Som alla vet och antagligen är ganska medvetna om är ju att man förknippar saker med dofter.
Platser, speciella tillfällen, personer m.m.
Detta tycker jag är ganska trevligt och tryggt på något sätt.
Dock har jag ett växande problem, nämligen demystifiering av dofterna. Dvs. att mystiken runt dofterna försvinner.
Det bästa exemplet är självklart Lisa och dom dofterna som hänger ihop med henne. För av någon (självklar?) anledning så minns man ju sin (i detta fallet före detta) flickväns dofter.
För ungefär ett år sen började jag använda Head & Shoulders schampo bara för att märka att mitt hår började lukta något speciellt, nämligen lukta Lisa. Denna gången var det ganska trevligt och själva effekten försvann ganska snart när man vande sig vid den ständiga doften (och därför inte kände den).
Häromdan hände nästan samma sak igen. Men denna gången var det i tvättstugan. När jag skulle tvätta låg det nämligen lite sump kvar att förra persons sjöljmedel och med faktumet att det är ganska svårt att hälla något UR en tvättmaskin så lät jag det vara. Detta bara för att när jag plocka ut tvätten mötas av en bekant doft. Dock hade jag denna gång lite svårt att definiera doften (första gissningen var Kajsa) men snart så slog det mig. Det luktade ju också Lisa, fast på ett annat sätt.
Troligen kommer det fortsätta såhär, både med Lisa och andra personer, händelser och dyl.
Det gör mig nästan lite ledsen på sitt sätt, för det innebär att ju äldre jag blir desto färre riktigt unika dofter med minnen kommer det antagligen finnas kvar… och jag som bara älskar dofter som minnesuppväckare…