Igår bakade jag pizza hos en Axel, mycket trevligt. Slog också vad med en Kristofer om att Jonathan är nästa tonårsledare som kommer skaffa flickvän, medan Kristofer trodde det skulle vara jag. Enkla 100:-
Idag simmade jag 1km från att inte ha simmat på några år, riktigt trevligt och lugnt är det. Varför? Gick in gratis eftersom det är “bjud med en kompis”-veckor på simhallen.
Fastnade dock, så det blir nog fler gånger…
I fredags var jag hos föregående Jonathan och en Markus och hade tonår där. Det var skönt, gillar tonåringarna mer och mer, och börjar lära mig namn nu 
Ja, har börjat en datorfasta igen, vilket innebär att det är ungefär max en halvtimma framför datorn varje dag, kommer dock förhoppningsvis bli typ en halvtimme varannan var tredje dag (så man inte missar något viktigt, t.ex. den möjliga resan med systrami).
Sen måste jag också påpeka att wikipedia är underbart, även den svenska upplagan.
Kolla bara på artikeln för Kyss (länken leder till en permanent sida för hur Kyss ser ut vid skrivande stund).
Först och främst har vi ju den nästan veckogamla vandaliseringen
En slags sugande muskelrörelse mellan tre olika personers läppar,
Lite vardagshumor (alltså det är bara det där med tre som är ändrat och flummat, det andra är faktiskt den riktiga “seriösa” artikeln).
Sen har vi min favoritinformation:
För att undvika att näsorna ska stöta samman vrider ofta ett par sina ansikten åt sidan när de ska kyssas. Vissa uppskattar inte detta undvikande utan vill också att näsorna ska mötas under kyssen. Om denna preferens gäller endast den ena deltagaren i kyssen kallas företeelsen näsfäktning.
Näsfäktning, helt enkelt veckans bästa ord.
Sen fick jag mina Shure SE210 och är väldigt glad att jag lyckades beställde dem dagen före prisändringen (studentpriset gick från 876kr till 1028kr). Sitter och lyssnar på Dream Theater nu, helt underbart.
Ang det har jag dagens spartips: Om man vill ha ett par Shure SE530PTH (lyxmodellen) hos dustin så är rabatten för en student 4795 - 3188 = 1607 kr -> 33.5 % rabatt, det ni.
Gud välsigne er alla!
Förra veckan och halva denna veckan var det tentap, jag tänkte ha datorfasta hela tiden, men det gick inte så bra, fram till i helgen, för i helgen åkte jag hem och körde en massa bil inför uppkörningen i måndags (som gick bra för er som undrar) så då blev det inte mycket dator, dessutom lyckades jag/min lillebror ha sönder min laddare, så jag hade ofrivillig datorfasta i början av veckan, vilket var bra för då hann jag plugga lite inför vektoranalysen i onsdags, som nog borde gått bra den också (dvs godkänt iaf). Ja, det var nog allt för idag, eller nä, lite till kommer efter blankraden, men inget viktigt, så ha det.
Sen, ni som har kollat runt på istheshit.net vet att det finns vissa “random is not random” bilder på folk som fått upp samma eller liknande saker på slumpfunktionen. Idag lyckades jag mer än någonsin, först kom frågan och sen kom svaret. Det ni!
Jag borde gått och pluggat i skolan för en timma sen (efter lunch) men bestämde mig istället för att spela färdigt Crisis Core.
Visste att jag var på sista stället där man kunde spara så tänkte att så lång tid kan det inte ta, tog det inte heller, bara en halvtimma-trekvart. Men det var väl spenderade halvtimma-trekvart.
Så för er som någon gång har hört mig prata om att ett bra tv/dator-spel är som en bra film, här är ett sjukt bra exempel. I alla fall slutet, för där blandades spelmekanik, FMVs och tillbakablickar m.m. på ett väldigt snyggt sätt.
Dessutom så gav spelet ännu lite mer djup åt karaktärerna i Final Fantasy VII (vilket verkligen är ett bra exempel på ett spel med en bra och bra nära filmlik story) vilket spelet är en “prequel” till.
Dock så ger det mest bakgrund till dom karaktärerna som själva inte får så stor plats i FFVII, vilket jag gillar eftersom det blir mindre “krockar”. Vissa saker känns dock väldigt konstiga och lite malplacerade (stora händelser eller viktiga personer/projekt som sedan inte nämns i FFVII, men väl i “uppföljaren” Dirge of Cerberus). Men på det hela är det en skön story och riktigt sköna karaktärer.
Speciellt gillar jag utvecklingen av Tseng. En ganska anonym person i FFVII, det enda man egentligen får reda på är att han är ledare för ett stort företags/lands specialstyrkor. I CC så får man en liten bild av hur han faktiskt bryr sig om dom vänner han har, något som inte hade funkat i FFVII eftersom han är på “fel sida”. Dessutom finns det nya personer som även om dom inte är med så mycket verkligen livar upp både storyn för CC och FFVII, t.ex. Cissnei.
