Lugnet före stormen?

I fredags satt jag i mitt rum och undrade vad som hänt. Trots att jag hade saker att göra kände jag ett ovanligt lugn, kände mig nästan lite tom. Vilket kändes konstigt eftersom jag redan då visste att jag har en läxa till nästa vecka, två slut-tentor om två veckor (utspridda tack och lov) och ett intressant fast komplicerat slut-projekt som ska vara klart om tre veckor.

Nu har det blivit söndag och även om inget nytt har dykt upp sedan i fredags känner jag mig inte riktigt lika tom längre. Detta trots att jag sedan i fredags redan gjort klart den största delen av läxan i Signaler och System, vilket borde betyda mer ”fritid” och lugn. Dessutom har jag nu också bestämt mig för att släppa Digitala Integrerade Kretsar, då jag ligger dåligt till i den och eftersom jag känner att jag inte lär(t) mig något i den.

Anledningen till varför jag inte känner mig så ledig är kanske att jag känner att jag nu vill lyckas bra på slut-tentorna och slut-projektet. Bara för att visa att jag kan innan det är dags att packa ihop och åka hem. Eller ja, hänga i Taiwan och kanske Hong Kong/XiangGang/香港 i två veckor och sedan åka hem. För slutet närmar sig, det märker jag mer och mer på något vis.

Till exempel påverkade det mitt handlande i mataffären igår. För när man inte längre vill ha dubbelpaket tandkräm inser man att i princip all tandkräm säljs i dubbelpack här borta. I alla fall vanlig tandkräm, finns den i paket om bara en tub är det en dyr supertandkräm. Nu blev det ett dubbelpaket tandkräm ändå eftersom affären hade ett ordentligt extrapris på två tuber tandkräm och en tandborste.

Men när det gäller känslan inför hemresan så vet jag verkligen vad jag känner längre. För en vecka sen ville jag bara hem, men denna veckan har jag träffat några nya Sydafrikaner här, och på något vis fick det mig att inse vilka sköna vänner jag har här och hur tråkigt det kommer vara att bara sticka ifrån dom, även om minst två av dom åker hem till sommaren dom med.

Jag vill fortfarande hem och längtar efter att komma hem och bara få vara. Något som jag tycker är svårt i ett land på andra sidan jorden, speciellt när man är här/där för att studera och plocka kurser. Men samtidigt vet jag inte, Taiwan och Hsinchu/Xinzhu/新竹 är ju ganska okej ändå, som land alltså, för plugga här vill jag nog inte göra igen, det räcker med ett års plugg här för mig.

Aja, det här blev ett ganska splittrat och osammhängande inlägg, men det får det vara då. För jag är lite splittrad just nu. Splittrad i vad jag vill och tycker, och i vad jag ska lägga tid på och vad jag inte ska lägga tid på. Nä, nu ska jag ta det lite lugnt innan jag ska försöka lägga mig i tid igen, för att få en bra dygnsrymt sådär lagom till sommarlovet =)

Den småpedantiska ådran i mig kanske ändrar lite i inlägget imorgon om när jag märker hur osammanhängande allting är, vi får se.