Men, tack och lov så handlar det här ju bara om något du saknar så för en gång skull tänker jag vara lite lättsammare och kanske kortare än vanligt (för er som nu tänker att jag är ”tråkig” har jag bara en sak att säga). Så ämnet på det här inlägger kommer nu bli ”Maten på Taiwan”.

Ganska tidigt märkte man att folk på Taiwan pratade ganska mycket mat. Speciellt när man pratade om resor och dylikt, som till exempel när man skulle åka nånstans, så fick man alltid reda på vart och vad man skulle äta, ofta före man fick reda på vilka sevärdheter som fanns som man borde titta på. Såhär i efterhand så ångrar jag också att jag inte lyssnade mer på dom, för det är först nu jag inser vilken matskatt som fanns på Taiwan. Det var också så att nästan alla restauranger var ”kända” för något om man kände någon som hade varit på dom innan, även om ”känd” är ett väldigt relativt uttryck i Taiwan.

Men det jag egentligen saknar är dock inte dom speciella restaurangerna och maträtterna utan dom lite vanligare. Ofta för att dom hade vettiga priser men fortfarande var väldigt goda, som till exempel så kostade en helt okej lunch på skolan kanske en 20 kronor (25 om man ville ha iste till, från iste-affären (man fick bara inte glömma att be om ”halvt-socker” eller mindre, annars fick man en smärre sockerchock)). Nudelrestaurangerna som fanns i dom flesta kvarteren i städerna kostade ungefär detsamma också dom också, om dom inte var billigare, vilket var en enorm tillgång. Sen fanns ju också Sushi-Express, en sushi-restaurang-kedja där en två-tre bitar sushi kostade en sex-sju kronor, vilket gjorde att McDonalds inte fick många besök av mig i alla fall.

Fast det fanns ju dyrare och godare restauranger också. Som mackrestaurangen jag nämnt några gånger nu, där man fick en rejäl grillad-mack-lunch för en 50 kronor, helt ok om ni frågar mig. Någon gång var jag och Rocky också på den ”finare” japanska restaurangen utanför skolan, där vi fick betala ~60 kronor för en japansk lunchlåda (vilket på Taiwan i motsats till Japan är lite exklusivt antar jag). Eller om man var sötsugen så fanns ju alltid Starbucks med sina vanilj-latte:ar och amerikanska kakor. Eller Coldstone med sin sjuuukt goda glass, som visserligen kostade som en dyrare lunch, dvs ~40 kronor, men som absolut var värt det.

Fast om jag ska specificera mig ytterligare lite till så finns det en restaurang jag har saknat väldigt mycket, eller en typ av restaurang; Teppanyaki. Så sjukt gott och väldigt trevligt på något vis. Speciellt när man var där med några vänner och man beställde lite olika saker och satt och pratade och åt lite från varandra. Särskilt saknar jag 大埔鐵板燒 (Tai Po Teppanyaki), en teppanyakirestaurang i närheten av skolan, som var godast av alla (fanns en tre-fyra stycken i samma kvarter, men den här var absolut godast). Jag har faktiskt fortfarande kvar visitkortet (så jag kom ihåg namnet =P). Så: Jag saknar 大埔鐵板燒, that’s it.

Frukost: A-fil med Finax ”Sunt och Gott” i. Seriöst, den müslin är magisk. Den smakar gott och innehåller inte 10% socker som alla andra filfyllnader utan bara en ynka procent, me like.

Lunch: Okej. Egentligen hade jag hoppats på att det här ämnet hade dykt upp lite tidigare, som i lördags/söndags då jag faktiskt åt lite vettigare och godare saker, eller lite senare i veckan, då jag kommer ha lite mer tid över till att laga godare luncher.
Planerna för idag var från början stekt falukorv eller stekta bacontärningar och pasta. Dock blev det inte så eftersom jag slutade tidigare idag så därför tog jag bussen till stan och åt lunch där. Fast detta gör det nästan mer pinsamt, för dagens lunch var en Big Tasty Bacon & Co. Men för att förklara mig lite, jag äter inte på McDonkan alls ofta, så nu när min favoritburgare verkar ha kommit tillbaka (Big Tasty alltså) så tänkte jag att jag kunde ”skämma bort mig” lite. Förlåt, och så himla gott var det inte, så jag ångrar mig faktiskt.

Kvällsmat: Världens godaste mackor, det vill säga Pågens ”Äntligen!” Subs, med Östgötamejeriers prästost (supergod, om än lite för dyr för mig egentligen) och prickig korv på och en kopp ”Prinsessornas Te”. Mums och mmm.

Ja, det var nog allt om det. Så då tänkte jag bara fråga en sak:
Jag har märkt (liksom många andra som gjort den här utmaningen) att ”Vad du hade på dig idag” dyker upp två gånger. Visst, jag har inget emot att blogga om vad jag har på mig, men är inte två gånger lite onödigt? Så om någon har ett bättre förslag på vad jag kan skriva om istället andra gången så säg gärna till. Inte för att jag tycker det är någon större fara om det dyker upp två gånger, bara att det kanske inte är så underhållande att läsa ett inlägg som i princip bara består av ”T-shirt, sweatshirt och jeans” två gånger.

Sen idag var det att köra igen. Och jobba igenom teorihäftet och körböckerna för att ha något att göra däremellan. Döm av min förvåning när jag frågar om morgondagens lektioner och får som svar ”Oj, det var bara en lektion imorgon, det måste gått bra framåt då”. Så jag har väl hjälp av mitt ”läshuvud” där också antar jag.

Sen var jag och lämnade tillbaka böcker på biblan, och lånade 4 skivor när jag ändå var där. Coldplay – Parachutes, sent jag vet, men orka leta efter en medelmåttig skiva, Säkert! – Säkert!, har lite svårt för Hello Saferide men gillar svenska singer songwriters, Markus Krunegård – Markusevangeliet, efter att ha hört hans hit på radion i en vecka tänkte jag ge hans skiva en chans och sist men inte minst, bandet jag gillar men tröttnar på efter en halvtimme varje gång jag lyssnar på dem, Death Cab for Cutie, måste ju ge deras nya, Narrow Stairs, en chans ju.

För övrigt så är minnen också trevliga. Kom precis på ett förrut, om hur någon (någon) konsulterade mig för hur man kunde vinna ett ”hejdåkrig”, eller var det ett ”kramkrig”? Iaf så fick det mig att le litegrann, det var tider det.