Julafton utan Jul borde ju bli -afton
För det är ju bara Julafton en gång om året, även om idag på sitt sätt varit nära samma känsla.
Först satt jag och skrev gloskort i skolan i 2,5 timmar (phew) för att gå hem, gräva lite i postfacket, tänka ”Skit också, inget brunt paket, inga skivor idag igen”. Jag har nämligen väntat på Deas Vail’s EP och nya album(som officiellt kom ut i förrgår) i en och en halv vecka. Visserligen visste jag att det inte skulle gå fort för dom ska ju trots allt skickas från USA hit… men så såg jag att det låg något tjockt kuvert i postfacket, något kartongkuvert med någoting i. Och från USA var det ju, rev genast upp det, och där låg mina skivor. Med var också två ganska snygga reklamklistermärken =P Men det blev en snabb promenix in i rummet och bort med plasten från skivorna och in med skivan i CD spelaren, aaah, vilken njutning.
Efter att ha ätit mat och softat lite kollade jag hur det gick för min bärbara dator. Ringde nämligen i tisdags och fick beskedet att det kommer en ny om 2 veckor sådär… för att igår ringa igen och få svaret 1-1½ vecka skulle det nog ta. Allt detta för att igårkväll se att dom skickat iväg den redan. Och döm av min förvåning när jag lite över två ser att den redan är framme. Hoppar på cykeln och cyklar och hämtar paketet (blir utskrattad av en arbetare pga min lösning att ha halva paketet i en bag med resten stickandes upp ur bagen). Går hem och installerar grunden (som måste installeras). Efter lite ditt och datt så återkommer jag till datorn, drar ut nätsladden och stoppar in mina lurar, bara för att mötas med ett bekant surrande. Inte igen… tyvärr var detta typ 17:05 och HP’s support stänger 17:00. Så det blir ringa och skälla på dom imorgon istället, men nu borde dom lyssna på mig och försöka fixa det på riktigt tycker jag…
Sen måste jag väl skryta också, för detta gjorde mig nästan lika glad som på en -afton. Efter mycket om och men och mentalt pepp så gav jag mig idag ut på min längsta springrunda någonsin, lite mindra än 10 km, dvs 1 mil. Hade först målet att fixa det på en timma eller mindre men gav upp det ganska snart för att när jag hade en 15 kvar få lite hopp om det igen innan jag insåg ”sanningen” att jag inte skulle klara det. Men gissa om jag var förvånad när jag kollade på klockan när jag kom hem. 1:00:45 typ… Det är lätt rekord i alla kategorier för mig. Geez, killen som aldrig gillat idrott börjar bli ett löparfreak =P