Dag 16: Din första kyss

Nä, det här får jag väl säga direkt: det blir inget inlägg om min första kyss. För det var så ointressant så det inte är sant, och dessutom klassas det nog inte som en kyss utan mer som en puss på munnen (men för er som undrar så var det med min första och hittils enda flickvän och kändes mest konstigt).

Men vad ska jag skriva om då? För som alla vet kan jag ju inte skriva ett kort inlägg, Gud förjbude. Så varför inte skriva om något relaterat jag tänkt mycket på. Så det här kommer att handla om mina tankar om det ”fysiska” i en kärleksrelation och eftersom jag också har lovat mig själv att vara ärlig när jag skriver dom här inläggen, så tänker jag nu vara det, kanske nästan jobbigt ärlig (fast mest mot mig själv).

För jag har lite svårt för ”Public displays of affection” (härmed kallade PDA’s i enlighet med wikipedias artikel) om jag ska vara ärlig, även i små mängder. Jag vet däremot inte varför. Det vore så lätt att säga att det är ”avundsjuka”, men då tror jag jag skulle ljuga för att komma undan enkelt. Jag tror snarare det är misstänksamhet mot relationer i allmänhet och kanske lite missunsamhet hos mig, hemskt nog, och ska jag nu vara ärlig tycker jag faktiskt att det är lite jobbigt att ha lite svårt för PDA’s.

Det som dock är lite paradoxalt i mina svårigheter för PDA’s är att jag innerst inne är en ganska ”fysisk” person själv. Jag gillar kramar och kramar gärna en person för att visa min uppskattning för personen (om jag känner personen tillräckligt väl så jag vågar det vill säga) och under gymnasietiden när vissa av mina vänner där hemma alla hade ett djur dom ”var” så föreslog till och med en vän att jag borde vara en ”Teddybjörn”, ”eftersom du är så kramgo” (i ett försök att rädda min manlighet fick jag det dock att bli björnunge istället, win).

Min motsägelsefullhet slutar dock inte där utan vänder sig ett varv till fortsätter lite till, då jag, ändå sen jag först hörde om det på bibelskolan, tycker att en icke-fysisk relation vore en intressant och möjligen en bra start på en kärleksrelation. Fast även här vet jag att jag antagligen inte skulle klara av det själv, då jag som sagt är en ganska fysik person. Så det jag har svårt för, är något jag själv antagligen blir skyldig till en dag, trots att jag skulle vilja göra på annat vis, men inte tror att jag skulle klara av det. Ungefär lika invecklat som det låter.

Men för att få ett slut på det här och reda ut lite viktiga saker såhär i slutet, för även om jag har svårt för PDA’s så behöver ingen hålla sig i skinnet i min närvaro för det (inte för att någon försökt än ^^ ), kanske snarare tvärtom så jag vänjer mig nån dag. Ta bara inte illa upp när jag kanske inte ger er min fulla uppmärksamhet eller går och hittar någon annan att prata med när jag tycker det börjar bli för jobbigt, för i dom fallen har jag har inget emot er, utan bara mig själv.

(Jag vet också att många tycker mina ”svårigheter” är ganska löjliga, så förlåt för ett ganska löjligt inlägg, men jag behövde få ut det här på något vis).

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.