Eller kanske avsaknad av liv.
Har varit otroligt opepp senaste dagarna. Vilket inte är så bra eftersom jag hade tenta igår… men förhoppningsvis har jag ett G där… (eller 3:a som det det heter i den kursen). Envariabelanalys, ryser fortfarande (och det ”värsta” är att den fortsätter med del 2 nu…).
Aja, var skönt att komma iväg lite i helgen, var på ledarhelg med ledargänget från ryttis. Lite sköna föreläsare (2 st) och lite gemenskap, och en nästan färdigplanerad vår, iaf när det gäller aktiviteter, helskönt.
Annar har skolan nu börjat igen, och motivationen har faktiskt börjat komma tillbaka lite. Sitter t.ex. med kinesiskan nu.
Har precis lärt mig att jag är en 单身汉. Bra att veta.
Sitter också och nostaliar mig med winnerbäck, riktigt mysigt faktiskt. Mycket små minnen här och där, och även dom ”dåliga” gör mig glad. Över att jag har minnen och faktiskt har varit där en gång… ah..
Aja, ska väl försöka skärpa mig lite här också nån gång, måste översätta lite teman och så nån gång så det blir svenska igen också 😛
Tills nästa gång, haré bra!
Jag förstår din tanke med att glädja sig över de dåliga minnena, just för att det betyder att man har gått igenom något… Nu, när smärtan från minnena har lagt sig (och de flesta spökena med) är de erfarnheter som minst sagt är nyttiga. i efterhand…
Jo. I efterhand =)