Spelnyheter

Okej, nu tror alla som inte är spelintresserade att detta inlägget bara kommer vara tråkigt. Tro det då.
Har annars inte hängt med så mycket på spelfronten senaste åren. Men senaste veckan har jag upptäckt några roliga saker.

Ett, Max Payne filmen(imdb) är visst klar.
Verkar ganska bra enligt trailern på hemsidan. Först gillade jag iden med änglar/demoner som Max’s hjärnspöken, men dock verkar dom ha hängt upp sig lite på själva den delen (och Lupino), och enligt synopsis på den brittiska hemsidan verkar det också vara så att det är mer än hjärnspöken, vilket skulle förstöra storyn ganska bra. Enligt IMDB är fallet inte så, men dom kan man ju knappt lita på.
Mark Wahlberg som Max blir nog ganska bra. Men snälla ni, Milla Kunis som Mona (och Lutikriss och Jim Bravura)? Det gör mig ännu räddare för kvalitén på filmen.

Två, Star Wars: The Force Unleashed släpps i dagarna. Trodde det skulle ta längre tid, dvs att spelet inte skulle komma ut förrän nästa år. Så var alltså inte fallet.
Dock känns det väldigt ”splittrat” eftersom det finns till alla aktuella konsoler på marknaden… ska nog skaffa PSP versionen iaf. Sen om jag orkar kanske jag skaffar PS2 versionen till jul (att spela på lillebrors PS2 =P). Även om PS3versionen nog är den bästa (eller Xbox360versionen), tänk alla dessa fysikmotorer på en och samma gång, mmmm.

Tre, Deus Ex 3 har visst varit utlovat i ett år nu. Det har jag missat på något vis. Finns till och med en cool trailer som verkligen skapar teorier, något som passar serien perfekt. Iaf om man tänker på första spelet, andra spelet var ju bara ett misslyckande…
För det är mycket gyllene snittet, fibonaccisekvensen och gamla anatomistudier i trailern.
Så förhoppningsvis blir detta ett vettigt spel som är värdigt som uppföljare till första spelet, en story om en möjlig framtid och effekterna av fortsatt utveckling inom tekniken.
Hoppas dom lyssnar på alla på forumet, för där finns både konservatister och idesprutor med bra idéer.

Ja, det var väl allt. Tråkigt eller roligt, bedöm själva. Nu är det snart nyistan träff i kyrkan och då tänkte jag vara där och vara social och trevlig. Hejje!

Cowboy Bebop…

… är en helt underbar serie.
Med ett slut som verkligen avslutar allt snyggt.
Även om jag blev lite besviken på det.
Inte för att det var fel på något vis, utan för att det var så passande på alla vis.
Kanske dock lite cliché och förutsägbart, men Watanabe får väl smita undan det trots allt.

Ångrar att jag inte tagit mig tid till att kolla på filmen innan den här helgen, för det var den som hindrade mig att kolla färdigt på serien. Dessutom som var filmen också väldigt bra, lite som serien men på 2 timmar.

Dessutom så är musiken i hela serien och filmen helt underbar. Lite jazz, lite blues, lite ragtag och lite 90-tals ballader. Kan inte bli mycket bättre.
The Seatbelts är helt enkelt underbart bra (bandet som gjort soundtracken).
Dessutom är det såååå skönt att höra riktig engelska sjungas i en animeserie. Tack för att du inte är en jobbig patriot Kanno, tack tack tack (sen så är ju inte heller Steve Conte och Mai Yamane dåliga sångare heller).

Får väl avsluta med liten del av texten till Blue, slutlåten för hela animen och låten som sammanfattar hela serien:

Things have turned a deeper shade of blue
and images that might be real
may be illusion
Keep flashing off and on
[…]
I’m so free…
No black and white in the blue

Uttråkad och ensam

Ja, det är jag.
Har fyllt min eftermiddag/kväll med filmer, först Vexille och sen Once Upon A Time In Corea.
Första var intressant och ganska bra story (och snyggt animerad, förutom ansiktsuttrycken).
Den andra var rolig och lite annorlunda =P Typisk amerikansk lurendrejarfilm på koreanskt vis.

Hann också med att steka lite pannkakor, en dubbel portion (enkel är så lite, men dubbel är nästan för stor känner man ibland =P, får köra en 1½ nästa gång…).
Så nu får vi se vad som händer, kanske lite lugn winnerbäck-melankoli innan jag går och lägger mig eller så.
Få se…

(Fast egentligen vill jag sätta mig ner och skriva, men orden kommer inte lika lätt nuförtiden…)

Skola och sista Emman

Ja, det är mycket skola just nu.
Lite svårt såhär i början att komma igång men allting verkar vara under kontroll. Mest matte nu i höst men också kinesiska, med ny lärare, så får se hur det går.
Förhoppningsvis så kan hon pusha på och ”tvinga” oss att lära oss bättre.
Människan är nämligen kinesiska (som visserligen bott här i 15 år men som bara kan stapplande svenska) och det märks att hon inte är van som högskolelärare,
men det löser sig nog det också tids nog, det tror jag.

