Ja, så var jag hemhemma igen då.

Skönt att komma hem och få lov, även om Linköping är en underbar stad med underbara människor (ta åt er). Var härligt julmys igår och en kort men trevlig förmiddag idag.

Dock möttes jag av ett ganska tråkigt besked här hemma. Att Sixten inte hade kommit hem sen igårkväll, och senare kom det fram (med hjälp av ett telefonsamtal av en granne) att han med all sannolikhet är påkörd och död. Usch, jag som hade tänkt komma hem till en glad och skön familj och en gosig katt.

Familjen är fortfarande ganska glad och skön men Sixten är saknad ändå, det märks, även om min lillebror är oberörd (antagligen är han inte det…). Vi/Dom har ju ändå haft honom i ett år minus 3 dagar nu.

Aja, en tanke och en kram till en skön och mysig katt. Du var älskad och du kommer vara saknad. (Även av lilla Alice som aldrig fick träffa “Att!”:en hemma hos farmor och farfar när hon hade lärt sig att säga just “Att!”).