Idag simmade jag 1km från att inte ha simmat på några år, riktigt trevligt och lugnt är det. Varför? Gick in gratis eftersom det är “bjud med en kompis”-veckor på simhallen.
Fastnade dock, så det blir nog fler gånger…

I fredags var jag hos föregående Jonathan och en Markus och hade tonår där. Det var skönt, gillar tonåringarna mer och mer, och börjar lära mig namn nu

Sen måste jag också påpeka att wikipedia är underbart, även den svenska upplagan.
Kolla bara på artikeln för Kyss (länken leder till en permanent sida för hur Kyss ser ut vid skrivande stund).
Först och främst har vi ju den nästan veckogamla vandaliseringen

En slags sugande muskelrörelse mellan tre olika personers läppar,

Lite vardagshumor (alltså det är bara det där med tre som är ändrat och flummat, det andra är faktiskt den riktiga “seriösa” artikeln).

Sen har vi min favoritinformation:

För att undvika att näsorna ska stöta samman vrider ofta ett par sina ansikten åt sidan när de ska kyssas. Vissa uppskattar inte detta undvikande utan vill också att näsorna ska mötas under kyssen. Om denna preferens gäller endast den ena deltagaren i kyssen kallas företeelsen näsfäktning.

Näsfäktning, helt enkelt veckans bästa ord.

Sen fick jag mina Shure SE210 och är väldigt glad att jag lyckades beställde dem dagen före prisändringen (studentpriset gick från 876kr till 1028kr). Sitter och lyssnar på Dream Theater nu, helt underbart.
Ang det har jag dagens spartips: Om man vill ha ett par Shure SE530PTH (lyxmodellen) hos dustin så är rabatten för en student 4795 - 3188 = 1607 kr -> 33.5 % rabatt, det ni.

Gud välsigne er alla!

(finns även en video där han pratar om detta tillfället)

Vi vill ge möjlighet att hålla andra typer av ceremonier än kristna i de sakrala rummen.

Ja, vilken underbar idé! Vi tar gamla kristna kyrkor och använder de till liknande saker som påminner om kristna traditioner men utan den religiösa delen så ingen tar illa upp!
Ibland blir jag bra trött på all denna “även om kyrkan inte ska tillhöra staten så ska de inte heller få ha något i fred” och den “förståelse” och “jämlikhet” alla måste ha.

Sen, ni som har kollat runt på istheshit.net vet att det finns vissa “random is not random” bilder på folk som fått upp samma eller liknande saker på slumpfunktionen. Idag lyckades jag mer än någonsin, först kom frågan och sen kom svaret. Det ni!

Morr.

Dessutom så gav spelet ännu lite mer djup åt karaktärerna i Final Fantasy VII (vilket verkligen är ett bra exempel på ett spel med en bra och bra nära filmlik story) vilket spelet är en “prequel” till.
Dock så ger det mest bakgrund till dom karaktärerna som själva inte får så stor plats i FFVII, vilket jag gillar eftersom det blir mindre “krockar”. Vissa saker känns dock väldigt konstiga och lite malplacerade (stora händelser eller viktiga personer/projekt som sedan inte nämns i FFVII, men väl i “uppföljaren” Dirge of Cerberus). Men på det hela är det en skön story och riktigt sköna karaktärer.
Speciellt gillar jag utvecklingen av Tseng. En ganska anonym person i FFVII, det enda man egentligen får reda på är att han är ledare för ett stort företags/lands specialstyrkor. I CC så får man en liten bild av hur han faktiskt bryr sig om dom vänner han har, något som inte hade funkat i FFVII eftersom han är på “fel sida”. Dessutom finns det nya personer som även om dom inte är med så mycket verkligen livar upp både storyn för CC och FFVII, t.ex. Cissnei.

