Förvuxen tonåring?

Ibland känner jag mig som en förvuxen tonåring.
En 23-åring som inte har hittat det där stabila humöret man borde ha när man är närmare 25 än 20.
En som inte riktigt vet vad han tror om kärlek.
En som inte vet vad han ska bli när han blir stor.
En som funderar och ältar allt för mycket saker.
En som kan prata i timmar och tråka ut de flesta.
En som fortfarande skriver dikter och poesi.

Visst, jag har väl lite positiva drag också åldersmässigt, mest relaterat till tankar och så (enligt min åsikt).

Aja, slutsatsen i detta inlägg är väl iaf sista punkten varför jag känner mig som en Tonåring, diktskrivandet.
Ger aldrig riktigt upp, även om jag inte är nöjd alls lika ofta längre, eller inte får några kommentarer om hur bra/dålig jag är längre.
Har några dikter i ett block som Petter och Louise för närvarande har (glömde det där senast), men skrev också några häromveckan och på bussresan hem igår. Och dom har kommit upp/kommer snart upp på systerbloggen.
Men med en dags mellanrum (kl 18.00 sön-ons), tänkte att det blir bäst så eftersom dikter, eller texter i allmänhet, inte är något man bör plöja igenom. Kalla mig självgod eller något men det är väl ett gott tecken på något vis…
inte för att jag vet om det är något att ha längre, det är iaf ett sätt för den här förvuxna tonåringen att få ur sig tankar och känslor.
Läs, tänk och om du vill, kommentera lite här och där.

P.s.
Om man inte kan vänta finns alla dikter på haket.com, vet dock inte riktigt varför.

P.p.s.
Om detta inlägget är väldigt osammanhängande beror det på att jag är trött efter en vecka på sportlovsläger och på det också förkyld.

3 reaktioner till “Förvuxen tonåring?”

  1. jag är också en förvuxen tonåring isf. testa att vända resonemangen från ngt negativt till ngt positvt, och allting framstår mycket bättre.
    1) för du har inte mött den stora kärleken än
    2) bra då är du öppen för flera möjligheter och har flera gåvor
    3) oreflekterande mnsk är läskiga för sig själva och omgivningen
    4) kallas vänskap
    5) konstnärssjäl (och det, min vän, är positivt!)

  2. Haha, jovisst går väl det och vända till något positivt
    Problemet är väl att jag inte når upp till samhällets och omgivningens krav (i alla fall vilka krav jag tror omgivningen har) på hur jag ska vara som Vuxen snarare än att jag inte är Vuxen 😉 .

    Sen är det väl punkten om humöret som är det som känns värst. Och det relaterade problemet med känslorna. Men jag jobbar på det med… nästa steg är en 40 dagars fasta med bön och stillhet på schemat (med lite Henri Nouwen till stöd).

    Och jag håller verkligen med, konstnärssjäl är något positivt, på det stora hela 🙂 .
    Tyvärr innebär det ofta också en ganska bräcklig och känslofylld själ, och det gör det lite svårare att leva med.

  3. Hjälp mig! efter att jag har läst detta har jag diagnostiserat mig själv! Hur ska jag komma vidare i livet?!?!? Är också 23år…. ni får gärna maila mig så jag vet hur jag ska hantera de människor som inte förstår mig!!

Lämna ett svar