Allt för skönhet

För alla er som bara trodde vi i västvärlden hade små egenheter när det gäller skönhetsideal kolla här:
http://nbbs.naver.com/nmulti/list.php?board_id=minimansey_3&page=1
Jag känner inte igen en enda av artisterna =P Men bilderna och jämförelserna är skrämmande ändå.
För er som inte fattar vad jag menar eller ser någon direkt skillnad på vissa bilder, kolla på ögonen… eller snarare sådär en millimeter ovanför ögonen, ja, precis där…
Mmm, alla har vi små egenheter för oss här i världen

Jag kan en väldigt rolig lek. Man är tio personer i ett rum…

… eller rättare sagt sex personer utan något liv =)

Regler:
Reglerna är ganska enkla (så länge man läser dom och inte _antar_ att det är fem personer det handlar om eller dylikt *hinthint*)
Varje person ska helt enkelt i ett inlägg på valfri blogg först skriva ned dessa regler. Sedan ska personen skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Efter att ha skrivit ned dom sex sakerna väljer personen helt enkelt ut sex nya personer och skriver ned deras namn. Sedan är det bara att lämna en kommentar på deras blogg att dom har blivit utvalda att delta i denna eminenta lek. Enkelt som paj.

1. Jag har blivit av med en fobi genom att INTE utsätta mig för den, nämligen hissrädsla. Har inte åkt så värst mycket hiss på senaste åren (den senaste gången jag minns att jag var hissrädd var när jag var i Barcelona för några år sen). Sen nu i somras på pappas jobb där jag sommarjobbade så var det en hiss för att komma in, och inte inte vilken hiss som helst utan Hissen som antagligen startade min hissrädsla (man får inte gå för nära dörren får då fastnar hissen, och om man går för nära i precis rätt/fel ögonblick så fastnar hissen helt totalt tills nån hisstekniker kommer). Dock hade jag inga problem alls att åka hissen nu i somras, snarare tvärtom, det var en trevlig och lugn stund för mig själv.

2. Jag gillar att gå barfota på vintern mindre stunder. Helst när det är skare och man kan gå på snön utan att falla igenom. Det är svalt och skönt och på sitt sätt ett slags ”självplågeri” fast på ett snällt sätt. Det får en helt enkelt att inse att man lever och att man har det ganska bra (när man inte är ute och springer barfota i snön då det vill säga).

3. När jag ska ringa och klaga på något så tänker jag ofta igenom vad jag ska säga och vad jag ska svara om dom inte är tillmötesgående eller om det blir problem så jag inte tappar bort mig helt om jag skulle bli arg eller sur. Visserligen är jag väldigt snäll när jag väl ringer och eftersom det oftast inte blir något vidare fel så brukar samtalen bli väldigt snälla och jag brukar inte behöva säga något av det jag tänkt ut att säga.

4. Jag har från att vara en sporthatare gått till att tycka innebandy och fotboll med vänner är ganska trevlig. Jag har också för chansen att vinna (eller förlora) en hundralapp per termin börjat springa och är nu uppe i 2-3 ggr i veckan. Jag menar en hundralapp och lite prestige mot syrran? Vad har hänt med mig…

5. Dom flesta har vårkänslor och höstdepressioner. Jag har vårdepressioner och höstkänslor, iaf har det varit så dom senaste 3-4 åren. Anledningen tror jag är det lite jobbiga våren för fyra år sen (gjorde slut med Lisa och hade skuldkänslor hela våren och sommaren).
P.g.a. detta är jag dock väldigt nyfiken på denna våren eftersom det hittills varit väldigt bra och att jag är på ett helt nytt ställe som jag älskar.

6. Jag vägrar att lyssna på musik som spelas allt för mycket på radion och musik jag inte upptäckt själv (eller fått en personlig rekommendation om). Detta har väl i princip både bra och dåliga sidor, men mest bra. På så sätt orkar man med mer musik och man får lite kvalitet i det mesta.

Okej, det var väl det…
Om Lisa, Linnea, Los, Petter, Kajsa (det var väl alla med blogg?) vill göra detta får dom det. Annars strunta i det. Jag har iaf haft kul funderandes på vad som är mysko/speciellt med mig.