Dessutom är det alltid roligt när man vänder på karaktärer. Vet inget annat exempel men i CC så lär man iaf känna Sephiroth från FFVII före han blir ond, före han blir galen helt enkelt. Och det är också något som jag gillar och nästan saknar på filmer och serier, lite förståelse och lite mer bakgrund för de onda/fallna/badguys. Nu är han inte i närheten av förlåtbar och han blir verkligen galen, men man märker lite av vad som är han och vad han har fått för sig och som inte är han själv.

Sist men inte minst vill jag också göra klart en sak. Även om man vet exakt hur ett spel/film ska sluta (det här var ju trots allt en prequel till ett annat spel…) så kan man vara sjukt sur över ett slut. Jag trodde att mina typ 40 speltimmar skulle göra att jag skulle tåla slutet och tycka “jaha, det var det, då fortsätter vi med FFVII då” men på grund av det sjukt välgjorda slutet och att man faktiskt fattar tycke för personerna i spelet trots man vet vad som kommer att hända dom så var jag sur i slutet, för att det inte slutade så som jag ville!
Jag tror att jag börjar bli för blödig helt enkelt.

och petter: jag är nu längre ifrån Cloud-Aeris än någonsin =)

Aja, linnea tyckte iaf detta var intressant.

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Kommentar till personlighet:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. - Nämen det stämmer
Vill tjäna mänskligheten. - Tror nyckelordet är “vill” (vem vill inte det?
Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. - Okej, detta är väl ganska specifikt och passande, iaf det sista, mina värderingar som har grund i kristendom är sjukt genomtänkta
Extremt lojala. - Eh, inte mig att bedöma
Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. - Haha
Oftast begåvade skribenter. - Jodå, kanske det.
Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. - Normaltänkt, ser inte mycket möjligheter tycker jag
Vill förstå och hjälpa andra. - Vem vill inte det

Kommentar till yrkena:
(var detta jag fann mest intressant)

Skribenter - vissa anser att jag kan skriva, själv gör jag inte det. Det mesta blir bara kort och stressat och inkonsekvent (därför poesi passar mig lite)
artister - yeah right
personalvetare - åh vad roligt det låter, NOT
socialarbetare - se förra
svensklärare - se förra
bildlärare - se förra + nej, plate har skrämt bort mig
förskole- och dagispersonal - bara tanken får mig att skratta, jag och barn?
präster - tänkt tanken, kanske i framtiden (är inte tillräckligt stark för det)
psykologer - se ovan förutom “framtidskansket”
forskare - ja, jag är ju såå bra på att göra skolarbete så forska skulle ju vara perekt… eller inte
fritidspolitiker - kanske, förutom att jag finner politik helt ointressant, nej alltså
redaktörer - inte ordningsam alls, känns som en krock
studievägledare - ja, jag vet inte vad jag ska bli så jag hjälper andra som inte vet vad dom vill med min, ehm, erfarenhet?
journalister - hmm, har aldrig provat. men känns strikt och stressat, inget för mig alltså
religionslärare - detta är väl en av de 2 intressanta. dock på “högre” nivå isf

Blev lite småförvånad när jag kom till kyrkan då det visade sig att jag var den yngsta där. Och en av två som var närmare 20 än 30, inte för att det var många där nära 30 heller för den delen, mest 40+.
Och det var helt underbart. Mer än en och en halv timme med härlig bön och lovsång, helt underbart. Detta är vad vi behöver mer av kyrkan, tid för bön och för varandra, och inga tidsgränser (upptakten skulle egentligen vara på en timma, men drog över litegranna ).
Tack Gud för att du lyssnar på bön och för att vi får vara en familj där vi är, trots ålderskillnader och varierande personligheter.
Och just det, Halleluja!

http://blog.brokep.com/2008/09/12/sverige-vax-upp/

Det är ett långt inlägg men värt att läsas igenom, vad man än tycker om PirateBay och deras val att inte ta bort förunderundersökningen av arbogamorden från sin tracker.
Det handlar om lögner och lurendrejeri, från ett av dom programmen i TV och några av dom TV-personligheter jag har haft mycket respekt för fram tills nu.

