Var lite småtaggad på att hitta på något ikväll. Dock orkade jag inte styra upp något.
1740 kom dock ett SMS som meddelade att 1800 så var det upptakt till bönedygnet i kyrkan. Kände då mest ”*suck*, stress” eftersom jag då stod med mina matkassar och låste cykeln utanför mitt hyreshus. Men gick in och packade upp lite snabbt och gav mig ut igen och cyklade till kyrkan.
Blev lite småförvånad när jag kom till kyrkan då det visade sig att jag var den yngsta där. Och en av två som var närmare 20 än 30, inte för att det var många där nära 30 heller för den delen, mest 40+.
Och det var helt underbart. Mer än en och en halv timme med härlig bön och lovsång, helt underbart. Detta är vad vi behöver mer av kyrkan, tid för bön och för varandra, och inga tidsgränser (upptakten skulle egentligen vara på en timma, men drog över litegranna 😉 ).
Tack Gud för att du lyssnar på bön och för att vi får vara en familj där vi är, trots ålderskillnader och varierande personligheter.
Och just det, Halleluja!