Men nu ska jag väl knyta ihop det lite. För nu är jag som sagt hemma och det mesta är avklarat. Till och med uppackningen av väskorna (även om oroväckande mycket bara bytte plats från väskorna till mina skrivbordslådor, temporärt i alla fall). Så nu är det väl dags och ta itu med detta inlägget och senare också sortera igenom mina kort från senaste halvåret.

Men för att göra lite avslut på studiebiten så är jag ganska nöjd efter det här året. Vad jag vet har jag klarat alla kurser jag i slutet satsade på, så det är skönt, även om det ”bara” blev fem kurser den här terminen och inte sex (eller sju) som planerat och som hade varit bra. Menmen, jag har gjort vad jag kunnat. Så nu väntar jag bara på att LiU får Transcript:et skickat till dom så jag kan få det och se vad kurserna slutade på.

Tills dess så skriver jag i sakta mak på mina papper om tillgodoräkning. Ganska tråkiga papper måste jag säga, och jag skäms över hur mycket svengelska det är under punkten ”Vad har du lärt dig i kursen” då jag bara kan uttrycken på engelska och ibland gör direktöversättningar som känns lite småkonstiga. Dessutom är det svårt att ge ett omdöme på kurser som så beror mycket mer på vem som är examinator än vad kurskoden är när dom inte ens frågar om lärarens namn (fast det har jag ändrat på). Men jag tror väl ändå jag får börja 4:an i höst ^^.

Var uppe i Linköping häromhelgen också, vilket kändes väldigt bra. Har saknat staden och även om folk börjar flytta bort från stan finns det ju fortfarande många vänner kvar, så det känns bra att komma tillbaka i höst. Kunde dock inte kolla på min lägenhet på Vallavägen då den föregående hyresgästen fortfarande bor där och jag kom på det lite sent, menmen, den ska vara bra enligt Kristofer. Så om knappt en månad flyttar jag in där med.

Aja, det får nog vara allt för nu. Det dyker kanske upp något mer inlägg när jag skrivit mina personliga omdömena på kurserna och lagt upp dom här på hemsidan, men jag känner inte så stor stress över att göra det då det bara är I:are som åter till NTHU nästa år, men om någon har en annan åsikt så får den gärna säga till.
Sen kanske det dyker upp lite fotoinlägg också, från mina kortare och lite längre utflykter, men då måste ju bilderna sorteras först.

Tills dess, Zaijian.

Nu har det blivit söndag och även om inget nytt har dykt upp sedan i fredags känner jag mig inte riktigt lika tom längre. Detta trots att jag sedan i fredags redan gjort klart den största delen av läxan i Signaler och System, vilket borde betyda mer ”fritid” och lugn. Dessutom har jag nu också bestämt mig för att släppa Digitala Integrerade Kretsar, då jag ligger dåligt till i den och eftersom jag känner att jag inte lär(t) mig något i den.

Anledningen till varför jag inte känner mig så ledig är kanske att jag känner att jag nu vill lyckas bra på slut-tentorna och slut-projektet. Bara för att visa att jag kan innan det är dags att packa ihop och åka hem. Eller ja, hänga i Taiwan och kanske Hong Kong/XiangGang/香港 i två veckor och sedan åka hem. För slutet närmar sig, det märker jag mer och mer på något vis.

Till exempel påverkade det mitt handlande i mataffären igår. För när man inte längre vill ha dubbelpaket tandkräm inser man att i princip all tandkräm säljs i dubbelpack här borta. I alla fall vanlig tandkräm, finns den i paket om bara en tub är det en dyr supertandkräm. Nu blev det ett dubbelpaket tandkräm ändå eftersom affären hade ett ordentligt extrapris på två tuber tandkräm och en tandborste.

Men när det gäller känslan inför hemresan så vet jag verkligen vad jag känner längre. För en vecka sen ville jag bara hem, men denna veckan har jag träffat några nya Sydafrikaner här, och på något vis fick det mig att inse vilka sköna vänner jag har här och hur tråkigt det kommer vara att bara sticka ifrån dom, även om minst två av dom åker hem till sommaren dom med.