Sen avslutade jag min Emma-triathlon idag.
Såg filmen äntligen.
Måste säga att jag gillade den med, den var lite mer filmlik och så jämfört med serien. Serien och filmen var bra komplement helt enkelt.
Serien var väldigt trogen boken men på grund av tidsbrist så hade man tagit bort vissa saker vilket gjorde att jag som läst boken innan saknade lite saker. Saker som jag tyckte var viktiga och intressanta för storyn när jag läste boken.
Filmen var mer fri och lite mer rolig. Dock inte lika vacker och trogen boken (som fortfarande är det bästa utav de tre). Förklarade också lite mer saker vilket jag finner tråkigt eftersom jag mer gillade bokens sätt att låta en tänka själv och förstå hur allt hängde ihop.
Sen var det lite för lite Evan i filmen, han kunde dock fått vara med lite mer tycker jag, och lite för tråkig skådespelerska som Jane, men det har väl sin förklaring det med.
Och Gwyneth dög lika bra som Kate också som Emma, dock gillade jag Kate mer… konstigt nog.
Aja, om ni har tid så kan jag iaf rekommendera alla versioner av Emma, dock i följande ordning:
Bok! Absolut, självklart nästan eftersom en bok kan innehålla så mycket mer.
Serien. En vacker Emma, andra passande skådespelare och en story trogen boken gör serien till 2:a.
Filmen. Intressant och ganska bra film, men mer romantisk komedi än en riktig vacker berättelse (som boken och serien).

Emma & co.

Ja, här kommer det utlovade inlägget om Emma (snarare än min undersökning).
Någon vidare recension vet jag inte om det blir.
Boken var ganska seg till en början (typ första 100 sidorna) men när man väl hade forcerat dom så öppnades sig boken och blev en bra bok.
Läste den ju på engelska, orginalengelskan, vilket jag trivdes med, men vilket också gjorde dom första 100 sidorna jobbiga (eftersom man då ville förstå alla ord, gick senare över till att förstå orden i sammanhanget, som jag brukar…).

Tänkte dock skriva lite mer om lite personer i boken. Kommer dock ta upp lite saker som kommer i boken, så om ni har tänkt att läsa boken, se serien eller filmen och absolut inte vill höra något om handlingen så bör ni sluta läsa nu. Men eftersom jag tror att alla som är 20+ och som har velat läsa/se Emma har gjort det vid det här laget så antar jag att ingen gör det.
Fortsätt läsa ”Emma & co.”

Sex små saker

1. Jag är sämst på att göra något på lediga dagar.
Idag skulle jag städa och börja plocka iordning mina lådor (ett uppdrag mamma har tjatat på mig över hela sommaren).
Kl 8 ringde klockan, sedan orkade jag inte upp förrän 9:30. Efter det, ja, jag behövde ju äta frukost, lunch och hinna duscha. Så när man mamma kom hem vid 4 på eftermiddagen så började jag städa. Gick på en timma när jag väl började, men orka börja tidigt =P
(Dock är lådorna inte påbörjade än…)

2. Zack Fair har återtagit platsen som en av mina ”fiktiva förebilder” (alltså förebild som inte finns i verkligenheten). Från att ha varit en cool och omtänksam bifigur utan någon vidare story i spelet över alla spel så har han nu fått sitt eget spel där han visar sig vara en lite spontan, rolig, sprallig och väldigt omtänksam kille som bryr sig om de flesta.
Precis som jag vill vara om jag bara hade modet =P

3. Imorgon ska jag till ullared med min moder och systra.
Det ska bli roligt, fast får väl ta med något att roa mig med medan de kollar på kläder.
För förutom kläderna är ullared ganska roligt, och billigt först och främst =P

4. Jag gillar att umgås med människor man inte måste spela perfekt för.
Personer man vet har gjort lite fel här i livet men som ändå fortsätter, folk som också känner till ens egna fel här i livet. Det blir så otvingat och lätt och skönt med dom människorna. Mmm.
(Ta åt dig carro om du läser det här).

5. Jag är lite ambivalent för konceptet med att springa medan det regnar,
eller snarare att det ska regna medan jag springer.
Idag kom det en liten skur sista fem minutrarna och det var väl lite skönt, men det är fortfarande jobbigt med blöta kläder, även om dom bara blir lite blöta.

