Kollade precis på Love Letter.
Tänkte köra ett kort asiatiskt ”filmmaraton” på två filmer och tog denna först. Dock gick mina planet i stöpet ganska snabbt… varför? Därför att efter ha sett en sånhär film så ska man inte förstöra det med en till, speciellt inte om det enda man har kvar är actionfilmer eller typiska clichékärleksfilmer (enligt nordostasiatiska mått då).
Det var en helt underbart vacker film.
Som jag läste lite kort på imdb precis, ordet som är viktigt i denna filmen är på något vis ”redemption” (finns ingen bra svensk översättning på det ordet kom jag precis fram till).
Jag tänker inte säga något om filmen om någon vill se den, men jag kan säga att den imponerar.
Karaktärerna är inte ihåliga stereotyper och allt är inte frid och fröjd, och absolut inte så som det borde vara, på något sätt.
Och även om det är ett romantiskt drama är inte kärleken sockersöt och perfekt, snarare tvärtom på något vis. Mer jordnära och så som kärlek och relationer brukar vara, speciella och med brister här och var.
Jag var också på väg att säga något om slutet, men kom fram till att jag inte kan göra det utan att förstöra. Så det enda jag säger är att det är ett passande och vacker slut, som trots att det är en cinematiskt vacker och kritikerrosad film knyter ihop allt bra, något som vissa ”konstfilmer” inte riktigt lyckas med.
Det ligger mycket i denna filmen, och om ni får chansen att se den så gör det. Om ni inte får chansen så säg till mig så kan jag nog låna ut den till er.