Jag vill fortfarande hem och längtar efter att komma hem och bara få vara. Något som jag tycker är svårt i ett land på andra sidan jorden, speciellt när man är här/där för att studera och plocka kurser. Men samtidigt vet jag inte, Taiwan och Hsinchu/Xinzhu/新竹 är ju ganska okej ändå, som land alltså, för plugga här vill jag nog inte göra igen, det räcker med ett års plugg här för mig.

Aja, det här blev ett ganska splittrat och osammhängande inlägg, men det får det vara då. För jag är lite splittrad just nu. Splittrad i vad jag vill och tycker, och i vad jag ska lägga tid på och vad jag inte ska lägga tid på. Nä, nu ska jag ta det lite lugnt innan jag ska försöka lägga mig i tid igen, för att få en bra dygnsrymt sådär lagom till sommarlovet =)

Den småpedantiska ådran i mig kanske ändrar lite i inlägget imorgon om när jag märker hur osammanhängande allting är, vi får se.

Först så får jag väl börja med dom små hemsideuppdateringarna. Inget större egentligen men nu finns det några RSS-strömmar länkad till hemsidan (den där ”radioikonen” uppe i adressfältet). Att det är tre beror på att jag passade på att göra en RSS-ström för mina fotoalbum här på hemsidan (vilken dock måste skrivas för hand) och då vissa kanske vill ha både blogginlägg och fotoalbum kombinerat så gjorde jag en kombinerad ström. Strömmarna är i alla fall:

• Soilheart in Taiwan – Blogginlägg och Fotoalbum
• Soilheart in Taiwan – Blogginlägg
• Soilheart in Taiwan – Fotoalbum

Jag hoppas det är klart vad som är vad. För er som undrar vad en ”RSS-ström” är för något så är det helt enkelt en ström av information som vissa program och hemsidor kan läsa och används ofta för att samla information från många hemsidor på samma ställe i ett program eller en hemsida. Ett bra exempel på en RSS-läsare är Google Reader.
Detta innebär dessutom att det nu syns på förstasidans högersida när jag lagt upp ett nytt fotoalbum (ikon är ett fotografi med ett litet plustecken). Allt för er skull.

Sedan till dom små tingen i mitt liv då.
Igår fick jag äntligen resultatet på den den tentan som jag visste hade gått sämst. 30 poäng av 100 (60 är godkänt) blev det, helt värdelöst men då läraren sa att ”Jag brukar godkänna ~90% och om du gör dina läxor och uppgifter och skriver bra på sluttentan har du fortfarande en chans att klara kursen” så tänkte jag att eftersom det känns som att det kvittar om det står ”hoppat av” eller ”icke godkänt” på betyget härifrån så gör jag nog ett försök ändå.

Lite senare när jag kom jag hem till mitt rum kom en liten överraskning i form av en lapp på dörren. Lappen var adresserad till ”Carl Olov Daniel Carlsson”, som allt annat från skolan, och jag blev nästan lite orolig tills jag såg tecknen ”室” och ”友” på lappen, två tecken som betyder ”rum” och ”vän”, vilket fick mig att förstå att det handlade om en ny rumskamrat. Och efter att ha översatt dom lite svårare orden och uttrycken stod det klart att det kommer en ny rumskamrat i mitten/slutet av maj (och att jag skulle flytta över mina saker till min sida tills dess). Så nu hoppas jag och ber för att det ska bli en vettig en.

Sedan var jag och ”droppade” en kurs idag (Mandarin 4). Det vill säga lämnade en blankett med den berörda lärarens signatur. Fast riktigt så smidigt gick det inte för när jag kollade igenom blanketten en sista gång innan inlämning så fastnade mina ögon på den enda raden som inte hade en engelsk översättning. Det tog dock inte många millisekunder för mig att se att den började på ”交換學生”, vilket betyder utbytesstudent, varvid min jag trött tänkte ”vad är det nu då”. Så jag läste resten och fattade ganska direkt att det handlade om min hostprofessors signatur. Tack och lov var han på skolan idag så jag kunde lämna blanketten i tid i alla fall (deadline var idag, i god tid som alltid), även om det blev lite senare än jag hade tänkt.

