Love

För att verkligen förstå denna måste man lyssnat på LW.
Iaf “Hugger i sten”. Och läst hans kommentar om låten på hans hemsida.

Winnerbäck och oss

“Jag dricker the med balkongdörren öppen i natt…”

Någonstans skriker hjärnan “Fel! Fel! Fel! Försök igen.”
Men hjärtat nickar bara tyst och ger ett jakande “Mmm”.

För det är ju inte Winnerbäcks minnen det handlar om,
även om vi både delar samma minnen från honom,
det det handlar om är våra gemensamma minnen om honom och vår svunna tid.

En tid då vi två var speciella och mötte världen tillsammans,
en tid när vi kunde flumma ur och samtidigt vara djupare än vad vi kan nu,
en tid där det kanske kunde varit Vi två.

Men sen far du iväg för att hitta dig själv.
Men hittade en annan själ istället,
en annan du, en annan han, nån annan kom hem igen.

Där stod jag kvar med Winnerbäck i öronen,
medan du försvann igen in i dimman över England.
Medan det kalla mellan oss två sakta växte sig större.
Tills vintern sakta frös bort mitt hjärta och känslorna för dig.