Här är programmet för övrigt. Det är inte förrän sista tredjedelen det handlar om just detta.
Jag tycker för övrigt att moraltanten bakom hans rygg som tror att hon är bättre än alla andra är lite underhållande.
http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?a=1245001&d=34858

Senare: Ah, det fanns visst en ursäkt från Debatt. Dock känns den inte helt trovärdig. Men det är iaf bättre än inget.

Ett, Max Payne filmen(imdb) är visst klar.
Verkar ganska bra enligt trailern på hemsidan. Först gillade jag iden med änglar/demoner som Max’s hjärnspöken, men dock verkar dom ha hängt upp sig lite på själva den delen (och Lupino), och enligt synopsis på den brittiska hemsidan verkar det också vara så att det är mer än hjärnspöken, vilket skulle förstöra storyn ganska bra. Enligt IMDB är fallet inte så, men dom kan man ju knappt lita på.
Mark Wahlberg som Max blir nog ganska bra. Men snälla ni, Milla Kunis som Mona (och Lutikriss och Jim Bravura)? Det gör mig ännu räddare för kvalitén på filmen.

Två, Star Wars: The Force Unleashed släpps i dagarna. Trodde det skulle ta längre tid, dvs att spelet inte skulle komma ut förrän nästa år. Så var alltså inte fallet.
Dock känns det väldigt “splittrat” eftersom det finns till alla aktuella konsoler på marknaden… ska nog skaffa PSP versionen iaf. Sen om jag orkar kanske jag skaffar PS2 versionen till jul (att spela på lillebrors PS2 =P). Även om PS3versionen nog är den bästa (eller Xbox360versionen), tänk alla dessa fysikmotorer på en och samma gång, mmmm.

Tre, Deus Ex 3 har visst varit utlovat i ett år nu. Det har jag missat på något vis. Finns till och med en cool trailer som verkligen skapar teorier, något som passar serien perfekt. Iaf om man tänker på första spelet, andra spelet var ju bara ett misslyckande…
För det är mycket gyllene snittet, fibonaccisekvensen och gamla anatomistudier i trailern.
Så förhoppningsvis blir detta ett vettigt spel som är värdigt som uppföljare till första spelet, en story om en möjlig framtid och effekterna av fortsatt utveckling inom tekniken.
Hoppas dom lyssnar på alla på forumet, för där finns både konservatister och idesprutor med bra idéer.

Ja, det var väl allt. Tråkigt eller roligt, bedöm själva. Nu är det snart nyistan träff i kyrkan och då tänkte jag vara där och vara social och trevlig. Hejje!

Ångrar att jag inte tagit mig tid till att kolla på filmen innan den här helgen, för det var den som hindrade mig att kolla färdigt på serien. Dessutom som var filmen också väldigt bra, lite som serien men på 2 timmar.

Dessutom så är musiken i hela serien och filmen helt underbar. Lite jazz, lite blues, lite ragtag och lite 90-tals ballader. Kan inte bli mycket bättre.
The Seatbelts är helt enkelt underbart bra (bandet som gjort soundtracken).
Dessutom är det såååå skönt att höra riktig engelska sjungas i en animeserie. Tack för att du inte är en jobbig patriot Kanno, tack tack tack (sen så är ju inte heller Steve Conte och Mai Yamane dåliga sångare heller).