Sedan träffade jag också en klasskamrat på lunchen idag och satt och pratade med honom i en halvtimme. Vi pratade mest om studierna men det var ändå intressant att höra om skillnaderna mellan en svensk E:are och en Taiwanesisk EE:are, vilket bland annat är att en EE:are redan 3:an väljer ett labb (”grundinriktning”), för att sedan välja sin specificering (”rikitga” inriktning) när dom börjar sin master efter sina första fyra år som undergrad (om dom nu går så långt). Rolig och lite glädjande var också kommentaren att jag var hans ”första utlänska vän”.

Sådär, nu ska jag sova kudden. Ha en skön fredagskväll alla européer och en skön natt alla asiater.
Oh, och ni får gärna rösta på omröstningen till höger om det här inlägget.

Men nu är det äntligen lite lugnare, eller ja, kan ta mig tid att skriva något här i alla fall. För på något vis lyckas läxorna alltid hopa sig. Hade en läxa i Modern Fysik som lämnades in idag och har en läxa i Digitala Integrerade Kretsar på torsdag. En läxa jag inte vet om det är värt att göra eftersom tentan kändes sådär och jag därför har bett läraren att meddela mig i veckan om det är någon idé att fortsätta eller om jag bör droppa kursen redan nu. Sedan fortsätter läxorna med både Reglerteknik och Signaler och System som ska in nästa vecka.

Fast det känns ändå ganska bra. Jag kanske inte kommer iväg till Kaoshiung denna helgen, även om jag ska försöka jobba in läxorna, men då får det väl bli nästa helg istället. Fast nu kanske man kan tycka att jag mest låter lat och att tre läxor borde jag väl klara. Och visst, två av dom fixar jag nog på en två tre skoldagar (halvt schemalagda) men Signaler och System-läxan… åhjälp, börjar nästan ångra att jag inte tog kursen på kinesiska då en läspande lärare nog hade varit bättre än den nuvarande överambitiösa ”unga” läraren.

Men för att sluta prata skola så händer det väl inte så mycket här borta. Har inte varit så mycket utanför skolan senaste veckorna och jag har mest träffat dom andra svenskarna på Reglertekniken och nån gång har jag också ätit kvällsmat med Trevor, en Amerikansk IMBA-student från grannskolan. Jag har också tillsammans med Trevor och två till från kyrkan (Cole och Michael) börjat ha en ”killgrupp” en gång i veckan då vi träffas, pratar, diskuterar Hebréerbrevet och ber tillsammans, vilket är väldigt trevligt och intressant då vi alla är ganska olika, både i personligheter och tro.

Har i tidsbristen dessutom vart lite sugen på att ge mig ut och fota då och då men eftersom jag har haft mycket att göra och jag inte vet vart jag skulle gå/åka och fota så har det inte blivit av, eller jag har tagit lite fler foton på skolan nu men det börjar bli ett uttjatat motiv. Har dock köpt en ny leksak till kameran, och bara för att jag vet att det är ett gäng Y:are som läser bloggen tänkte jag inte säga vad det är utan istället se vem som först kommer på vad det är, grundat ur följande ledtråd:

Och innan Jonathan hinner kasta sig över kommentarsknappen; Nej, du får inte svara. Som fotograf och mer F:are än E:are så vet du med all sannolikhet vad detta är. Men alla ni andra, gissa på! Även om jag har en aning om vem som kommer svara först detta, eller i alla fall vilka som är mest troligt att dom kan det direkt och läser detta ganska snart.
Och angående bruset i videon: Det mesta är ljudet från luftkonditioneringen man måste ha på konstant på sommarhalvåret om man befinner sig söderut (så nu vet ni européer det), och det sista ljudet är en typisk Danielsuck en tisdagskväll.

Nä, nu ska jag äta kvällsmat (Mörkare fralla med ko-ost ftw!) och sen kanske ge mig på läxan lite igen (om det nu är någon idé…)
Och just det, det finns en liten omröstning till höger till förmån för mina stackars amerikanska vänner, så säg gärna vad du tycker.
GVD

Ps. Är det fel på mig eller flickr när jag blir sur över att deras embed-code inte är bra xhtml och spenderar fem minuter med att försöka fixa så den blir det? Ds.