6. Jag har fortfarande allt för lätt för att ta åt mig.
Jag hatar det, men vad kan jag göra åt det? Vet int.
(Försök inte ens att hitta vad jag tagit åt mig av, ni kommer aldrig hitta det.)

Elizabethtown

Såg Elizabethtown igår.
Kollade på tv.nu vad det var för filmer igårkväll när jag inte hade något att göra.
Min första tanke när jag såg vilka skådespelarna var (Orlando Bloom mest) var ”usch”.
Men jag tänkte att varför inte ge den en chans ändå.
Ångrar det inte. En film med lite lagom mycket melankoli, kärlek, drama och komedi (även om minnesstunden i slutet kanske gick lite över gränsen för vad jag tyckte var vettigt).
Bloom funkade också faktiskt.
Gullig film.

Det var väl allt jag hade att säga om det.
Ha en trevlig söndag.

Undersökning: Klar

Ja, då var min undersökning klar.
Dock har jag tänkt lite på det hela och kommit fram till att de enda svaren jag kan ge är ju ”Ja” eller ”Kanske”. Men eftersom denna undersökning inte är så värst seriöst och för att det ska bli mer intressant så får det väl vara ”Ja” eller ”Nej” då.

Först då tillvägagångssättet.
Som Linnea redan hade fått reda på så var det en bok det handlade om,
dessutom så gissade hon ganska väl också på vad för bok.
Nu är har ju inte boken några snirkliga bokstäver, och den är mer ljusbrun är ljusgul.
Men visst är det en Jane Austen, nämligen Emma.
Nu i somras så hade jag lite ont om böcker när jag var på Hönö. Så jag köpte de tre mest intressanta böckerna jag kunde hitta.
Stephen Kings Drakögon, Jane Austens Emma och nån av systrarna Brontës Jane Eyre. Dom två sista slank med eftersom dom var kända och i princip det enda jag kunde hitta på engelska.

Så nu har jag läst Emma i ungefär 2½ vecka, och vad är resultatet?
Jo, halva världens befolkning, för alla vet ju att ALLA tjejer utan undantag älskar Austen, kan inte ha fel. Svaret är Nej.
Austen är en ganska vettig författarinna, och Emma är en mysig och smårolig roman, när man kommit förbi de första 100 sidorna och börjat komma i den liiite gammaldags engelskan (min bok var ”complete and unabridged”, dvs så som den skrevs på 1800-talets början).
En liten vidare recension och liten analys av karaktärerna kommer nog i helgen. För nu ska jag ge min in på min efterundersökningsfas, nämligen genom att kolla på Emma (tvserien alltså, om någon har filmen får ni gärna hojta till).
Haré!

2 rätters middag och läshuvud

Ja, nu har brormin och hans tjejer åkt. Saknar dem alla =)
En skön bror, trevlig svägrami och en urgullig brorsdottra är aldrig fel.
Sen kan man ju fråga vad dom har gjort här hemma igentligen… i lördags lagade dom mat, laxgryta med ris, och igår… lagade dom mat HELA dagen. Rådjursgryta med potatismos med ingefära. Supergott!
Och just det, igår var det förrätt (sparris) och efterrätt (chokladmousse med bitar av mörk choklad och solrosfrön), värsta lyxmiddagen. Lite avundsjuk på brors med svägras matlagningskunskaper måste jag säga.

Sen idag var det att köra igen. Och jobba igenom teorihäftet och körböckerna för att ha något att göra däremellan. Döm av min förvåning när jag frågar om morgondagens lektioner och får som svar ”Oj, det var bara en lektion imorgon, det måste gått bra framåt då”. Så jag har väl hjälp av mitt ”läshuvud” där också antar jag.

Sen var jag och lämnade tillbaka böcker på biblan, och lånade 4 skivor när jag ändå var där. Coldplay – Parachutes, sent jag vet, men orka leta efter en medelmåttig skiva, Säkert! – Säkert!, har lite svårt för Hello Saferide men gillar svenska singer songwriters, Markus Krunegård – Markusevangeliet, efter att ha hört hans hit på radion i en vecka tänkte jag ge hans skiva en chans och sist men inte minst, bandet jag gillar men tröttnar på efter en halvtimme varje gång jag lyssnar på dem, Death Cab for Cutie, måste ju ge deras nya, Narrow Stairs, en chans ju.

För övrigt så är minnen också trevliga. Kom precis på ett förrut, om hur någon (någon) konsulterade mig för hur man kunde vinna ett ”hejdåkrig”, eller var det ett ”kramkrig”? Iaf så fick det mig att le litegrann, det var tider det.