sen lyckades ju jag träffa kattis också, denna underbara öbo.
Carin och Patrik hade verkligen bra predikan på ”barnmötena”. Även om jag med mitt bibelår i ryggen kände igen det mesta så sa dom väldigt bra saker, och på ett bra sätt.

Ja, så mycket mer minns jag inte, förutom små minnen som jag helst håller för mig själv =)

/Daniel