Allt började med att jag behövde tvinga mig själv ur sängen klockan sex på morgonen eftersom hår behövde tvättas, frukost ätas, mackor/lunch förberedas och vägen till starbucks gås, eftersom det var där jag skulle möta Trevor som skulle ge mig skjuts till tågstationen där vi alla skulle mötas vid halv åtta. Det gick ganska bra ändå, för att vara jag innan klockan sju en lördagsmorgon.

Efter vi hade anlänt till stationen och vissa hade köpt lite frukost och lunch till senare så hoppade vi helt enkelt på tåget, som vi nu skulle åka med i tre-fyra timmar. Behöver jag säga att jag och Trevor (som hamnade själva i en annan vagn än dom andra) vilade ganska gott i alla fall en av dom timmarna? Det enda som störde var en liten ouppfostrad 7åring som stod och “brummade med läpparna” bredvid Trevor i en kvart.

Fulong/福隆 Station (Bild tagen av SElefant, hittad på Wikimedia Commons)

Därefter var vi framme i Fulong/福隆 Station, där shorts införskaffades av några av tjejerna medan i princip alla andra gick och köpte kepsar, förutom jag då som tänkte ta chansen och sola psoriasisen lite. Efter en liten godis och glass-paus på det lokala 7-11 så tog vi bilvägen bortåt, vilken ganska snart tappade trottoar eller dylikt, men trots mina tvivel om att det var rätt väg så kom vi snart fram till början på själva leden. Där var det dags för att ta ett foto på hela gänget (utan Melissa, som fick vara fotograf).

Början av leden (Riette’s bild)

Därefter började leden med en asfalterad bilväg, med lite fält och gröna skogar runt omkring oss, vilket var ganska vackert. Nä vi hade gått ett tag blev dock vägen mindre och mindre samtidigt den blev mer och mer mysig och hemtrevlig. Bland annat gick vi över några gamla stenbroar som bar byggda över åarna som korsade vägen. I efterhand såg vi också att en av broarna hette “Fallen Horse Bridge”, ett namn som inte är så svårt att gissa vad det kommer ifrån, men ändå visar lite av familjariteten och småskaligheten i Taiwan ibland.

Ett litet vattenfall bredvid en bro

Efter att gått en bit så stannade vi till lite vid ett vattendrag där en stenbelagd stig började ringla sig uppåt bredvid. Eftersom jag, Jacky och Riette var ganska trötta och vi trodde att stigen uppåt bara var en avstickare så stannade vi nere vid dom andra turisterna medan dom andra tog stigen uppåt. Efter ett tag började jag dock fatta misstankar så jag gick ned till kartan igen och frågade närmaste Taiwanes om hur fortsättningen på leden var, och precis, den fortsatte på den uppåtgående stigen, så det vara bara att börja klättra och försöka hinna ifatt resten.

Vattendrag vid stigens/trappornas början.

Dock visade det sig att det efter en liten bit att stigen inte fortsatte som stig så långt, utan snart blev branta stentrappor istället, så det var bara att kämpa sig uppåt, steg efter steg. Efter en fem-tio minuter träffade vi dock hälften av resten av gänget, som hade stannat för att vänta på oss och efter att ha kämpat vidare ytterligare fem-tio minuter kom vi fram till där resten hade stannat, vid ”Boldly Quell The Wild Mists”()-stenen. Dom som hade väntat där uppe var nu utvilade och ville gå vidare men efter lite övertalning från oss som precis kommit upp så gick även dom med på att ta lunch.

雄鎮蠻煙-"Boldly Quell The Wild Mists"

Efter lunchen gick vi sedan vidare uppåt, även om det nu inte var lika brant längre och efter ett tag kom vi fram till den omtalade Tigerstenen(虎字碑). Detta är helt enkelt är en sten med tecknet för tiger på. Inte en guldtiger eller en livs levande tiger som Melissa försökte övertala vissa (för att motivera dom att fortsätta). Efter den tagit kort på den stora hype:n var det dock dags för gruppbilder, denna gånger i grupperna tjejerna och killarna.