Kutless @ Scrubs

Satt just och kollade på Scrubs (älskar den serien).
I slutet på avsnitten spelade en låt i bakgrunden som lät ganska bekant, och efter ett tag kopplade jag ju att det var Kutless. Så jag kollade upp det på datorn och det visar sig vara från Sea Of Faces, det mest kristet profilerade albumet (iaf om ni frågar mig).
Texten är också klart kristen:

How do I speak of the indescribable to You
I will try to explain these feelings that are true
So looking to the sky I will sing and from my heart to You I bring

All of the words in all of my life that could never explain and never describe
All of my love, which is nothing to hide so I lift up my hands and I worship
I worship You

In your presence I forever choose to live
I will praise You for it’s all I have to give
So looking to the sky I will sing and from my heart to You I bring

All of the words in all of my life that could never explain and never describe
All of my love, which is nothing to hide so I lift up my hands and I worship

By Your grace You let me come talk to You
It’s not that I’m worthy I thank you Jesus
For the love that You have shown

All of the words in all of my life that could never explain and never describe
All of my love, which is nothing to hide so I lift up my hands and I worship

With all of the words in all of my life that could never explain and never describe
All of my love, which is nothing to hide so I lift up my hands and I worship
I worship You

Att det spelas på en serie som inte är kristen (kanske är skaparen eller något det) tycker jag är intressant och bra.
Mindre uppdelning i musikvärlden!

-afton

Julafton utan Jul borde ju bli -afton
För det är ju bara Julafton en gång om året, även om idag på sitt sätt varit nära samma känsla.

Först satt jag och skrev gloskort i skolan i 2,5 timmar (phew) för att gå hem, gräva lite i postfacket, tänka ”Skit också, inget brunt paket, inga skivor idag igen”. Jag har nämligen väntat på Deas Vail’s EP och nya album(som officiellt kom ut i förrgår) i en och en halv vecka. Visserligen visste jag att det inte skulle gå fort för dom ska ju trots allt skickas från USA hit… men så såg jag att det låg något tjockt kuvert i postfacket, något kartongkuvert med någoting i. Och från USA var det ju, rev genast upp det, och där låg mina skivor. Med var också två ganska snygga reklamklistermärken =P Men det blev en snabb promenix in i rummet och bort med plasten från skivorna och in med skivan i CD spelaren, aaah, vilken njutning.

Efter att ha ätit mat och softat lite kollade jag hur det gick för min bärbara dator. Ringde nämligen i tisdags och fick beskedet att det kommer en ny om 2 veckor sådär… för att igår ringa igen och få svaret 1-1½ vecka skulle det nog ta. Allt detta för att igårkväll se att dom skickat iväg den redan. Och döm av min förvåning när jag lite över två ser att den redan är framme. Hoppar på cykeln och cyklar och hämtar paketet (blir utskrattad av en arbetare pga min lösning att ha halva paketet i en bag med resten stickandes upp ur bagen). Går hem och installerar grunden (som måste installeras). Efter lite ditt och datt så återkommer jag till datorn, drar ut nätsladden och stoppar in mina lurar, bara för att mötas med ett bekant surrande. Inte igen… tyvärr var detta typ 17:05 och HP’s support stänger 17:00. Så det blir ringa och skälla på dom imorgon istället, men nu borde dom lyssna på mig och försöka fixa det på riktigt tycker jag…

Sen måste jag väl skryta också, för detta gjorde mig nästan lika glad som på en -afton. Efter mycket om och men och mentalt pepp så gav jag mig idag ut på min längsta springrunda någonsin, lite mindra än 10 km, dvs 1 mil. Hade först målet att fixa det på en timma eller mindre men gav upp det ganska snart för att när jag hade en 15 kvar få lite hopp om det igen innan jag insåg ”sanningen” att jag inte skulle klara det. Men gissa om jag var förvånad när jag kollade på klockan när jag kom hem. 1:00:45 typ… Det är lätt rekord i alla kategorier för mig. Geez, killen som aldrig gillat idrott börjar bli ett löparfreak =P

Demystifiering av dofter

Som alla vet och antagligen är ganska medvetna om är ju att man förknippar saker med dofter.
Platser, speciella tillfällen, personer m.m.

Detta tycker jag är ganska trevligt och tryggt på något sätt.

Dock har jag ett växande problem, nämligen demystifiering av dofterna. Dvs. att mystiken runt dofterna försvinner.

Det bästa exemplet är självklart Lisa och dom dofterna som hänger ihop med henne. För av någon (självklar?) anledning så minns man ju sin (i detta fallet före detta) flickväns dofter.
För ungefär ett år sen började jag använda Head & Shoulders schampo bara för att märka att mitt hår började lukta något speciellt, nämligen lukta Lisa. Denna gången var det ganska trevligt och själva effekten försvann ganska snart när man vande sig vid den ständiga doften (och därför inte kände den).
Häromdan hände nästan samma sak igen. Men denna gången var det i tvättstugan. När jag skulle tvätta låg det nämligen lite sump kvar att förra persons sjöljmedel och med faktumet att det är ganska svårt att hälla något UR en tvättmaskin så lät jag det vara. Detta bara för att när jag plocka ut tvätten mötas av en bekant doft. Dock hade jag denna gång lite svårt att definiera doften (första gissningen var Kajsa) men snart så slog det mig. Det luktade ju också Lisa, fast på ett annat sätt.