Får väl avsluta med liten del av texten till Blue, slutlåten för hela animen och låten som sammanfattar hela serien:

Things have turned a deeper shade of blue
and images that might be real
may be illusion
Keep flashing off and on
[...]
I’m so free…
No black and white in the blue

Hann också med att steka lite pannkakor, en dubbel portion (enkel är så lite, men dubbel är nästan för stor känner man ibland =P, får köra en 1½ nästa gång…).
Så nu får vi se vad som händer, kanske lite lugn winnerbäck-melankoli innan jag går och lägger mig eller så.
Få se…

Sen avslutade jag min Emma-triathlon idag.
Såg filmen äntligen.
Måste säga att jag gillade den med, den var lite mer filmlik och så jämfört med serien. Serien och filmen var bra komplement helt enkelt.
Serien var väldigt trogen boken men på grund av tidsbrist så hade man tagit bort vissa saker vilket gjorde att jag som läst boken innan saknade lite saker. Saker som jag tyckte var viktiga och intressanta för storyn när jag läste boken.
Filmen var mer fri och lite mer rolig. Dock inte lika vacker och trogen boken (som fortfarande är det bästa utav de tre). Förklarade också lite mer saker vilket jag finner tråkigt eftersom jag mer gillade bokens sätt att låta en tänka själv och förstå hur allt hängde ihop.
Sen var det lite för lite Evan i filmen, han kunde dock fått vara med lite mer tycker jag, och lite för tråkig skådespelerska som Jane, men det har väl sin förklaring det med.
Och Gwyneth dög lika bra som Kate också som Emma, dock gillade jag Kate mer… konstigt nog.
Aja, om ni har tid så kan jag iaf rekommendera alla versioner av Emma, dock i följande ordning:
Bok! Absolut, självklart nästan eftersom en bok kan innehålla så mycket mer.
Serien. En vacker Emma, andra passande skådespelare och en story trogen boken gör serien till 2:a.
Filmen. Intressant och ganska bra film, men mer romantisk komedi än en riktig vacker berättelse (som boken och serien).

Haha, tråkmånsen i den billiga frisyren och med miljarderna är ju faktiskt ganska rolig =P

Tänkte dock skriva lite mer om lite personer i boken. Kommer dock ta upp lite saker som kommer i boken, så om ni har tänkt att läsa boken, se serien eller filmen och absolut inte vill höra något om handlingen så bör ni sluta läsa nu. Men eftersom jag tror att alla som är 20+ och som har velat läsa/se Emma har gjort det vid det här laget så antar jag att ingen gör det.

Först måste jag då ta upp Emma. Hade lite svårt för henne och hennes högfärdiga sätt till en början, och hon verkade lite arrogant och kall. När jag var i slutet av boken slogs jag dock av en liten sak, hon uppfyller nämligen ett antal av mina “krav” på en framtida flickvän/fästmö/fru.
Hon är självständig, dvs. hon klarar “sig själv” (med betjänter självklart ) och att ta hand om sin far, utan någon större hjälp. (Om man vill få in “stabil” från innan så passar det väl ganska bra här också).
Hon är intelligent, detta görs väldigt klart i boken på många sätt, och det märks också att hon är tänkt att vara intelligent och smart.
Hon är omtänksam. Okej, det är lite felriktad omtänksamhet ibland, som i Harriets fall. Men hon tar ändå hand om sin far och vid ett ställe i boken så besöker hon en av dom fattigare familjerna för att hjälpa dom.
Hon spelar piano. Detta “kravet” har faktiskt växt hos mig mer och mer. Och här kvalificerar Emma sig verkligen in om man får tro boken =P
Dock är hon lite högfärdig för min smak, lite för uppblåst och tror lite för mycket om sig själv; till en början iallafall, i slutet så botas hon från det också (får man hoppas). Hon uppfyller inte heller det högsta kravet som knappt behöver nämnas, iaf så uppvisar hon inte det i boken, dvs. att hon visar väl inte precis på någon vidare tro nånstans.
Men 3-4 av typ 6 är inte dåligt, faktiskt. Synd att hon bara finns i en bok som utspelar sig för knappt 200 år sen =P