虎字碑-Den kända tigerstenen

När vi var klara med att ta kort på stenen så gick vi bara några minuter innan vi kom till en helt underbar utsiktsplats vilken utmärkte den högsta platsen vi behövde gå till, så nu väntade egentligen bara en nedförsbacke. Nu ville vissa vidare uppåt (bara för att njuta av utsikten och ta ut sig lite mer) innan vi skulle ta den “lätta” vägen ned, det vill säga den som inte inbegrep mer trappor uppåt utan bara trappor nedåt. Så jag och några andra skuttade vidare uppåt tills vi stod dubbelvikta och beslutade att ”hit men inte längre” och njöt lite av utsikten innan färden nedåt igen.

Imponerande vy över kusten

Efter att ha tagit den ”lätta” vägen ned, mycket trappor, så kom vi ut vid ett tempel, som jag tog lite kort på medan dom andra väntade på Albert och Megan som vi hade tappat på vägen (tror dom hade gått före oss andra). Därefter var det efter en kort shoppingrunda i den lokala ”koisken” dags att ta tåget hem från Dali/大里 Station och som med resan till Fulong/福隆 Station har jag inte så mycket att säga om resan hem till Hsinchu/XinZhu/新竹. Satt mest och pratade med Albert och Megan och vad jag minns var det väldigt intressant, även om jag just nu inte kan komma ihåg vad vi egentligen pratade om.

Albert och Megan utanför templet

Nu kan man tro att det är slut här, men det är det inte. För innan jag åkte hem bestämde jag mig för att gå förbi Östra Porten/東門, Hsinchus/XinZhus/新竹的 enda “sevärdhet”, eller en av två i alla fall. Till min förvåning var det någon slags konsert/spelning där. Först med ett “hardcore”-band och sen med fyra trummisar. Dock tröttnade jag på trummisarna lagom till att en vän (som bett om att få vara anonym) ringde och behövde få hjälp och hitta sin skoter. Vilket var ett äventyr i sig men kanske inte jätteintressant för er att höra om (även om det inbegrep två poliser). Men därefter var min dag slut, och jag la mig för att sova riktigt nöjd och utpumpad.

Ett "hardcore"-band, ganska sköna

Det var allt om det. Såhär i efterhand vet jag inte om detta är så jätteintressant. Men jag ville skriva ett reseinlägg med bilder igen, det var så länge sen. Så håll tillgodo.

Idag hade jag min första sluttenta. Den var i Modern Fysik och även om jag inte hade pluggat så mycket jag borde, som vanligt, så kändes det ändå som att jag hade koll på det mesta, och det var ju en “open book” tenta, d.v.s. man fick använda boken så om ja hade missat något kunde jag ju kolla upp det. Så jag gick till tentan och kände mig ganska laddad ändå. Kom fram och satte mig och TA’n gav mig tentan och jag började direkt. Första uppgiften gjorde jag mycket grundligt tills jag insåg att det hade gått 20-25 minuter så jag gjorde snabbt färdigt den och gick vidare till nästa uppgift.

Efter att ha gjort en 4-5 uppgifter på första bladet som innehöll 6 uppgifter så började klockan närma sig nio och plötsligt sa TA’n att tentan bara var till 9:50 och inte till 10:00 som jag trodde, även om han tog tillbaka detta uttalande senare när han såg att vi behövde mer tid, vilket skulle innebära förlorade värdefulla minuter. Så jag kollade snabbt på andra bladet på tentan och såg att det var 6 till uppgifter på det! 12 uppgifter på 2 timmar! Ungefär där drabbades jag av en sjuk stress och nästan lite panik, men tackolov hade jag ändå huvudet med mig så jag kollade snabbt in vilka uppgifter som verkade som att jag kunde och kunde klara av snabbt och enkelt och började göra dom.

Så efter två timmar hade jag svarat på 10 av 12 uppgifter, tror jag, det var lite oklart sista minutrarna över vad jag gjorde och inte gjorde egentligen. Få se hur mycket av det som är rätt däremot, för även om jag tycker att jag fick ganska bra svar på det mesta men så vet jag inte riktigt. Dessutom är sabbade detta min tidigare plan att efter tentan gå hem och vila lite innan lunch för att därefter ta tag i programmeringsplugget efter lunch, detta eftersom jag nu var helt skakig och helt uppe i varv av stressen jag hade känt på tentan.