Troligen kommer det fortsätta såhär, både med Lisa och andra personer, händelser och dyl.
Det gör mig nästan lite ledsen på sitt sätt, för det innebär att ju äldre jag blir desto färre riktigt unika dofter med minnen kommer det antagligen finnas kvar… och jag som bara älskar dofter som minnesuppväckare…

*suck*

För det första är det nog inte många som vet men jag köpte en bärbar dator häromveckan.
Köpte på måndagen och fick den på tisdagen.
Väldigt trevlig dator i dom flesta aspekterna (skärmupplösningen, minnet, processorn, ja nästan allt.)
Det ”enda” dåliga var det högfrekventa ljudet när processorn bytte sparlägen när man körde på batteri (vilket också spred sig till hörlursuttaget).
Så efter lite telefonsamtal ligger nu min dator i kartongen igen.
Om några dagar kommer ett brev med en postlapp så jag kan skicka tillbaka datorn (gratis självklart) igen.
Visserligen för att få en ny men ändå…
Knappt haft den en vecka innan jag måste avinstallera allt för att sedan vänta nån vecka eller så innan jag får tillbaka en ny likadan och måste börja om med installation och dyl. på nytt…
*Suck*
(Och det värsta är nästan att jag vet att samma problem kan uppstå igen, det är något speciellt med vissa datorer och Core 2 Duo processorerna).
Sen kollade jag just på dustinhome igen… där det står:

Lagerstatus Ej i lager
Beräknad leverans 2007-03-09

Yesss… vad lycklig man blir…
Jag gillar HPs support, och Dustins leveranstider… men detta har ändå kostat mig tid och pengar (för telefonsamtalen mestadels).
Tycker dom borde kompensera mig med en sånhär =)

(Coolt. Det ligger redan uppe en order på en ny dator… dock inte betald och restnoterad såklart…)

Tillägg: Efter förfrågan så är här en länk till den datorn jag hade/kommer att få:
http://www.dustinhome.se/DacsaPortal/?ProdID=5010098756

We’ve Got Mittens

Satt och kollade runt lite om Hellsing på wikipedia och såg att en av huvudpersonernas motto ”Gott Mit Uns” var länkat till en artikel. Så jag kollade vidare och hittade lite info och detta helt underbara fakta… det fick mig faktiskt att börja storskratta för mig själv…

Gott Mit Uns (meaning God With Us) was a motto of the Prussian emperor; it was later used by German armies in World War I. During the Christmas Truce of 1914 German soldiers put up a sign with the motto. British troops responded with a sign reading ’We got mittens too’.

Sakta men säkert…

…inser jag att jag sakta men säkert verkar bättra mig.
Är inte riktigt vid målet än men jag är på väg nu iaf.
Snart kanske jag kan vistas ute bland människor igen 😉

Dock har jag fortfarande samma första reaktion, glädje och mycket musik…
hmm, undra om det är bra eller inte

till er som undrar vad det handlar om, fråga så får ni se om ni får svar. det är inget allvarligt iaf

Uppdatering: Hmm, jag tror jag börjar bli frisk, yaaay!

Nu kan jag äntligen andas ut

*phew*
Äntligen
Som jag har väntat…
Har nästan varit lite rädd ibland.
Tänk om brevbärarna hade dött?
Dom kanske hade blivit uppätna av isbjörnarna.
Eller om alla där uppe hade blivit uppätna av isbjörnarna.
Tänk om…
Eller så kanske dom hade glömt lilla mig.
Lilla obetydliga mig.
Men så kom det äntligen.
Som ett brev på posten (både bokstavlig och bildligt).
Äntligen.
Dom hade inte blivit uppätna.
Dom hade inte glömt mig.
Det var med glädje jag öppnade det.
Njöt av bilden och insöp känslan.
La ifrån mig innehållet och log en bra stund.
Äntligen.
Nu kunde jag äntligen sluta oroa mig.
Äntligen kunde jag ta det lugnt.
Nu kunde jag sova rofyllt igen.
Luleås kurskatalog hade äntligen kommit.

Ehm, ja. Idag kom Luleås Kurskatalog.
Ganska trevligt faktiskt.
Att dom aldrig ger upp lilla mig utan skickar en katalog varje år.
Fastän jag redan går på högskola…
Menar. Att ha den där tjocka katalogen med den snygga inbylsade tjejen på framsidan är trygghet.
Det visar att allt är som det ska.
Typ så.

För att vara lite mer seriös. Efter lite strul har jag nu fått igång en RSS-feed för alla bloggar igen. Den finns ”länkad” på framsidan (ikonen i adressfältet)