”Hemma” i Mullsjö

Ja, då var jag ”hemma” i Mullsjö då.
Känns… ja, jag vet inte. Ganska skönt att vara hemma i ett helt hus och ha familjen runt sig. Lite tråkigt att det betyder att jag behövt lämna Linköping och mina vänner där. Speciellt eftersom jag vet att det är ett gäng kvar där.
Men får göra det bästa av det. En fördel med att vara hemma är ju att jag har nära till sommarjobbet (samma som dom senaste 3-4 åren) och det är ju bra, för sommarjobb är bra, då får man pengar. Pengar som kan användas på Taiwan om man ska åka dit (och det ska jag).
Så för er som missat det. Jag har sökt om att få åka till Taiwan och för mitt utlandsår. Har blivit antagen på skolan på Taiwan, National Tsing Hua University (NTHU), så nu är det bara visum och flygbiljett kvar typ. Känns både spännande och lite skrämmande.
Nepp, nu ska jag fortsätta att ha sommarlov och inte göra någonting!

Kiva

Ni som vet vad kiva.org är och engagerade där kan sluta läsa nu.

Alla ni andra skulle bara våga. Även om en organisation som arbetar med mikro-lån låter väldigt tråkigt (i alla fall i mina öron).

För kiva.org är något sjukt bra. Nämligen en sida där man lätt (med kreditkort och/eller paypal) kan låna ut en $25 (eller mer) till någon som behöver pengarna just nu för att kunna driva och utvecka sitt jobb/företag. $25 dollar kanske låter lite mycket men det är ju bara en ~230kr (i skrivande stund), och det är ju inte mycket egentligen, eller hur. Det är också mycket enkelt att betala/låna ut, gick på en kvart för mig…

Sedan verkar Kiva också som en väldigt pålitlig organisation, mycket för att dom jobbar med pålitliga lokala organistationer i länderna dit man kan låna pengar. Sen verkar dom också jobba med organisationerna för att få lite uppföljning tillbaka till utlånaren, vilket kan vara intressant.

Så, ni som inte ännu lånat ut några pengar till personer som behöver och har lite pengar över (vem har inte det), gå in på kiva.org och låna ut lite!

Men det var inte sant…

…för däremellan kommer fastan!

Jepp. Fastan börjar imorgon och då också min "dötidframfördator"-fasta. D.v.s. inget spelande på datorn, eller på något annat för den delen, inget slösurfande och i princip ingen chattning heller, i alla fall inte för att fördriva tiden utan i så fall för att faktiskt "prata" med folk och inget annat.

Låter ganska konstigt och vagt och jag tror knappt själv jag kommer att hålla det, men jag ska för en gång skull försöka använda min envishet till något gott, för att hålla det här. Både för min egen skull och för Guds skull. För jag fastar både för att komma närmare Honom (ska försöka ta mig tid att läsa Bibeln och be) och för att få tid att tänka och filosofera (och plugga) för att komma någon vart med mitt eget liv. Sedan går dom ju att kombinera (d.v.s. tiden i bön ger förhoppningsvis mig lite svar på vissa frågor jag har just nu, eller i alla fall ideer om hur jag ska gå vidare).

Vad ska ni fasta ifrån? =)

Förstå mig utifrån musiken

Insåg nu idag att man nog kan utvärdera mig ganska bra genom min last.fm profil.

Både när det gäller genre (lugnt? engergiskt? soft? melankoliskt?), band (deppband? mysigt indierockband? uttalat kristet band? namn på band?), album (teman?) och låttitlar (namn?).

Nu ikväll är det nog inte så enkelt eftersom Ben Folds har stått på medan jag och Jonathan förberedde labb. Och senaste veckan var jag ju i Oppdal och då blev det mest på mp3-spelaren, men ändå. Den musiken som passar mig bäst just nu brukar faktiskt hamna på repeat även på datorn… även efter en lägervecka.

Domedagen

Ja, eller Doomsday som den egentligen hette, filmen jag kollade på ikväll. Världelös var den, mest för att den saknade en scen i rymden (för i så fall hade den haft allt). Biljakter, anarkistgäng (eh, va?) som såg ut som extrempunkare, coola sci-fi vapen och dräkter, riddare och blod i massor (missade jag något nu?) i en och samma film gör den inte bra, vad man än kan tro.

Förvuxen tonåring?

Ibland känner jag mig som en förvuxen tonåring.
En 23-åring som inte har hittat det där stabila humöret man borde ha när man är närmare 25 än 20.
En som inte riktigt vet vad han tror om kärlek.
En som inte vet vad han ska bli när han blir stor.
En som funderar och ältar allt för mycket saker.
En som kan prata i timmar och tråka ut de flesta.
En som fortfarande skriver dikter och poesi.

Visst, jag har väl lite positiva drag också åldersmässigt, mest relaterat till tankar och så (enligt min åsikt).

Aja, slutsatsen i detta inlägg är väl iaf sista punkten varför jag känner mig som en Tonåring, diktskrivandet.
Ger aldrig riktigt upp, även om jag inte är nöjd alls lika ofta längre, eller inte får några kommentarer om hur bra/dålig jag är längre.
Har några dikter i ett block som Petter och Louise för närvarande har (glömde det där senast), men skrev också några häromveckan och på bussresan hem igår. Och dom har kommit upp/kommer snart upp på systerbloggen.
Men med en dags mellanrum (kl 18.00 sön-ons), tänkte att det blir bäst så eftersom dikter, eller texter i allmänhet, inte är något man bör plöja igenom. Kalla mig självgod eller något men det är väl ett gott tecken på något vis…
inte för att jag vet om det är något att ha längre, det är iaf ett sätt för den här förvuxna tonåringen att få ur sig tankar och känslor.
Läs, tänk och om du vill, kommentera lite här och där.

P.s.
Om man inte kan vänta finns alla dikter på haket.com, vet dock inte riktigt varför.

P.p.s.
Om detta inlägget är väldigt osammanhängande beror det på att jag är trött efter en vecka på sportlovsläger och på det också förkyld.

Oppdal

Ja, så var då Oppdalslägret slut (för detta år).
Måste säga att det har varit en bra och trevlig vecka, men sin beskärda del av framgångar och motgångar.
Har inte mycket mer än så att säga faktiskt. Det har varit en bra sportlovsvecka och jag tror att dom flesta är nöjda med resan, om inte alla.
Jag är nöjd i alla fall. Har lärt känna lite nytt folk, och alla var trevliga och härliga. Har varit lite svårt att vara ledare men det har gått det med.
Men om ni undrar något kan ni självklart fråga.

För er som undrar hur Oppdal är som skidort och har varit i Trysil. Tänk er mindre, mer ankarliftar än sittliftar, inte lika mycket vackra skogssträckor men mycket mer öppna ytor som passar för offpist (även för den oerfarne).