I förrgår kväll dog min moffa.
Igår var vi i hans rum på vårdhemmet för en kort minnesstund vid hans ”skal”(som min kusin kallade det) och sen var vi hemma hos mormor hela eftermiddagen/kvällen.
Det är lite intressant att det är först nu jag förstått vilken underbar morfar han var, på alla sätt.
En sak jag speciellt tänker på är allt vi gjort på sistonde för att han skulle kunna läsa sin bibel, allt från att köpa läslampa till att köpa förstoringsglas till förstoringsglas med inbyggd lampa. Allt för att min morfar skulle kunna läsa sin favoritbok.
Sen berättade mamma också att den 22 juni så predikade hela natten för personalen på boendet han bodde på. I journalen hade det bara stått ”PREDIKADE” i röda bokstäver. Det var min morfar det.
Men nu är han död… men det var kanske lika skönt det för oss alla, han dog så lugnt och tyst med bara mormor och 4 av mina kusiner hos sig, så passande eftersom det var oss barnbarn han levde för.
Han blev ju trots allt 93 år…
Farväl moffa.
Vad Han tar och vad Han giver,
Samme Fader Han förbliver,
Och Hans mål är blott det ena,
Barnets sanna väl allena.