Dessutom är det alltid roligt när man vänder på karaktärer. Vet inget annat exempel men i CC så lär man iaf känna Sephiroth från FFVII före han blir ond, före han blir galen helt enkelt. Och det är också något som jag gillar och nästan saknar på filmer och serier, lite förståelse och lite mer bakgrund för de onda/fallna/badguys. Nu är han inte i närheten av förlåtbar och han blir verkligen galen, men man märker lite av vad som är han och vad han har fått för sig och som inte är han själv.
Sist men inte minst vill jag också göra klart en sak. Även om man vet exakt hur ett spel/film ska sluta (det här var ju trots allt en prequel till ett annat spel…) så kan man vara sjukt sur över ett slut. Jag trodde att mina typ 40 speltimmar skulle göra att jag skulle tåla slutet och tycka “jaha, det var det, då fortsätter vi med FFVII då” men på grund av det sjukt välgjorda slutet och att man faktiskt fattar tycke för personerna i spelet trots man vet vad som kommer att hända dom så var jag sur i slutet, för att det inte slutade så som jag ville!
Jag tror att jag börjar bli för blödig helt enkelt.
och petter: jag är nu längre ifrån Cloud-Aeris än någonsin =)
Var lite småtaggad på att hitta på något ikväll. Dock orkade jag inte styra upp något.
1740 kom dock ett SMS som meddelade att 1800 så var det upptakt till bönedygnet i kyrkan. Kände då mest “*suck*, stress” eftersom jag då stod med mina matkassar och låste cykeln utanför mitt hyreshus. Men gick in och packade upp lite snabbt och gav mig ut igen och cyklade till kyrkan.
Blev lite småförvånad när jag kom till kyrkan då det visade sig att jag var den yngsta där. Och en av två som var närmare 20 än 30, inte för att det var många där nära 30 heller för den delen, mest 40+.
Och det var helt underbart. Mer än en och en halv timme med härlig bön och lovsång, helt underbart. Detta är vad vi behöver mer av kyrkan, tid för bön och för varandra, och inga tidsgränser (upptakten skulle egentligen vara på en timma, men drog över litegranna ).
Tack Gud för att du lyssnar på bön och för att vi får vara en familj där vi är, trots ålderskillnader och varierande personligheter.
Och just det, Halleluja!
Ja, det är jag.
Har fyllt min eftermiddag/kväll med filmer, först Vexille och sen Once Upon A Time In Corea.
Första var intressant och ganska bra story (och snyggt animerad, förutom ansiktsuttrycken).
Den andra var rolig och lite annorlunda =P Typisk amerikansk lurendrejarfilm på koreanskt vis.
Hann också med att steka lite pannkakor, en dubbel portion (enkel är så lite, men dubbel är nästan för stor känner man ibland =P, får köra en 1½ nästa gång…).
Så nu får vi se vad som händer, kanske lite lugn winnerbäck-melankoli innan jag går och lägger mig eller så.
Få se…
(Fast egentligen vill jag sätta mig ner och skriva, men orden kommer inte lika lätt nuförtiden…)
Ja, det är mycket skola just nu.
Lite svårt såhär i början att komma igång men allting verkar vara under kontroll. Mest matte nu i höst men också kinesiska, med ny lärare, så får se hur det går.
Förhoppningsvis så kan hon pusha på och “tvinga” oss att lära oss bättre.
Människan är nämligen kinesiska (som visserligen bott här i 15 år men som bara kan stapplande svenska) och det märks att hon inte är van som högskolelärare,
men det löser sig nog det också tids nog, det tror jag.
Sen avslutade jag min Emma-triathlon idag.
Såg filmen äntligen.
Måste säga att jag gillade den med, den var lite mer filmlik och så jämfört med serien. Serien och filmen var bra komplement helt enkelt.
Serien var väldigt trogen boken men på grund av tidsbrist så hade man tagit bort vissa saker vilket gjorde att jag som läst boken innan saknade lite saker. Saker som jag tyckte var viktiga och intressanta för storyn när jag läste boken.
Filmen var mer fri och lite mer rolig. Dock inte lika vacker och trogen boken (som fortfarande är det bästa utav de tre). Förklarade också lite mer saker vilket jag finner tråkigt eftersom jag mer gillade bokens sätt att låta en tänka själv och förstå hur allt hängde ihop.
Sen var det lite för lite Evan i filmen, han kunde dock fått vara med lite mer tycker jag, och lite för tråkig skådespelerska som Jane, men det har väl sin förklaring det med.
Och Gwyneth dög lika bra som Kate också som Emma, dock gillade jag Kate mer… konstigt nog.
Aja, om ni har tid så kan jag iaf rekommendera alla versioner av Emma, dock i följande ordning:
Bok! Absolut, självklart nästan eftersom en bok kan innehålla så mycket mer.
Serien. En vacker Emma, andra passande skådespelare och en story trogen boken gör serien till 2:a.
