Daniel är en ganska vanlig kille som både trivs själv och med vänner. Men helst inte för många vänner på en gång då han känner att man förlorar den individuella kontakten. För på något sätt är det det som är viktigast för honom i vänskapen, att kunna vara sig själv och kunna fokusera helt på den andra om det så behövs.
Förr i tiden skulle han kallat sig filosofisk men på något sätt har det inte blivit så mycket sånt på sistonde. Men förhoppningsvis återvänder det med tiden. Han har väl inte haft någon att filosofera med på sistonde så han skyller på det.
En kort tid kallade han sig poet, nu är han inte lika glad i ordet men skriver fortfarande en dikt då och då.