Jaha, då kommer vi till nästa intressanta ämne, i alla fall om ni frågar mig. Fast å andra sidan kanske det inte är så intressant att läsa om någon annans tro.
Halvt skulle jag vilja att det skulle räcka att skriva ett ord här och vara klar, att det skulle räcka med att skriva ”Kristen” och alla skulle förstå, utan några missförstånd, och tänka ”aha, jamen det låter ju vettigt”. Tyvärr är det inte så enkelt, och även om ”kristen” skulle vara ett ord som alla kunde relatera gott till så är vi ju ändå olika, så där kommer väl den andra halvan in, den som lite förstår att lite tankeskillnader inom kristendomen måste det ju finnas.
[Här börjar den tråkiga delen för dom som är intresserade, ni andra kan hoppa ned till nästa klammerkommentar]
Så. Vi kan ju börja med att säga att jag är av den protestantiska kyrkan, som dom flesta kristna i Sverige. Jag är uppväxt i en kyrka som är dubbelansluten till Svenska Missionskyrkan/Svenska Alliansmissionen, vilket betyder att jag är uppväxt i en reformert/evangelisk/lågkyrklig kyrka, om man frågar wikipedia. Men nuförtiden går jag mest till en församling som är del i Evangeliska Frikyrkan, som är en baptistisk/evangelikal/karismatisk kyrka, enligt wikipedia.
Men det säger ju inte så mycket om min egen tro visserligen, inte i dagens samhälle där i alla fall vi unga i mångt och mycket går till den kyrka vi känner oss hemma i. Personligen så passar jag dock in ganska bra i en EFK-församling då jag nog dras mer åt det baptistiska/evangelikala än reformerta hållet, om vi ska använda wikipediaord. Om vi dessutom ska börja använda ännu fler svåra nästan-wikipedia-ord så har jag en Arminianistisk frälsningssyn, och om vi ska fortsätta därifrån så är tycker jag att Öppen Teism låter väldigt vettigt.
Men detta säger ju inte så mycket det heller visserligen. För det första missar jag ju nu mycket på vägen och dessutom så lönar det ju inte sig att slänga vackra ord runt sig om dom inte är allmänt kända, och det skulle jag ju inte kalla många ord ovan. Så, vad har jag för tro då?
[Här är en lite roligare del, fast kanske ändå ganska torr, men ändå intressant för dom som verkligen är nyfikna]
Jo, grundläggande kan jag väl säga att jag inte direkt skulle kalla mig konservativ om någon frågade, men jag skulle nog föredra att kalla mig konservativ över liberal. Jag är lite småkonservativ i vissa frågor, som dop och giftermål, men är inte bokstavstroende och har svårt för saker ska vara ”som dom alltid varit” bara för att (även om vissa traditioner är ”mysiga” 🙂 ). Samtidigt så tycker jag att dom som idag i Sverige som kallar sig ”liberala kristna” ofta befinner sig i det andra diket, och presenterar en ganska individuell och/eller luddig kristendom.
Jag har dock lite liberala dragningar, till exempel så tror jag att evolutionsteorin mycket väl kan stämma på det stora hela, även om Gud nog haft ett finger, eller två, i det hela. Anhängare till Intelligent Design (härmed ID) skulle jag nog dock inte kalla mig, då den ID som förespråkas i USA (och som idag är det oftast kallas ID) i mångt och mycket är lite omarbetad kreationism, som bland annat arbetar med att försöka bevisa Guds existens genom att hitta ”luckor” i evolutionskedjorna, en idé jag tycker är ganska löjlig (no offence).
[Här börjar nog det viktigaste, så härifrån kan jag nog rekommendera alla att läsa]
När det gäller min Gudsbild så tror jag på en relationsmässig Gud. Jag tror att vi är skapade för att leva i relation till Gud och varandra, och att vi därför har skapats med en fri vilja, för en relation skulle inte vara en relation om det inte fanns ett val i det hela. Detta betyder också att jag tror att Gud lika väl som oss måste följa dom grundläggande logiska lagarna (som att något inte kan vara sant och icke-sant samtidigt), för annars skulle inte en relation funka, vem skulle kunna ha en relation med någon som sa en sak men inte behövde följa det?
Den första tanken ovan (den med fri vilja) faller lite under Arminianismen jag nämnde ovan, eftersom Arminianismen enkelt förklarat handlar om att vi har ett val att lyssna på Gud och välja att tillhöra honom som kristna (men vi kan fortfarande inte bli kristna och komma till Gud utan hans hjälp, såklart). Detta till skillnad till Kalvinismen (som är relativt stor i Amerikatt), som säger att valet för vilka som är kristna ligger hos Gud och ingen annan, det vill säga vi har inget att säga till om, på gott och ont. (För kortfattad info om skillnaderna mellan Luterdom, Kalvinism och Arminianism se artikeln på wikipedia).
Därefter tror jag också att Gud faktiskt lever med oss inom tiden, kanske av egen vilja eller för att han faktiskt inte kan stå över tiden. Detta är vad som kallas Öppen Teism. Öppen Teism förespråkar också fri vilja, men sträcker nästan ut den lite till, till att den fria viljan också handlar om våra handlingar på jorden, alltså att Gud faktiskt inte vet allt som kommer att hända, utan att våra handlingar faktiskt också spelar roll och påverkar framtiden. Väldigt förenklat förklarat. Nu är väl inte detta så jättekontroversiellt i Sverige (förutom inom-tid-idén då kanske), men så tror jag i alla fall, annars skulle jag ha svårt att se hur Gud kan ha en relation till oss.
Men nu har jag ju halkat in på prat om teorier, olika begrepp och ”vackra ord” igen, vad är min tro egentligen. Ja, det är det som står ovan i mångt och mycket. Jag har en mycket intellektuell tro. Jag har inget frälsningsögonblick som vissa andra, utan min egen tro uppstod på ett scoutläger för 10 år sedan, då jag helt enkelt insåg att ”jag tror att det finns en Gud, för jag vet att han finns”. Jag har dessutom aldrig haft något direkt tillfälle då jag känt att Gud finns, utan det har alltid bara vara ett stilla faktum att jag vet att Gud finns och älskar mig, så därför är det så.
Men visst, jag har en relation till Gud. Annars skulle ju allt jag skrivit ovan falla, om jag inte hade relation till honom skulle det ju inte vara vettigt att tro att jag är skapad för att ha en relation till honom, och att jag tror att han har utvalt mig för att jag har valt att tro på honom efter att han har visat sig för mig. Men den relationen är för mig också en vetskap, en vetskap att han finns där, att han lyssnar på min bön och hjälper mig, för även om andra kanske inte ser det så ser jag honom i ganska mycket i mitt liv.
Jag har många gånger förr också refererat till Blindside’s Silence när jag beskrivit min tro. För väldigt mycket i den låten stämmer på hur jag ser på min relation med Gud. Som ”I can’t explain or understand, I just love you.” eller ”But thinking how come my shoes are so light, how come I can walk for miles? And still, just love you?”. För medan jag vet att Gud finns, så kan jag inte riktigt förklara hur jag vet det, men jag vet hur jag kan få det att stämma överens med vad jag vet och jag vet också att jag får svar när jag ber till Honom, på ett sätt eller ett annat, och i slutändan är det vad som är viktigt för mig.
