My feelings in letters
Jag är en obotlig romantiker, singel och förälskelsekritiker,
Det krockar ibland kan jag säga.
-Kom nära-
Kom närmre mig,
precis så nära
att jag kan röra lätt vid din kind.
Stå där framför mig,
och säg inte ett ord.
Jag vill bara ha dig där framför mig.
Se på mig,
så jag kan se dina ögon.
Dina mörkblå ögon som ser på mig.
Lyssna stilla,
på vad jag har att säga.
När jag talar om mina sanningar och lögner.
Kom närmre mig,
eller ta ett steg bort.
Nu är det din tur att leda mig.
Dina änglar sjunger kring din tron ikväll,
i scoutskjorta och med gitarrkomp
Distans
Så långt bort
från en annan tid
på en helt annan plats.
Men ändå
bara en enkel sång bort
som väcker allt igen.
Minnen om en tid
då avståndet var långt
men vi ändå var nära.
När vi stod rygg mot rygg
och mötte världen.
Men avståndet ökade,
och vår närhet försvann.
Avståndet blev för långt,
och tillslut försvann allt.
Förutom en enkel sång,
som alltid är din,
och som ger mig frid igen.
Ja usch, kollage är hemska.
Fast snygga om man gör dom på rätt sätt
Kollage
Det är när man minst anar det.
Som ens mask plötsligt faller bort,
och allt man trodde var sant,
faller mot marken i med masken.
En mask man själv har byggt,
med sanningar och lögner gjort,
klippt och klistrat ihop ditt och datt,
till ett stort kollage.
Ett kollage som alla tror på,
bekanta, vänner, nära vänner, en själv.
Att livet trots allt flyter på.
Och nånstans där i Kaoset,
när man tappat sin mask på marken,
inser man sakta sina misstag,
när man trots att man vet vad man gör,
lägger sig ned på knä och letar,
efter alla bitar i maskkollaget.
Nogrannt bygger ihop masken igen,
men med lite nya sanningar och lögner.
Tar på sig sin älskade mask,
och blir “sig själv” igen.
Usch, såhär i efterhand är jag sjukt missnöjd med denna.
känns bara att jag försöker för att jag vill kunna skriva.
men misslyckas…
Natt
Jag skulle ge allt jag har,
för att få bara en enda natt,
med dig och allt du är.
En fridfull natt,
med alla måsten bortblåsta.
Där kan vi ligga,
på ditt kala trägolv,
och stirra upp i taket.
Tala om livet,
vad vi ska göra härnäst,
himlen och allt däruppe,
jorden och allt här nere.
Bara du och jag där,
utan krav vakna natten genom.
När väl orden tar slut,
kan vi väl ändå ligga kvar.
Bara njuta av lugnet,
och friden som bara,
som bara,
som bara en natt kan ge,
en natt med en god vän.
I love english words with many meanings.
I always try to find some way to connect the words.
A Spring:
Something that launches you upwards,
up into the clear blue sky toward the clouds.
Something you can try to stretch,
but that always returns when you tire.
Something that always have a start and end,
marking the end of the fun you’ve had.
Something that sways in the wind,
following every little gust of wind.
Something that glitters in the morning sun,
but you know it all will end in brown rust.
Something that take the bumps on the road,
and makes them all less noticable.
Something that pushes you or pulls you back,
into the place where you really belong.
Springs are peculiar things.