Kvällens Klor

Visst, natten är underbar, men vad vore den utan kvällen före sig?

Kvällens Klor

Ingen klocka, ingen tid,
men jag vet att det är sent.
Jag vet att jag borde sova,
men kvällen håller mig kvar,
hårt i sitt fasta grepp.

Tills den sista droppen te,
tills sista färgen ebbat ut,
tills den sista tonen dött ut,
tills syrsan spelat färdigt,
tills kylan börjar krypa fram.

Men lite till, lite till…
tills natten sänkt sitt mörker,
slätat ut varandra känsla,
lekt med varje vild tanke,
först då kan jag få frid,
att vila igen, djupt och lugnt.

Tills kvällens klor rycker igen.

0 Responses to “Kvällens Klor”


  1. No Comments

Leave a Reply