Filmen. Intressant och ganska bra film, men mer romantisk komedi än en riktig vacker berättelse (som boken och serien).
Ja, här kommer det utlovade inlägget om Emma (snarare än min undersökning).
Någon vidare recension vet jag inte om det blir.
Boken var ganska seg till en början (typ första 100 sidorna) men när man väl hade forcerat dom så öppnades sig boken och blev en bra bok.
Läste den ju på engelska, orginalengelskan, vilket jag trivdes med, men vilket också gjorde dom första 100 sidorna jobbiga (eftersom man då ville förstå alla ord, gick senare över till att förstå orden i sammanhanget, som jag brukar…).
Tänkte dock skriva lite mer om lite personer i boken. Kommer dock ta upp lite saker som kommer i boken, så om ni har tänkt att läsa boken, se serien eller filmen och absolut inte vill höra något om handlingen så bör ni sluta läsa nu. Men eftersom jag tror att alla som är 20+ och som har velat läsa/se Emma har gjort det vid det här laget så antar jag att ingen gör det.
Fortsätt att läsa ‘Emma & co.’
1. Jag är sämst på att göra något på lediga dagar.
Idag skulle jag städa och börja plocka iordning mina lådor (ett uppdrag mamma har tjatat på mig över hela sommaren).
Kl 8 ringde klockan, sedan orkade jag inte upp förrän 9:30. Efter det, ja, jag behövde ju äta frukost, lunch och hinna duscha. Så när man mamma kom hem vid 4 på eftermiddagen så började jag städa. Gick på en timma när jag väl började, men orka börja tidigt =P
(Dock är lådorna inte påbörjade än…)
2. Zack Fair har återtagit platsen som en av mina “fiktiva förebilder” (alltså förebild som inte finns i verkligenheten). Från att ha varit en cool och omtänksam bifigur utan någon vidare story i spelet över alla spel så har han nu fått sitt eget spel där han visar sig vara en lite spontan, rolig, sprallig och väldigt omtänksam kille som bryr sig om de flesta.
Precis som jag vill vara om jag bara hade modet =P
3. Imorgon ska jag till ullared med min moder och systra.
Det ska bli roligt, fast får väl ta med något att roa mig med medan de kollar på kläder.
För förutom kläderna är ullared ganska roligt, och billigt först och främst =P
4. Jag gillar att umgås med människor man inte måste spela perfekt för.
Personer man vet har gjort lite fel här i livet men som ändå fortsätter, folk som också känner till ens egna fel här i livet. Det blir så otvingat och lätt och skönt med dom människorna. Mmm.
(Ta åt dig carro om du läser det här).
5. Jag är lite ambivalent för konceptet med att springa medan det regnar,
eller snarare att det ska regna medan jag springer.
Idag kom det en liten skur sista fem minutrarna och det var väl lite skönt, men det är fortfarande jobbigt med blöta kläder, även om dom bara blir lite blöta.
6. Jag har fortfarande allt för lätt för att ta åt mig.
Jag hatar det, men vad kan jag göra åt det? Vet int.
(Försök inte ens att hitta vad jag tagit åt mig av, ni kommer aldrig hitta det.)
Ja, då var min undersökning klar.
Dock har jag tänkt lite på det hela och kommit fram till att de enda svaren jag kan ge är ju “Ja” eller “Kanske”. Men eftersom denna undersökning inte är så värst seriöst och för att det ska bli mer intressant så får det väl vara “Ja” eller “Nej” då.
Först då tillvägagångssättet.
Som Linnea redan hade fått reda på så var det en bok det handlade om,
dessutom så gissade hon ganska väl också på vad för bok.
Nu är har ju inte boken några snirkliga bokstäver, och den är mer ljusbrun är ljusgul.
Men visst är det en Jane Austen, nämligen Emma.
Nu i somras så hade jag lite ont om böcker när jag var på Hönö. Så jag köpte de tre mest intressanta böckerna jag kunde hitta.
Stephen Kings Drakögon, Jane Austens Emma och nån av systrarna Brontës Jane Eyre. Dom två sista slank med eftersom dom var kända och i princip det enda jag kunde hitta på engelska.
Så nu har jag läst Emma i ungefär 2½ vecka, och vad är resultatet?
Jo, halva världens befolkning, för alla vet ju att ALLA tjejer utan undantag älskar Austen, kan inte ha fel. Svaret är Nej.
Austen är en ganska vettig författarinna, och Emma är en mysig och smårolig roman, när man kommit förbi de första 100 sidorna och börjat komma i den liiite gammaldags engelskan (min bok var “complete and unabridged”, dvs så som den skrevs på 1800-talets början).
En liten vidare recension och liten analys av karaktärerna kommer nog i helgen. För nu ska jag ge min in på min efterundersökningsfas, nämligen genom att kolla på Emma (tvserien alltså, om någon har filmen får ni gärna hojta till).
Haré!