Lars Vegas Trio är såååå sköna =)
Det är synd om dom här stackarna som alltid blir ”kompis” med alla tjejer.
Själv har jag väldigt få ”kompisar” om ni förstår vad jag menar,
det är ingen som har klagat hittills det ska ni ha jädrigt klart för er.
Dom är såna himla loosers alltså.
Patetiska typer som bara lyssnar på deras killproblem och
tolkar deras horoskop och
vattnar deras blommor när dom åker,
på charter…
till Lansarote…
med, med Jörgen…
i två veckor…
(ana bitterheten och framför allt besvikelsen i deras röster i den sista delen.)
Gillar verkligen den här delen av Lars Vegas skiva, det är så underbar i aspekter.
För det första just kastasteniglashus-aspekten, Lars Vegas själv verkar så tuff och kaxig, ända till slutet.
För det andra för att jag någonstans känner igen mig, och trivs nästan med att känna igen mig. Det är tryggt på något sätt, trevligt.
Jaha ja, och nu blir det snart hemfärd. Skulle hem igår men då blåste det så och mamma fick migrän, så det får bli idag istället.
Haré!