Som alla vet och antagligen är ganska medvetna om är ju att man förknippar saker med dofter.
Platser, speciella tillfällen, personer m.m.
Detta tycker jag är ganska trevligt och tryggt på något sätt.
Dock har jag ett växande problem, nämligen demystifiering av dofterna. Dvs. att mystiken runt dofterna försvinner.
Det bästa exemplet är självklart Lisa och dom dofterna som hänger ihop med henne. För av någon (självklar?) anledning så minns man ju sin (i detta fallet före detta) flickväns dofter.
För ungefär ett år sen började jag använda Head & Shoulders schampo bara för att märka att mitt hår började lukta något speciellt, nämligen lukta Lisa. Denna gången var det ganska trevligt och själva effekten försvann ganska snart när man vande sig vid den ständiga doften (och därför inte kände den).
Häromdan hände nästan samma sak igen. Men denna gången var det i tvättstugan. När jag skulle tvätta låg det nämligen lite sump kvar att förra persons sjöljmedel och med faktumet att det är ganska svårt att hälla något UR en tvättmaskin så lät jag det vara. Detta bara för att när jag plocka ut tvätten mötas av en bekant doft. Dock hade jag denna gång lite svårt att definiera doften (första gissningen var Kajsa) men snart så slog det mig. Det luktade ju också Lisa, fast på ett annat sätt.
Troligen kommer det fortsätta såhär, både med Lisa och andra personer, händelser och dyl.
Det gör mig nästan lite ledsen på sitt sätt, för det innebär att ju äldre jag blir desto färre riktigt unika dofter med minnen kommer det antagligen finnas kvar… och jag som bara älskar dofter som minnesuppväckare…
jag har haft samma grej för mig den senaste veckan gällande dofter. det är ganska coolt att upptäcka hut otroligt mycket man förknippar folk, upplevelser tillället etc och dofter..!
Jo, det är ganska fascinerande.
Som sagt så finns det en klar ”Kajsadoft” för mig (fråga inte varför, det vet jag inte själv.)
Tror jag stött på den med hemma i någon tvål eller så =P
Sen finns ju självklart också ”gamlakompis”doften som är nån mysko blandning av det mesta =)
va spännande att ha en egen doft att bli förknippad med. haha!
gamlakompis-doften har jag också en. vet inte riktgit vad den luktar men den finns. helt klart.
sen om man har olika gamla perfymer (som jag har) så är det ganska läskigt. öppna ena flaskan och allt jag kan tänka på är gymnasieresan till Prag, öppna en annan och jag har bara sommaren -05 snurrandes i huvudet hela dagen.
Håller helt med, det är så coolt med dofter. En speciell doft kan rädda en hel dag! (om det råkar vara en trevlig lukt som påminner om något trevligt =) ) Men jag tror inte du behöver vara orolig Daniel, även om gamla dofter försvinner och man saknar dom så kommer alltid nya upplevelser med nya dofter att glädja sig åt…
Jag har nån gammal tysk duschkräm hemma som luktar petter (och lite marcus från betel) =P Det känns fel när man använder den, det är liksom fel lukt på fel ställe =P
Men någon direkt sparad doft till plats har jag inte… har ju inte så mycket parfym 😉
Lisa:
Visst kommer det nya dofter men oftast är dom ju gamla dofter, eller dom har ju en benägenhet att vara det ju längre man levt =P
f.ö. luktar jag just nu mamma, och det är helt totalt fel på alla sätt (mestadels att det är en tjejlukt för mig). jag hatar verkligen min duscholja, har lust att slänga den…
släng den då! haha