Nu är jag dock nervarvad och snart är det lunch, vilken jag tänkte förtära med Rocky, för att prata av mig lite om det här med Taiwanesiska tentor bland annat. Det är skönt att ha fler svenskar här man kan prata av sig lite med faktiskt. Därefter blir det lite programmeringsplugg, vilket borde vara ganska enkelt eftersom det är den kursen jag har enklast för, och kanske lite annat plugg, för efter programmeringstentan imorgon är det 3 tentor på måndag och en på tisdag som gäller. Även om det bara är en av måndagstentorna och tisdagstentan som jag tror kommer bli en större utmaning.

Hoppas ni har har haft/får en trevligare fredagsförmiddag och en roligare helg.

Lyxbuss

Jepp, igår stack jag in till Taipei igen, den stora staden. Gick upp sent dock och ville inte åka förrän efter lunch så jag kom inte ifrån Hsinchu förrän typ 1:20. Testade också på ett nytt bussbolag, How-Tai, på Rockys inrådan. Kostade lika mycket som det andra bussbolaget (100 TWD ≈ 22 SEK), men var mycket skönare. Fåtöljsäten med en liten medföljande TV, Swebus släng er i väggen säger jag bara, (och bus4you också då…).

Camera Street

Så efter en mycket skön resa, med lite tittande på Juno och lite fotograferande så kom jag till Taipei igen. Denna här gången fick jag dock underhålla mig själv dom första timmarna, vilket inte var så svårt eftersom både några “köpcentrum”, ett typ NK och ett med en massa småbutiker med elektronikföretag, och Bo-Ai Road, också känd som “Camera Street”, ligger i närheten av centralstationen för tunnelbanan. Dessutom hade jag ju med mig min kamera för att ta lite kort på stan.

Dongxi

Tiden gick ganska fort så det kändes faktiskt inte som att det var så lång väntan tills det att jag satt på tunnelbanan till Dongxi station, där en Christopher och hans vänner Amanda och Xiaofeng väntade. Amanda som är en kanadensisk tjej med asiatiskt ursprung, på sin mammas sida om jag förstod rätt, och Xiaofeng som är en svensk tjej med kinesiskt ursprung. Så plötsligt var vi fyra västerlänningar, varav bara en helt utan asiatiskt ursprung, kände mig nästan lite utanför.

Nattmarknad

Därefter så gick vi hem till Christopher så han kunde bli av med sina kartonger (från kalligrafin antar jag) och “sin” cykel för att sedan fortsätta till nattmarknaden för att äta lite mat. Måste säga att jag gillar idén med nattmarknader, det finns verkligen inget i Sverige som påminner om en Taiwanesisk nattmarknad, inget som är så levande på kvällarna som en nattmarknad. Det är verkligen folk och stånd överallt, och självklart är alla skyltarna på byggnaderna tända.

Linslusar

Så det blev en tur på nattmarknaden med lite sushi, små grillade kycklingspett och en roti med nån indisk kyckling. Jag bad egentligen om tandori chicken på inrådan av en av dom andra men han som knådade/kastade brödet tyckte jag skulle ta den här lite mildare smaken istället . Så är det väl när man är en såndär mesig västerlänning. Därefter satt vi mest och pratade tills jag kände att jag började bli trött. Blev då inbjuden att istället stanna på salsa på kvällen och sova över hos Christopher, men eftersom jag just var trött så åkte jag hem istället, salsan får vänta till en annan helg, när jag samlat ännu lite mod att stanna lite längre.

Bussen till Taipei

Japp, igår var jag i Taipei. Efter att ha frågat George och Ian, två taiwaneser som varit väldigt hjälpsamma såhär första veckan, en massa gånger om hur det funkade och varifrån bussen gick osv. hoppade jag igår på bussen till Taipei (hade köpt biljetterna i skolans lilla kvartersbutik några dagar tidigare) och stack till Taipei! När jag väl satt på bussen undrade jag vad som hade tagit åt mig, Daniel som liten tyckte det var läskigt att åka själv någonstans hoppade nu ensam på en buss som förhoppningsvis skulle ta mig till storstaden Taipei, som hade en station som jag hade hört var hur rörig som helst.

