Sådär. Nu har jag haft tid att “smälta” Cupid’s Arrow.
En mycket intressant bok faktiskt. Mycket på grund av att författaren inte är någon “min teori är rätt och kolla när jag bevisar det” utan han lägger fram sin teori och sedan fortsätter med att skriva om kärlek i kulturer och litteratur i allmänhet, vare sig det stämmer med hans teori eller inte.
Det jag först och främst har “lärt” mig av boken är att vad “Kärlek” är ganska mycket är en definitionsfråga.
För att börja så förr så tänkte jag mig Kärlek som den där känslan som “inte gick att förklara”. Det var min definition av Kärlek. Men med tiden började jag fundera om inte kärlek krävde en vänskap i grund också och började definiera Kärlek som vänskap + extra känsla.
Denna boken ändrade inte min definition av Kärlek men den fick mig att inse att ingen definition är riktigt rätt eftersom ordet är så diffust och inte klart definierat från början. Boken drar nämligen in nästa “skal” av Kärlek och jämställer Kärlek med hela relationen genom att dra in förbindelse (commitment). Att detta är vad jag kallar Kärlek håller jag inte med om… men det är ju fortfarande Kärlek (om ni förstår vad jag menar).
Detta var det första jag tänkte på och som fångade mig. Hur definition av vad man inbegriper i Kärlek varierar (och “växer” eller “krymper”, oftast i ordningen: passion(känslan) - närhet(vänskap) - förbindelse)
Sen var nästan det mest intressanta i boken dom tester och studier dom hade gjort på att försöka påverka människors känslor. Boken tog nämligen upp många exempel på hur man i olika tester och studier ganska lätt påverkade folks känslor och dyl. bara genom att skapa andra känslor innan (som osäkerhet och rädsla).
T.ex. ett test var att man tog och bad ett antal personer(män) gå över en bro, vissa över en stadig stenbro och några över en vinglig träbro(tror jag det var). På mitten av bron möttes dom av en kvinnlig medhjälpare som bad dom svara på lite frågor och skriva en kort historia om en bild. Efter detta sa dom adjö och medhjälparen lämnade sitt nummer om det skulle vara några frågor.
Dom som hade gått över den vingliga bron skrev mycket mer sexuellt relaterat (mätt efter något test) och fler av dom ringde också den kvinnliga medhjälparen på kvällen. Deras känslor hade helt enkelt stimulerats av rädslan av att gå på den vingliga bron. Väldigt intressant faktiskt.
En sak som faktiskt är ganska intressant är också att man “bevisat” att folk söker folk som “ser lika bra ut” som en själv (iaf när man riskerar att få nobben (låter det intressant så säg till så kan jag förklara mer)).
Aja, det var väl vad jag orkar skriva just nu… vi hörs.
Det var intressant. Utvecka gärna mera.
Varenda gång jag hör talas om en författare till en “kärleks”bok så undrar jag vad det är som får den att börja skriva, det utlösande.
Ordet kärlek är dåligt tycker jag. Det innehåller allt för många olika betydelser…
Hmm. Intressant var ordet. Angående snygghet kan man då och andra sidan tänka sig att i alla fall män söker sig till snyggare partners än vad de själva är, därför att de blir rädda för att få nobben. Haha.
Men det kan iofs tolkas även som att de var lite stolta för att de gjort nåt modigt - och därför ansåg sig ha större chans att lyckas.
Jag såg på kunskapskanalen häromsistens om hjärnan. Den har hittills betraktats androgynt eller känsneutral. Senare tids forskning har tydligen upptäckt stora skillnader. Man idelade hjärnorna o s- (system) och e-(emotionella) hjärnor, varav de första dominerades av män. En ganska obehaglig sak i de hjärnorna var att testosteronet i s-hjärnan triggade samma centum för våld som för sex. Och så pratades det en del om att männanes s-hjärna i mångt och mycket inte passar så bra in i dagens samhälle, att de på sätt och vis spelat ut sin roll. Jag vet inte jag. Har aldrig varit så biologistiskt lagd, men intressant var det.
Får jag fråga dig en helt annan väldigt opersonlig och teknisk sak - har du möjligtvis översatt K2:s textfiler (.mo) - och om - har du lust att skicka?
Jotack, kärlek kommer man nog undra över hur det funkar hela livet:P