Eftersom denna dagen kommer vara ganska full och tråkig* så tänkte jag äntligen skriva om min mysko dröm jag hade för en vecka sen sådär och inte får någon rätsida på…
Drömmen var ungefär så att jag genom internet och en video (fråga inte hur, vet inte själv) lärde känna en tjej som var assistent för utvecklingsstörda (påminnde på sitt sätt om maja, men var fortfarande inte henne, bland annat var hon naturligt blond). Sedan åkte jag upp till henne (någonstans låter ”Stockholm” rätt men det var inte nåt ställe jag kände igen) och hälsade på henne. Väl där upptäcke jag att hon var blind (eh?) men vi blev kära och gick på promenad från bron vi möttes på (möttes vi på en bro? jaha) mot skogen (skog i stockholm?), vi skulle gå typ 97 steg till en stig som hon kände till men jag såg ingen stig där så vi gick typ 110+ steg och gick i skogen hand i hand tills vi såg att det rök, skogsbrand! (whaaaaat?) Vid vilket jag fick springa tillbaka medan hon stannade (eh, varför stannade hon?). När jag kom tillbaka (hände direkt, antar att jag egentligen var borta och ringde brandkåren eller nåt) som var hon inte kvar utan nån stark kille (som jag känner men inte vet vem det var) kom snart ut med henne över axeln från skogen. Hon hade gått för långt och var nu döende (typ svartsotig =P), och så sörjde jag och så var drömmen slut.
När jag vaknade så var det dock inte så speciellt utan min första tanke var: ”Hon var trevlig” och gick upp. Så mysko dröm… men påverkade mig ändå på sätt och vis. Till exempel så har jag börjat fundera på varför kärlek i drömmar är så självklar.
Samtidigt så är jag också faschinerad av tjejen i drömmen. Assistent och blind… det är ganska respektingiviande. Fast hon hade ju faktiskt ingenting som visade att hon var blind innan jag träffade henne. Så det kanske var två olika personer =)
Aja, ha en trevlig söndag allihopa.
*Kortfattat: Gudstjänst, middag, matteplugg och spextittande (fast spextittandet kommer vara roligt för mig)