Person nummer 2 som måste tas upp är ju Mr. Knightley. Man hör ju nästan på namnet hurdan han är (även om ordet är Chivalrous på engelska).
Han är verkligen den mannen jag vill vara. Enkel, lugn, lagom ödmjuk och säger vad han tycker.
Han verkar klara sig bra själv som herre i sitt slott och gör ingen stor sak av det, varken ensamheten eller sin börd. Dom gångerna han använder sin hästkärra är det när andra tjänar på det, andra som kanske inte har tillgång till en.
Han verkar vara en ganska frisk typ också, han går mestadels i boken (se raden ovan), och gillar sin trädgård med jordgubbar.
Han är sjukt omtänksam på alla vis. Han är den som först ser den annars lite utstötta (i alla fall av Emma) Ms. Fairfax och bryr sig om henne och också den som försöker få ihop Harriet med hennes älskade (som Emma har sagt är för ouppfostrad för henne).
Han är helt enkelt den stabila punkten för både Emma och många andra i staden. Och han säger också till, i alla fall när det gäller Emma, när han tycker hon gör fel, och skräder inte orden bara för att hon är en dam (sen har det väl mer anledningar också).
Han är också ganska klipsk och den enda som verkar vara på samma nivå som Emma och hennes intelligens (och vise versa).
Sen har han ju lite spontanitet också, följer känslorna ibland, lite sådär lagom ofta.
Mr. Knightley är helt enkelt ridderlighet, omtänksamhet, intelligens och lite spontanitet. Precis den mannen jag vill vara, ser nog inget direkt fel hos honom. Förutom att han verkar gilla lite för mycket att vara själv ibland, men sådan är jag ju redan

Ja, resten då.
Dom är ju inte lika perfekta, men det är väl ganska självklart.
Ms. Fairfax är som nämns i boken lite väl kall och tråkig.
Mr. Churchill känns lite instabil och lite för spontan, även om också han är ganska intelligent. Felet är dock hur det riktas, han är lite väl elak och tar inte saker på det allvar dom bör tas…
Harriet, ja, hon känns ju mer som en gullig liten flicka och absolut inte mer, därför är hon ganska tråkig om du frågar mig.
Sen är ju Mr. och Mrs. Elton ganska roliga måste jag säga. Usch för någon som Mrs. E. Usch, skulle aldrig klara en sådan människa längre än en sekund. En överklasstant som tar allting som att det är för henne och från henne, hur det än är. Usch.
Resten därefter behövs väl knappt nämnas, förutom dom trevliga Westons då… dom ultimata föräldrarna och äldre vännerna, myys.

Det var allt, ganska mycket men då fick jag det ur mig också.
Hej!

2. Zack Fair har återtagit platsen som en av mina “fiktiva förebilder” (alltså förebild som inte finns i verkligenheten). Från att ha varit en cool och omtänksam bifigur utan någon vidare story i spelet över alla spel så har han nu fått sitt eget spel där han visar sig vara en lite spontan, rolig, sprallig och väldigt omtänksam kille som bryr sig om de flesta.
Precis som jag vill vara om jag bara hade modet =P

3. Imorgon ska jag till ullared med min moder och systra.
Det ska bli roligt, fast får väl ta med något att roa mig med medan de kollar på kläder.
För förutom kläderna är ullared ganska roligt, och billigt först och främst =P

4. Jag gillar att umgås med människor man inte måste spela perfekt för.
Personer man vet har gjort lite fel här i livet men som ändå fortsätter, folk som också känner till ens egna fel här i livet. Det blir så otvingat och lätt och skönt med dom människorna. Mmm.
(Ta åt dig carro om du läser det här).

5. Jag är lite ambivalent för konceptet med att springa medan det regnar,
eller snarare att det ska regna medan jag springer.
Idag kom det en liten skur sista fem minutrarna och det var väl lite skönt, men det är fortfarande jobbigt med blöta kläder, även om dom bara blir lite blöta.

6. Jag har fortfarande allt för lätt för att ta åt mig.
Jag hatar det, men vad kan jag göra åt det? Vet int.
(Försök inte ens att hitta vad jag tagit åt mig av, ni kommer aldrig hitta det.)