Lunchdags

Hursomhelst gick resan jättebra och även att hitta till tunnelbanan gick faktiskt bra (eller MRT’n som dom kallar den här). Så jag tog tunnelbanan till Chiang Kai-shek Memorial Hall där jag träffade Christopher, Ian och George. Eftersom målet för dagen, en jubileumsutställning om Pixar (dom fyller 20 i år), inte skulle besökas förrän typ halv två så fixade jag ett tunnelbanekort och så stack vi till centrala Taipei och åt en matbit.

Därefter var Ian väldigt hjälpsam och hjälpte mig att hitta till “Camera Street”, Bo-Ai Road, där många kameraaffärer ligger. Där hjälpte han mig att kolla upp priset på ett Nikon D90-kit, vilket visade sig allt som oftast vara dyrare än den lokala kameraaffären i NOVA-köpcentret i närheten av skolan. Ett stort tack till Ian.

Pixarutställningen

Därefter var det dags för att oss att åka till Taipei Museum of Fine Arts och gå på utställning. Så vi åkte dit och träffade Rocky, Jenny och en till svensk, som visst gick på samma skola som Christopher. Så plötsligt var vi fem svenskar och en Taiwanes, varav 2½ faktiskt såg ut som utlänningar.

När vi kom fram till museet var det dock en ganska bra kö för oss biljettlösa, men efter att ha stått i kö utomhus i en 20 minuter så fick vi äntligen gå in… för att köpa biljetter och köa ytterligare 20 minuter. Men det var faktiskt värt det, det var en intressant utställning på många vis. Att få se hur en animerad film byggs från grunden med konceptteckningar och modeller, allt som tillslut visualiseras av otroligt begåvade människor till att bli datoranimerat.

Hemma i Hsinchu igen

Därefter var det dags för kvällsmat och hemfärd. Kvällsmaten åts på en japansk restaurang under Taipeis centrum och funkade, den enda jag kan klaga på var att den kanske var lite smaklös. Därefter hoppade jag på bussen och åkte hem, och insåg också på hemvägen varför jag vill ha en DSLR (digital systemkamera), det är verkligen hopplöst att fotografera på natten med en kompaktkamera, med en DSLR blir det iaf lite bättre.

Nä, nu ska jag slänga ihop ett schema för veckan som kommer och kanske gå till den lokala kameraaffären och språka lite, om dom har öppet det vill säga. Hej!

Hann också med att fika med en Y5:a som var på NTHU förra året. Var riktigt skönt att träffa någon man kunde fråga och som kunde berätta lite om hur det var på skolan. Dessutom var han väldigt trevlig =)

Men nu är jag hemma i Mullsjö igen. Dessutom är jag nu också fullt vaccinerad (var förbi vårdcentralen tidigare i förmiddags och fick en spruta). Men däröver har jag nu också drabbats av resfeber.

För vad i hela friden håller jag på med? Min första resa helt själv är till andra sidan jorden, och jag vet inte när dom andra Linköpingsstudenterna kommer. Dessutom ska jag efter en vecka där i min ensamhet (eller kanske inte) försöka läsa kurser på Mandarin (även om LiU nu rekommenderat mig att börja med så många kurser som möjligt på engelska, tack och lov för det).

Aja, det är ju bara fem dagar kvar nu, så snart bär det iväg, och före det har jag mycket att göra, så det kanske går bra ändå.

Dagen började med jobb. Typ avsluta det jag har hållt på hela sommaren på fem timmar. Det var svårare än vad jag hade trott, men förhoppningsvis har jag lyckats någorlunda… annars har jag en kopia av dokumenten med mig hem i pappersform jag kan läsa och korrigera.

Därefter bar det ner på stan för att posta lite brev och träffa en vän från linkan (cellgruppsmedlem). Mkt trevligt måste jag säga. Bara att gå och ta en fika på stan en timma är mycket trevligare än vad man kan tro och man får ut mer av det än vad man tror. Så tack Natalie.

Därefter först var det stick i armen. Skedde på Ryhov, tog en halvtimma och timkostnaden för arbetet var ungefär 15 gånger min timlön men nu behöver jag inte vara rädd för gulsot, som visst var samma sak som hepatit. Skönt det.

Så nu är det bara ta’t lugnt och kanske läsa lite bok som gäller. Imorgon börjar omtentaplugget, det nödvändiga onda så att säga.