En (inte) helt vanlig ledig dag

Jepp. Idag har varit en (inte) helt vanlig ledig dag på Taiwan och eftersom jag vet att alternativet “Mer korta inlägg, typ vad som hänt en vanlig dag innan du lägger dig.” för närvarande ligger högst i omröstningen till höger, som sannolikt inte rört något på sig senaste månaderna, så tänkte jag försöka mig på att skriva ett sådant inlägg.

Dock kan jag ju inte göra det som vanliga människor skulle göra utan jag tänkte först sammanfatta dagen med några små klokheter jag kommit fram till under dagen för att sedan gå igenom dagen och stoppa in dom en och en där dom passar.

Dagens klokheter är:

1. Om man har svårt att gå upp på morgonen i vanliga fall blir det inte bättre när man är ledig och har 13 grader i rummet.
2. Sjögräs är INTE mat, inte människomat i alla fall, speciellt inte tillsammans med söta saker, som eggsushi.
3. Att köpa en ny penna bara för att man hört mycket gott om den, en ny anteckningsbok för att den ser snygg ut och en bunt Cahiers för att “dom var ju inte så dyra för att vara Moleskine” för att sedan gå och köpa en latte på Starbucks får en att känna sig lite som en amerikansk författarstereotyp.
4. Man kan inte kalla en stad för “sin” förrän man gått runt ösregn och letat efter en affär som “jag tror jag såg här en gång när jag åkte förbi”.
5. Det finns svart te, alltså SVART te, och det är verkligen inte gott alls.
6. Man kan inte kalla en stad för “sin” förrän man en dunkel kväll i regn och rusk väljer att ta en “genväg”, “för det är väl här bussen brukar åka?”.

Okej. För att börja från början:

Trots att jag gick och la mig tidigt igår så kom jag ändå inte upp efter 8 timmars sömn i morse. Jag tror att första klokheten (klokhet nummer ett) ovan ganska bra sammanfattar varför. Det är nämligen halvt omöjligt att tvinga sig upp ur sängen klockan 8 på morgonen när man vet att det enda som väntar på en är en kall frukost och ett iskallt stengolv (även om jag nu äntligen har ett par tofflor, tack Lotta).

Därför blev det som vanligt en slömorgon vilken jag dock fick avsluta vid 12 eftersom mina fingrar vid det laget började bli så kalla att jag behövde vantar, och vad kan man hitta på inomhus då? Så jag gick helt enkelt till Sushi-express och åt lunch. Blev dock mäkta besviken då dom helt utan förvarning hade börjat vira sjögräs runt dom söta eggsushibitarna (min systra hade visst rätt) och dessutom minskat mängden till två bitar istället för tre, vilket gjorde dom knappt ätliga och dessutom mindre sött, både i söthet och mängd, vilket inte är inte okej (klokhet nummer två).

Därefter kände jag att jag inte hade någon större anledning att återvända till rummet, jag hade inget där hitta på ändå. Så jag hoppade på första bästa buss, som kom efter en 20 minuter väntan, till downtown Hsinchu för att kolla runt lite. Gick bland annat till “alltialloaffären” som min syster så klokt kallade den där jag äntligen hittade dom undangömda Sliccipennorna och bara för att så köpte jag en svart 0.4mm, så nu har jag en fin samling pennor, vilket ju inte är så speciellt som det låter eftersom dom alla är väldigt billiga och ganska enkla att hitta här.

Efter det gick jag till den lokala eslite’n (bokaffär) och kollade runt lite där. Hittade ingen intressant bok tyvärr, eller kanske tack och lov, men hittade en ganska snygg och trevlig anteckningsbok och eftersom min förra anteckningsbok nog bor i Hong Kong just nu så passade jag på och köpa den tillsammans med några Cahiers, eftersom jag ville testa om Moleskineanteckningsböcker är värda sitt pris. Med mina nya anteckningstillbehör i väskan gick jag sedan och köpte en Vaniljlatte och började nästan känna mig som en hipp amerikansk författare (klokhet nummer tre).

Eftersom jag fortfarande inte hade någon anledning att åka hem bestämde jag mig för att leta upp det den lokala Shinkong Mitsukoshin/新光三越 (varuhus, typ NK) som jag hade sett skylten på från tåget en gång (klokhet nummer fyra). Gick ganska bra hitta dit faktiskt, även om jag inte hittade något direkt intressant i varuhuset, eller det fanns lite snygga kläder men ingen jag verkligen fastande för. Passade däremot på att äta min kvällsmat där, helt vanliga nötköttsnudlar, och dricka ett väldigt konstigt helsvart te, som jag tyvärr inte minns namnet på såhär i efterhand (klokhet nummer fem).

Därefter kände jag mig dock redo att åka hem och försöka torka lite, i mitt nu 14 grader varma rum, och efter att ha tagit en genväg, som kanske inte var en genväg ändå inte en senväg (klokhet nummer sex), så satte jag mig på bussen och åkte hem.

Ja, så går en (inte) helt vanlig ledig dag på Taiwan till. Hoppas ni också har haft en intressant och bra dag.